Yngre lärosäten gynnas i nya forskningsproppen

“Samverkan” tycks vara ledordet i regeringens nya forskningsproposition för de kommande fyra åren. Det ska väga lika tungt som dagens två kvalitetsindikatorer – publiceringar och citeringar (antalet forskningspublikationer lärosätet publicerar och hur ofta de citeras av andra forskare), samt hur mycket externa medel lärosätet lockar till sig för forskning – när forskningsmedlen fördelas. Men exakt vad samverkan i sammanhanget innebär och hur det ska mätas är inte helt klart.

“Det saknas bra indikatorer för samverkan, och bedömningen riskerar bli godtycklig”, skriver rektor Eva Åkesson och prorektor Anders Malmberg på rektorsbloggen.

Också företagsekonomi-professorn Alexandra Waluszewski ställer sig kritisk till regeringens stora fokus på samverkan i ett uttalande till SVT:

– Ett bedrägligt ord, som låter positivt men vi vet inte om det betyder att vi som forskare ska föra ut vår kunskap eller om vi ska anpassa oss till vad omvärlden vill. Risken är att forskningen ska handla om någonting som ska passa in här och nu.

I korta drag menar regeringen att mer resurser ska läggas på att stärka samverkan mellan lärosäten och övriga samhället, samt på samverkan mellan utbildning och forskning.

Sedan 2009 har varje universitet och högskola tilldelats ett basanslag – pengar som lärosätena får direkt från staten för att bedriva forskning och forskarutbildning – på 8 000 kronor per student (undantaget konstnärliga högskolor och försvarshögskolan). Nya medel som tillförts till forskning och utbildning på forskarnivå har framförallt gått till de äldre universiteten, exempelvis Uppsala, som bedriver forskning i större utsträckning än de nyare lärosätena. nbsp;

Regeringen vill nu att fördelningen ska bli mer jämn, vilket kommer att innebära att nya högskolor får mer och de äldre universiteten får mindre än tidigare. Propositionen anger att basanslaget ska höjas med 1,3 miljarder kronor fram till 2020, men om det blir någon faktisk höjning för Uppsala universitet är därför oklart.

“Tar man också hänsyn till att basanslaget normalt urholkas ned någon procent per år till följd av systemet med ofullständig löne- och pris shy;om shy;räkning så är det högst oklart om det för exempelvis Uppsala universitets del blir fråga om annat än marginella reala ökningar av basanslagets storlek under den kommande fyra åren” skriver rektorerna i rektorsbloggen.

Hur dessa anslag ska fördelas är dock ännu oklart. Regeringen ska tillsätta en utredning för att ta reda på hur resurserna ska fördelas.

Det länge omtvistade utbildningsbidraget för doktorander föreslås avskaffas i proppen. I nuläget kan doktoranders utbildning finansieras på flera olika sätt. Det vanligaste är att doktoranden anställs, men deras utbildning kan även finansieras via exempelvis stipendier, extern anställning och så kallade utbildningsbidrag som innebär att doktoranden ges ett bidrag på 15 600 kronor i månaden istället för lön. Bidraget är inte a-kasse- eller sjukpenningsgrundande. Dock är bara ungefär 2 procent av doktorandutbildningarna vid svenska lärosäten finansierade med utbildningsbidrag och vid Uppsala universitet är systemet utfasat sedan januari 2015. Utbildningsbidraget för doktorander föreslås vara utfasat vid alla lärosäten i juli 2017.

I rektorsbloggen menar man att det, baserat på den blygsamma stärkningen av basanslaget och den tilltänkta fördelningsprofilen av medlen, finns anledning till både besvikelse och oro...

– ...om vi vill värna de svenska forskningsuniversitetens förmåga att hävda sig i de globala rankinglistornas övre skikt. Kanske är det signifikativt att detta är den första forskningspropp i modern tid som inte innehåller ordet ”forskning” i titeln.