Februarifum: Potatisen var inte OK

Dagordningen för februarifum såg kanske inte så mastig ut vid en första anblick, konstaterade ordförande Johan Liljeholm.

– Men vissa punkter kan bli långa.

En av dessa visade sig vara styrelsens information om hur de vill omprioritera verksamhetsplanen, bland annat för att lägga mer fokus på att knyta sektioner och kårföreningar närmare kåren. Samtidigt hade man bestämt sig för att avveckla organsiationskommittén (OK) där sektioner och partier har mötts.

Inledningsvis var stämningen ändå ovanligt vänlig. Sektionerna och styrelsen drog sina PM och svarade på frågor. Uttryck som “det låter som ljuv musik i mina öron”, “heads up till alla, det är ok att vara trött vid den här tiden” och “vad kul att se er” syftade antagligen till att skapa en trevlig grund för diskussionerna som alla visste stundade. Samsek kunde berätta att frågan om socionomprogrammets hemvist är löst.

– Centrum för socialt arbete kommer att inrättas på sociologiska institutionen. Dekanen vill prata med oss och försäkra sig om att vi är nöjda, det känns bra, sade Samseks ordförande Sarah Ericsson.

Sektion Läras representant, vice ordförande Johanna Andersson, berättade om det regeringsdirektiv som innebär att studiegången läggs om på lärarprogrammet. Bland annat innebär det att mångfaldskursen tas bort för att lämna plats åt metodkurs.

– Man plockar bort en mångfaldskurs och inför en strimma, vilket inte fungerar så bra. Vi har jobbat en del med hur det ska införas i de nya kursplanerna, sa hon.

Första adrenalinpåslaget i salen kom när styrelsen presenterade sin proposition om höjd kåravgift, från 65 till 75 kronor. Uppsala studentkårs ordförande Max Stenberg menade att pengar behöver öronmärkas för medlemsrekrytering, med tanke på att kåren tappat 300 medlemmar mellan vår-och hösttermin 2017. Ludvig Lundgren (AFK) var skeptisk, och ansåg att kåren borde jobba på att få medlemmar att stanna utan att höja avgiften.

– Jag upplever att ni börjar i fel ände. Jag har inte ens varit medlem i ett år och ni har redan höjt avgiften två gånger, det har blivit en vana. Höjningen ger inte tillräckligt mycket tillbaka. Jag vill hellre lägga pengar på mat. Det vore bättre att dra ned på kårens utgifter, menade han.

Max Stenberg svarade att man visst kollar på kårens utgifter också, men att det då handlar om långsiktiga frågor. Höjningen syftar till att göra något här och nu.

– Vi behöver medel vi kan frigöra ganska snabbt för att skapa förutsättningar att knyta ihop föreningar, sektioner och kårer. Min förhoppning är att kunna sänka igen när vi fått en större medlemsbas.

Ett förslag från Martin Holmer (VSF) var att införa alternativa medlemsformer, som stödmedlemskap. Han uppmanade även styrelsen att ta fram alternativa rambudgetar, baserade på 65, 70 respektive 75 kronor i kåravgift. Max Stenberg ansåg dock att alternativa medlemsformer skulle kosta mer än det smakade och krångla till det för medlemssystemet Melos.

– Vi har kollat på det här med stödmedlemskap, men det blev nedskjutet efter några dagar. Problemet är att vi studenter som har uppehåll inte klassas som studenter utan som stödmedlemmar. Vilka rättigheter skulle en stödmedlem ha? Får man som sådan rösta i kårvalet? Det skulle bli för krångligt att byta system, sade han.

Trots vissa protester bifölls förslaget om kåravgiftshöjning.

I runt ett och ett halvt år har det funnits en organisationskommitté (OK) bestående av representanter från partier och sektioner. Tanken var att gruppen skulle fungera som en referensgrupp och bollplank till den arbetsgrupp som jobbar med frågan om Uppsala studentkårs framtid. Den 27 januari beslutade styrelsen att lägga ner OK, vilket var ett beslut som retade många. Ordförande Max Stenberg inledde med att förklara varför och be om ursäkt för alla komplikationer kring frågan.

– Det här organet var inte bäst för verksamheten. Jag tror att vi alla vill samma sak, men var för dåliga på att kommunicera, sade han.

Från styrelsens sida ska tanken med att lägga ned OK ha varit att man behöver göra på ett annat sätt. Behovet av en grupp där sektionen och styrelsen får träffas är fortfarande önskvärt, men OK var inte rätt forum.

AFK:s Ludvig Lundgren ansåg att styrelsen valt att lägga ner kommittén på grund av att man inte var nöjd med de förslag som togs fram. Bland annat var OK på g med att diskutera större inflytande för sektionerna.

– De som röstade emot att prata om det formella inflytandet, de satt i styrelsen. När de blir nedröstade, då beslutar styrelsen att lägga ner organisationskommitén. Kan inte uppfatta det på annat sätt, än att ni tycker att det här är en oviktig fråga, sa Ludvig Lundgren.

– Jag ledsen över att du uppfattar det så. Men för oss var inte den här konstellationen den optimala för att få ut det som var tänkt. Alla kom inte till tals och många uppfattade att det var mycket konflikt, svarade Max Stenberg.

Parallellt med ovanstående diskussion pratade man även om styrelsens “informationspunkt” rörande omprioriteringar i verksamhetsplanen. De hade insett att de inte skulle hinna med vissa punkter i verksamhetsplanen och hellre ville prioritera andra. Revisorerna ansåg inte att man kan gå ifrån planen, men att man däremot bör informera fullmäktige om föreslagna avsteg och omprioriteringar. Sagt och gjort. Max Stenberg berättade att man bland annat ville fokusera mera på att knyta sektionerna och föreningarna närmare kåren. Mot bakgrund av tidigare OK-diskussion var det många från högerkanten i salen (UUS, sektionsrepresentanter och AFK) som reagerade negativt på denna omprioritering. AFK:s Ludvig Lundgren ansåg det vara rimligt att bortprioritera så länge som det finns en bra motivering. Men att inte låta organisationsfrågan ha högsta prioritet ansåg han dumt.

– Det jag vill att styrelsen ska komma ihåg, är att vi tycker att det här är otroligt viktigt att frågan om kårens framtida organisation tas på största allvar. Det finns en anledning till att extremt många hoppat av. Det är ett faktum att US är i kris, det är allvarligt. Om vi inte gör något kommer Uppsala studentkår ha ännu färre medlemmar och sektioner om tio år.

Här ville Max Stenberg skruva ned alarmet, och påpekade att mycket trots allt fungerar bra i Uppsala studentkår.

– Att skrika om kris är fel, vi borde satsa på att utveckla det vi gör bra, sade han.

Daniel Simmons (UUS) påtalade att han höll med Ludvig Lundgren. Han ifrågasatte att beslutet om omprioritering av verksamhetsplanen och avveckling av OK kom två månader före nästa kårval.

– Ja, verksamhetsplanen var för bred. Den här organisationen måste ha smalare verksamhetsplan. Ja det är bra att omprioriterar. Vi vill ha föreningar närmare US, men inte nbsp;välja mellan detta och OK. Vi måste diskutera den framtida organisationen och granska oss själva, varför tre föreningar lämnar. Vi måste låsa in oss i ett rum och titta på det här, sade han.

Ann-Catrin Wells menade att beslutet att lägga ner OK egentligen inte var något avsteg från verksamhetsplanen.

– Det står ingenstans i verksamhetsplanen att vi ska ha en ok-grupp. Jag har sagt redan från början, att om det är något som inte funkar kommer jag att ta ut en potatis ur säcken.

Jonas Lundström, som arbetar i den grupp som ska staka ut kårens framtid, passade på att ställa en fråga:

– Vilka ska vi i organisationsgruppen diskutera med nu när inte OK finns?

Ann-Catrin Wells höll fast vid potatismetaforen.

– Du har varit med på mötena och har hört mig prata om potatissäcken flera gånger, svarade Ann-Catrin Wells surt.

Danny Simmons var inte nöjd med de svar han fått under diskussionen.

– Varför la man ner OK om man bara vill plocka bort en potatis från säcken. Varför gick inte den potatisen vidare?

– Det var ingen potatis som skulle kunna läggas ner som en plan – sektionerna fick luft en gång. Organiseringen av mötena blev fel, svarade Ann-Catrine Wells.

Magnus Jansson (UUS) tog vid och avslutade potatisgratängen.

– Den potatis som lagts fram nu är ungefär lika okonkret som den potatis man hade.

Diskussionen landade slutligen i att styrelsen skulle ta med sig att det krävs ett organ likt OK, eller som Max Stenberg ville kalla det ett “Fum-sek”, där sektioner och partier ska kunna mötas. Han lovade också att maila ut en sammanställning på hur styrelsen kommer välja att gå vidare. Därmed var en nästan två timmar lång diskussion avslutad. nbsp;

En lite udda potatis under kvällens fum var internationella studenten Katarina Budriks tal, som inleddes på estniska.

– Nu vet ni hur det känns att som internationell student försöka delta i kårpolitik vid ett svenskt universitet, förklarade hon sedan på engelska.

Enligt mångfaldsrapporten är var fjärde student vid Uppsala universitet internationell, men som sådan är man helt beroende av att de svenska studenterna fattar bra beslut. För den som inte talar svenska är det enligt Katarina Budrik snart sagt omöjligt att engagera sig i kårens verksamhet. Detta trots att Uppsala studentkår ska representera alla studenter.

– Hur många internationella studenter är representerade i detta rum? Andelen är så låg att du behöver mikroskop, sade hon.

För sitt inlägg fick hon en hel del sympati, men det var tydligt att en omfattande internationalisering av kårpolitiken inte ligger nära till hands.

– Jag håller med dig. Men som det ser ut idag, kan vi göra det här på ett bra sätt? Nej, sade Max Stenberg.

– Vi för samtal om detta i kårsamverkan. Förhoppningsvis kommer det att hända saker, men inte just nu, sade Ann-Catrin Wells.

Slutligen tog man tag i bordlagda valärenden. Alexandra Abde, styrelseledamot i Folkuniversitetets styrelse och träningsfreak, hade tillsammans med flera ledamöter skickat in en interpellation där hon påpekade att valet av ledamöter till samma styrelse hade blivit fel. Under decemberfum hade bara valt två, men posterna som skulle väljas var fem. Efter ett avancerat röstningssystem med mentometerknappar (som också praktiseras vid flerpersonval i riksdagen, enligt ordförande Johan Liljeholm) kunde man rätta till det felet och välja Alexandra Abde, Rebecka Grebestam och Helena Vinge till ledamöter i folkuniversitetets styrelse. Agnes Svedberg valdes till ordförande i valutskottet och man fixade fram en delegation till SFS fullmäktige. Övriga poster vakantsattes.

Åsiktstorget som alla längtat fanns det tyvärr inte utrymme för eftersom alla redan var mätta på potatis. 21.20 kunde de stärkelsestinna ledamöterna gå hem.