Manglades genom minglet

Ett studentikost potpurri möter de som tagit sig upp till Universitetshuset under fredagseftermiddagen för att besöka välkomstceremonin för stadens recentiorer, eller “reccar” som de färska studenterna kallas. Redan utomhus, nedanför huvudentréns stora trappa, är det besvärligt att kryssa sig fram mellan körer, föreningar, universitetsanställda och diverse partier som passar på att ragga förstagångsväljare inför det stundande valet nästa vecka. Vissa reccar har redan hittat en grupp att ty sig till, medan andra flackar runt med blicken i hopp om att hitta någon som vill ha kontakt.

Väl inne i foajén blir det dock ännu trängre och luften är kvav. Många fläktar sig med de broschyrer och pamfletter de lyckats lägga vantarna på – det är inte helt enkelt att ta sig fram till mässborden, nästan omöjligt om det bjuds på lyxgodis (det vill säga, inte de hårda budgetkaramellerna vissa beställt med sin logga på). Vi pressar oss fram mellan handfallna nykomlingar till övervåningen och lärosalarna.

Det är dock långt ifrån alla som är studenter för första gången. Utanför sal XI träffar vi Malin Jansson som började plugga till sjuksköterska för fem år sedan, fast då i Stockholm på KI. Nu ska hon läsa klart här i Uppsala.

– Jag känner mig väldigt taggad, förra gången jag började läsa kom jag direkt ifrån gymnasiet. Nu har jag hunnit mogna, skaffat familj och är mer redo. Nu kör vi på det här och det ska bli jättekul.

Under sitt studieuppehåll har hon bland annat hunnit jobba en som undersköterska på Akademiska sjukhuset, så praktiken – när den väl kommer – borde inte bli några problem. Däremot är hon lite orolig över hur det ska gå att plugga med småbarn.

– Jag har en ettåring hemma och får en till i december, så det blir individuell studiegång. Men det är nog ändå lättare att läsa med barn, än att jobba kvällar, konstaterar hon.

På övervåningen har några sökt sig in i de pampiga fakultetsrummen för att hämta andan. Här träffar vi 23-åriga Wefae Abdusemed som står och kollar in ett av de många porträtten på män som (lite hotfullt) tittar ner från väggarna i kanslerrummet. Hon har tidigare läst industriell ekonomi i sin hemstad Borås. Nu är hon här för att ta en master i industriell ledning och innovation.

– Det är kul att få vara i Uppsala, jag tror att det är mer studentliv här än i Borås. Jag är också taggat på att flytta från min hemstad, säger Wefae Abdusemed.

Men det där med att hitta bostad har visat sig vara svårt. Just nu bor hon tillfälligt hos en släkting i Stockholm i väntan på något eget.

– När man kollar på lägenheter på blocket och Facebook kostar en etta niotusen. Även om den bara kostat sextusen skulle det vara svårt att klara av. Det är ganska stor skillnad när man bott hemma hela livet.

Vi tipsar om att gå med i nationer med många bostäder, eller kolla in Flogsta höghus som inte har någon kö, innan vi går vidare och träffar tyska fysikstudenten Florian Haslbeck som har tappat bort sina kompisar. Han haft det lite lättare då han är här på ett Erasmusutbyte och därmed tilldelats en bostad i just Flogsta.

– It’s actually quite nice there. It’s really interesting to share a kitchen with so many different people, säger han.

Han kom hit för bara en vecka sedan, men har redan hunnit se en hel del av stan, åtminstone nattetid.

– We’ve been drinking and partying a lot in the nations, but don’t ask me specifically which ones because I wouldn’t be able to tell you.

Han har ännu inte bestämt sig för vilken nation han ska gå med i, men säger att det lutar åt Värmlands. Vi undrar om han har tagit med sig något speciellt från tyskland, något snacks han inte kan vara utan kanske? Han upplyser oss om att han inte är en snacks-person, men att han hade planer på att ta med sin 15 kilo tunga kaffemaskin.

– I actually put it in my bag, but my mom told me it was a stupid idea.

Tur att det finns drickbart kaffe även i Uppsala då.

Vi låter Florian återgå till att leta efter sina Erasmus-vänner och klämmer oss ut genom folkmassan för att återigen landa ute på stora trappan. Här har den frackklädda kör som spelade vid välkomnandet bytts ut mot en mer färgglad och “tygmärkesklädd” ensemble – Wijkmanska blecket. Här vi var tvungna att googla stavningen, och får även reda på att de är “världens förnämsta och mest välluktande studentorkester”, vilket gissningsvis anspelar på att de enligt utsago inte får tvätta sina overaller utan att de själva är i dem (rätta oss om vi har fel ). Men vi har fått vittring på Pågens gifflar som bjuds i kårhuset intill och känner inte av någon potentiellt oangenäm doft. nbsp;

Betyg:
Trevliga studenter: 5/5
Mingelfaktor: 5/5
Luftkvalitet: 2/5 (var inte universitetshuset renoverat för flera miljoner? Glömde de ventilationen?)
Trängsel: 5/5
Loot (gratisgrejer): 2/5 (omöjligt att ta sig fram för att se om det fanns något av värde)
Ljudnivå: Den decibel man får tinnitus av.

nbsp;