Här ljussätts det humanistiska samtalet

Ett humanistiskt landmärke, men också kontorsbyggnad. Humanistiska teaterns produktionsform har varit tidskrävande men nu är arbetet näst intill avslutat, och det är en munter samling som möter upp i den ljusa glasentrén för pressvisning.

– Vi har haft ett mycket fint engagemang, framförallt från byggnadsarbetarna. Det har varit en fantastisk resa, säger Anders Pohl, projektledare på Akademiska Hus.

Han beskriver husets form som en triangulär ellips, det vill säga en triangel med rundade hörn. Den perforerade fasaden har tagits fram i samarbete med Statens konstråd. Konstnären Ann Lislegaard har designat ett mönster med inspiration från Carl von Linnés bilder av växter. Under den mörka delen av dygnet kommer fasaden att belysas underifrån. Ljuset och färgerna kommer på så vis att varieras efter väderlek.

– Det ligger mycket hantverksskicklighet bakom utformningen, säger Margaretha Fahlgren, ordförande för Humanistiska Teaterns styrgrupp och professor vid Litteraturvetenskapliga institutionen.

Via en spiraltrappa varifrån vi ser ut över Engelska parken förflyttar vi oss till övervåningen, där 60 personer från Teologiska institutionen kommer att ha sina arbetsplatser. När dörren har fått stå öppen för länge börjar ett larm att tjuta.

– Nu vet vi att larmet fungerar, säger Anders Pohl glatt, och fortsätter,

– På kontorsplanet har man jobbat mycket med ljus och glas. Rummen är målade i ganska djärva färger.

Mycket riktigt går väggarna i de mindre arbetsrummen i lila och turkost, i kontrast mot det vita. Genom fönstren syns den omtalade, perforerade fasaden. Den är ett av skälen till att konstruktionen har varit komplicerad.

– Hög perforeringsgrad gör att man måste vara noggrann för att klara kraven för genomströmning av dagsljus, förklarar Anders Pohl.

Sedan är det dags att gå ned igen, för att uppleva huvudnumret – själva amfiteatern. ”Humanistisk teater” står det ovanför porten, men det får vi veta är en felskrivning. ”Humanistiska teatern” kommer det att stå efter korrigering.

– Det är ju inte vilken humanistisk teater som helst, utan något unikt för Sverige, säger Margaretha Fahlgren.

De mjuka stolarna och golvet inne i den hästskoformade amfiteatern går i rött, mot grå väggar. Lokalen kommer också att utsmyckas med en bård som har samma mönster som fasaden, samt skulpturer från universitetets egen konstsamling som håller på att restaureras. Konstruktionen är en blinkning till Anatomiska teatern.

– Här kommer inte att finnas några lik dock, men formen liksom bladmönstren knyter an till historien, säger Margareta Öberg, projektledare vid byggnadsavdelningen.

Hand i hand med tillbakablickarna i arkitekturen är Humanistiska teatern en högteknologisk produktion. Oavsett var bland de 137 sittplatserna man befinner sig hörs talarna utmärkt. Margareta Öberg berättar om den speciella ljudanläggningen, där man kan manipulera efterklangen för att skapa en illusion av att befinna sig i exempelvis en kyrksal eller en grotta.

– En annan finurlighet som finns är ”voicelift” som innebär att man inte behöver använda mikrofon. Många blir hämmade från att be om ordet när de måste använda mikrofon, säger hon.

I teatern kommer det också att finnas en bildskärm, som ska koordinera med ljudet. Tanken är att den audiovisuella utrustningen på Humanistiska teatern ska öppna för nya undervisningsformer, där man lär sig att lyssna på varandra, säger Margaretha Fahlgren.

– Med tanke på strömningar i dagens debattklimat, med så kallade ”alternativa fakta” är det kritiska, humanistiska samtalet viktigare än någonsin.

Också när det gäller hållbarhet ligger Humanistiska teatern i framkant. Anders Pohl berättar att byggnaden har miljöcertifieringsnivån silver.

– Man valde den näst högsta. Certifieringen handlar mycket om vilka energikällor man använder.

Humanistiska Teatern har förstås inte varit något billigt projekt. Akademiska Hus budget är beräknad till 125 miljoner. Den officiella invigningen kommer att hållas i mitten av oktober.

nbsp;