”Hög” sannolikhet för kannibalism
Fem minuters promenad från Flogsta tornar den upp sig. En sju meter hög kulle, känd som Kung björns hög eller Hågahögen, en grav anlagd omkring 1 000 år före Kristus. Den som orkat sig utanför stadskärnan känner nog till att Uppsala är ganska högtätt (finns fler i Gamla Uppsala), men vad som just gör Hågahögen intressant är att den är runt 1 500 år äldre och har visat sig innehålla många spännande fynd.
– Under utgrävningen som gjordes 1902-1903 hittade man en tredjedel av allt guld som hittats i Sverige från bronsåldern, säger Anders Kaliff professor i arkeologi vid Uppsala universitet. nbsp; nbsp; nbsp;
Bland fynden fanns ett femtiotal gulddekorerade föremål, däribland ett svärd och ett bältesspänne. Strax intill hittades rester från en eller flera kremerade människor i en kista av ek. Vilka de var vet man inte.
– Här finns ett svärd och en rakkniv, men det behöver inte betyda att de tillhörde en man. I högre statussammanhang kan en kvinna mycket väl haft sådana attribut. Tittar man på föremålen är det mest troligt att det låg både en man och en kvinna i graven, säger Anders Kaliff.
Än mer intressant är vad som hittades i lagren ovanför kistan. Här fanns bland annat flera skelett av ekorrar, djurkäkar och ben från två män och en kvinna. Dessa individer tror de båda forskarna inte är begravda, utan offrade – ja, kanske till och med ätna. Terje Østigård pratar om rituell kannibalism.
– Lårbenet från kvinnan är kluvet itu och det görs alltid för att få ut benmärgen. Vi tror att man åt benmärgen som en del av en ritual, säger Terje Østigård, docent i arkeologi vid Uppsala universitet.
Hur kan man veta att hon offrades och åts?
– Man kan ju inte vara helt säker på det. Men om man jämför med antropologiska källor är benmärgen speciell i många kulturer. Den är röd som blodet och man tror att man genom att äta lite av den döda kan få helig kraft att gå in i familjen eller släkten, säger Anders Kaliff.
Namnet till trots var det inte Kung Björn som låg inne i kistan. Det har funnits flera kungar som hetat Björn och det finns historier som tyder på att en sådan skulle ha bosatt sig i Håga – men det skulle i så fall ha varit 1 500 år efter att högen uppfördes. Att en kung skulle välja Håga som boplats är dock inte osannolikt med tanke på den betydelse platsen tycks ha spelat från bronsålder till vikingatid. nbsp;
– Hade man Håga och var kung då var man legitimerad, säger Anders Kaliff.
Håga som grav- och ritualplats har alltså spelat en viktig roll under 1 500 års tid och med boken de nyss släppt hoppas de båda arkeologerna kunna tillgängliggöra all fakta som samlats genom åren även för en internationell publik. En liten förhoppning finns också att intresse ska väckas så att de kan finansiera en ny utgrävning.
– Högen består av flera lager, men då den grävdes ut fanns inte kol 14-metoden. Vi vet alltså inte hur länge de höll på att offra och bygga högen. Tog det ett år eller hundra?, säger Terje Østigård.
Skulle de få medel vill de därför analysera de olika lagren genom att gräva på nytt. Förutom högen är även stora delar av marken runtomkring outforskad.
– Vi vill jobba vidare, men vi vill också visa potentialen så att andra ska se att det finns möjlighet att skriva en uppsats om denna plats, säger Anders Kaliff.
Håga mellan pärmar
I boken ”Bronze Age Håga and the Viking King Björn: A History of Interpretation and Documentation from AD 818 to 2018” har Anders Kaliff och Terje Østigård bland annat översatt och förenklat rapporten som skrevs från den stora utgrävningen av Hågahögen 1902-03. I boken går de också igenom all fakta som samlats om Håga och sätter in den i ett större internationellt perspektiv med fokus på offer- och gravritualer.