Skulle aldrig gå dit i tight kjol

För snart en månad sedan var Sara ute på Stockholms nations torsdagsklubb. En kille kom fram och tog henne på rumpan. En annan lång man släpade sina händer längs med Saras och flera andra tjejers bakdelar och slutligen kom en tredje kille, dansade upp nära och klämde till.

– Jag tittade upp och sa: vad gör du? Men då sprang han iväg innan jag hunnit samla mig. Allt detta hände under en kvart, det är helt sjukt, säger Sara.

Händelsen den där kvällen fick henne att börja reflektera över tystnaden, att hon och hennes kompisgäng blivit så vana vid tafsandet att de knappt reagerade längre. Hon pratade med sina vänner och de flesta delade samma erfarenhet. Det är ingen som blir chockad, tafsningen har blivit normaliserad. Lösningen har för några varit att sluta gå ut. Andra har börjat anpassa sina kläder.

Hon får medhåll av en annan tjej som hör av sig till Ergo. Saras kompis Elin har tröttnat på att gå ut, men när hon väl gör det ser hon till att klä sig med omsorg.

– Man får liksom komma på olika knep för att klara sig undan tafsningar. Till exempel så skulle jag aldrig gå till Stockens klubb i en tight kjol eller klänning, utan jag klär mig alltid i vida och löst sittande kläder. Det som gör mig mest arg är hur jag själv anpassar mig och mitt beteende till de patriarkala normer som råder på nationsklubbarna, och då talar jag främst om Stockens torsdagsklubbar, säger Elin.

Amanda delar samma erfarenhet och berättar att hon blivit tafsad på fler gånger än hon kan räkna. Visst har det hänt på andra nationsklubbar också, men inte på samma sätt som på just Stockholms nation.

– Jag har blivit tafsad på nästan varje gång jag har varit där.

I många fall, då hon vänt sig om för att se vem som tagit på henne, har tafsaren varit borta.

– Det vanligaste scenariot är att en kille går förbi, tar en på röven eller låter en hand glida över midjan och ryggen. När man vänder sig om för att se vem det var är han ofta redan på väg bort, och man står kvar med en känsla av skam och förnedring, säger Amanda.

Sara fick nog efter den där kvällen och kontaktade förstekurator Carl Wigow på Stockholms nation.

– Han sa att han aldrig hade hört talas om det och var väldigt oförstående. Jag kände inte att han tog mig på allvar.

Men Sara gav sig inte, ville se förslag på åtgärder och lämnade sin mailadress för att han skulle kunna kontakta henne när han pratat ihop sig med de andra kuratorerna, vilket han lovade göra. nbsp;

Carl Wigow menar att han inte kände till problematiken innan Sara kontaktade honom.

– Jag vet att det förekommer på andra klubbar, men min föreställning var att nationerna varit befriade från dessa rötägg. Jag blev förvånad att hon beskrev att det verkade förekomma regelbundet. Det är så klart totalt oacceptabelt, säger Carl Wigow.

Efter händelsen har han pratat med torsdagspersonalen för att göra dem uppmärksamma på tafsare. Han berättar också att de kommer att ha en utbildning för personalen på tema jämställdhet och trygghet. Initiativet till utbildningen togs redan innan Sara hörde av sig, och sedan dess har fler nationer visat intresse.

– Just nu håller vi på att ta se över utbildningsalternativ och förhoppningen är att den ska bli av redan i vår. Nu kvarstår att undersöka vilka andra nationer som vill vara med. Hittills har intresset från ett flertal nationer varit stort vilket naturligtvis är mycket glädjande.

Han menar att det är svårt att förebygga tafsandet. Dansgolvet är tätt och det är inte alltid vakterna eller den som blir tafsad på hinner se eller säga till den som gör det.

– Hade vi sett det hade de blivit utslängda på direkten och eventuellt portade beroende på situationen, men det kräver att någon upptäcker det.

Sara, Elin och Amanda som hört av sig till Ergo är alla del av samma kompisgäng. Och trots att de säger att de har upplevt tafsande på andra nationer och klubbar, lyfter de fram Stocken som värst. Jag frågar Carl Wigow varför han tror att det är så.

– Eftersom jag inte visste om det tidigare är det svårt att svara på. Det är så klart väldigt tråkigt att höra. Men därför är det skönt att vi börjat arbeta med det redan innan det kom till vår kännedom.

Men någon kampanj eller ytterligare åtgärd planeras inte i dagsläget av Stockholms nation.

– Det är utbildningen vi kommer att lägga fokus på. Ser vi ingen förbättring får vi ta nästa steg, säger Carl Wigow.

På Kuratorskonventet, nationernas samarbetsorgan, känner man inte till problematiken med tafsandet. Linus Mattsson berättar dock att han blev kontaktad av Sveriges Radio i samband med medierapporteringen i efterdyningarna av händelserna i Köln. Reportern ville veta om problemet var utbrett även i Uppsalas nationsliv. Men då hade han inte hört något, och inte nu heller när Ergo ställer frågan.

– Nej det har inte kommit upp hit. Men det är ett hemskt beteende. Nationerna är ju en del av samhället och är ju inte förskonade, vi drabbas alla av att det finns idioter som inte kan bete sig, säger Linus Mattsson, Curator Curatorum.

Han menar att det är bra att problemet kommer till ytan och säger att han ska prata med kuratorerna för att se hur de ska gå vidare. Den utbildning som planerar att hållas, är ett steg i rätt riktning, menar han.

Huruvida vakterna kommer att delta i utbildningen kan varken Carl Wigow eller Linus Mattsson svara på i dagsläget.

– Den är främst riktad till ämbetsmännen och personalen. Förhoppningsvis kommer det att genomsyra resten av nationen, säger Linus Mattsson.

Sara fick ett svar från Carl Wigow efter drygt tre veckor. Men hon tycker fortfarande inte att de få åtgärder som nämns i mejlet är tillräckliga.

Hon skulle gärna se kampanjer och informationsspridning. Medvetenhet om problemet måste skapas, både för att tafsarna ska förstå att det inte är okej, och för att de utsatta ska veta att de faktiskt bör säga ifrån, menar hon.

– Man måste informera om att det här händer. De kan exempelvis sätta upp lappar, sprida information på facebook, se till att det finns synliga vakter så att man kan säga till. Jag önskar att de skulle ta det här lika seriöst som att inte servera alkohol till någon som är berusad, säger Sara.

Hennes förhoppning är att det ska väckas en debatt, att studenter som besöker nationerna ska veta vad de har för rättigheter och skyldigheter. Sara säger att hon är medveten om att tafsandet är ett problem som förekommer på alla nationer, men att det är efter besöken på Stocken som hon fått nog. Elin instämmer och inflikar:

– Vi ber inte Stockholms nation agera global superhjälte och lösa problemen med sexism över hela världen, vi ber dem att se över sin egen verksamhet, säger Elin.

nbsp;

Sara, Elin och Amanda heter egentligen något annat.

nbsp;

nbsp;