”Jag får det bästa av två världar”

Med van hand skissar Anna Damm upp en liten blomma och gör ett avtryck på sidan av mitt högra nyckelben. I stolen intill får en kille en örn tatuerad på armen av hennes kollega. Min stol förbereds med skyddande papper mot färgen, och verktygen steriliseras noggrant.

– Det är lite som hos tandläkaren, men mycket roligare, säger Anna Damm.

Sedan två år jobbar hon på studion La Rubia Loca mittemot stadshuset. När hon fick veta att hon hade kommit in på ämneslärarprogrammet i svenska och historia vid Uppsala universitet började hon se sig om efter tatuerare som kunde tänka sig att ta emot en lärling.

– Jag hade lite beslutsångest över vad jag ville göra, men nu får jag det bästa av två världar, säger Anna Damm.

Intresset för tatuering kommer av att hon alltid har tyckt om att teckna och måla. Men den långsiktiga planen är ändå att jobba som lärare. Anna Damm hade riktigt bra lärare när hon gick gymnasiet i Gävle som hon ser som förebilder.

– Kan jag bli hälften så bra som de, då är jag lycklig.

Hon var lite inne på att bli bildlärare, men någon sådan utbildning fanns inte i Uppsala så hon valde istället att rikta in sig på svenska och historia. Det kändes självklart för Anna Damm att plugga just här, och hon trivs lika bra med staden och studierna som med jobbet som tatuerare.

– Genom att jobba här träffar jag människor utanför den lilla studentkretsen. Det är lättare att bonda med folk när de får veta att man är tatuerare. Visst får man svara på samma frågor om och om igen, men det är kul för det mesta, säger hon.

I början var det tufft att kombinera jobb och studier, men nu känner Anna Damm att bitarna har fallit på plats. Som tatuerare har hon fördelen att kunna planera sina arbetstider själv, och kan därför anpassa sig efter inlämningsdatum och tentaplugg.

– Det är alltid trevlig stämning här i studion, så det är kul att komma hit.

Vid sidan av kollegorna tycker Anna Damm att det bästa med jobbet är att planera ett motiv och se bilden växa fram på huden. Något av det roligaste hon gjort var att tatuera en svan som bryter sig ut från er bur. Min blomma avslutar hon på bara några minuter, och jag påpekar att det inte gjorde speciellt ont.

– Vid nyckelbenen har man mycket nerver så det kan kännas ordentligt, men det är individuellt, säger Anna Damm.

Visst kommer hon att sakna tatueringen, men hon är ändå ganska säker på att hon vill satsa helhjärtat på läraryrket efter sin examen, som är beräknad om två år.

– Fast tröttnar jag har jag ju tatueringen att falla tillbaka på, och jag kommer alltid att fortsätta måla.

nbsp;