Student kritiserar Engelska institutionen

Det var i våras som lärarstudenten som vi kan kalla Sara skrev c-uppsats i engelska. Hon ansåg kontakten med handledaren vara god och gick på alla seminarier. Sara skickade in sin uppsats till handledaren enligt den tidsplan som gällde.

– Jag fick feedback, konstigt nog bara på halva uppsatsen. Men jag ändrade det hon kommenterat på och skickade in till examinering.

Två dagar innan examinationen fick hon kommentarer på resterande del, men då var uppsatsen redan inskickad. På uppsatsseminariet blev det tydligt att examinatorn inte tyckte att hennes uppsats var bra.

– Han sa bland annat att han trodde att det var en parodi på en svengelsk bok och att det var en av de sämsta uppsatserna han hade läst.

Han frågade om Sara över huvud taget hade skickat in uppsatsen till sin handledare. Hon svarade ja. Då fortsatte han och frågade om hon skickat ett second draft. Men nej, det hade hon inte gjort. Ingen hade sagt åt henne att göra det och det fanns heller inte beskrivet i kursplanen.

– Jag kände hur tårarna började komma upp. Det var min första uppsatsexamination, jag visste inte hur det skulle gå till. Sedan blev det dags för mig att opponera. Jag kunde bara stamma fram orden. I pausen tog jag mina saker och gick för att jag var så ledsen.

Efter seminariet mailade hon c-uppsatssamordnaren som också hade suttit med under seminariet. Sara förklarade varför hon hade gått och hur hon kände inför bemötandet. Uppsatssamordnaren svarade att hon tyckte att det som hänt var ”oacceptabelt”. Hon skrev också ”Jag tyckte så synd om Dig och mådde så dåligt själv av det som hände.” och ” det här måste tas upp annars är det inte rättvist.”
Uppsatssamordnaren skrev även att Sara fick ringa om hon behövde prata.

– Jag ringde, och hon sa att hon tyckte att examinatorns beteende var oacceptabelt, men att hon inte kunde sätta en kollega på plats. Hon sa också att hon förstod varför jag hade gått. Hon lovade att prata med de inblandade och återkomma till mig.

När uppsatssamordnaren ringde tillbaka, efter att ha pratat med examinator, handledare och studierektor, var tonen en annan. Hon sa att det hade framkommit att Sara avvisat handledartimmar, inte skickat in ett andra utkast och stuckit direkt efter opponeringen.

– Det kändes som att de försökte flytta fokus och beskylla mig för att hitta en ursäkt till att han var så elak.
Sara hade önskat få en ursäkt, men blev i stället anklagad för att ha gjort fel. Något som hon genom mailkonversationer mellan henne och handledaren kan bevisa att hon inte har.

En tid efter seminariet fick hon kommentarerna på uppsatsen av examinatorn. Sara som väntat sig få ändra stora delar av texten blev förvånad.

– Det var mest kommentarer om grammatiska fel. Visst kanske det var fel som man inte bör ha på den här nivån, men ändå. Jag ändrade, skickade in och fick godkänt. Då var den ju uppenbarligen inte så dålig.

I samband med mailväxlingen om uppsatsen skrev Sara till examinatorn och påtalade att hon hade önskat konstruktiv kritik och ett mer professionellt bemötande. Detta fick hon inget svar på, bara ett tack när den färdiga uppsatsen skickades in.

Trots mailet och att c-uppsatssamordnaren ska ha pratat med examinatorn är händelsen för examinatorn okänd. När Ergo ringer honom minns han inte seminariet eller vilken student det handlar om.

– Det här känner jag inte alls igen, det var för ett år sedan, säger examinatorn som ber att få återkomma när han pratat med de andra på institutionen för att förhöra sig om vilken student det gäller.

Han ringer senare tillbaka efter att ha pratat med sina kollegor om händelsen.

– Jag har inga kommentarer annat än att vi från vår sida handlat oklanderligt.

Så du har inte sagt att det var den sämsta uppsatsen du läst?

– Jag har inga kommentarer, men det hon säger är inte sant.

C-uppsatssamordnaren, som var med på seminariet och själv beskrev hur hon mådde dåligt i mail till Sara, vill absolut inte kommentera ärendet i Ergo.

Handledaren, som också var med på seminariet, delar inte Saras bild av vad som hände. Att examinatorn skulle ha sagt att det var en av de sämsta uppsatserna han läst, stämmer inte.

– Så har han aldrig sagt. Han sa att språket var dåligt och kunde behöva proof reading, och det kan jag hålla med om, säger handledaren.

Hon säger att hon träffade Sara under seminarierna och under en kort ”preliminär handledning” i korridoren, men att de inte sågs för enskild handledning under hela våren.

Jag har läst mailen, du har skrivit att hon kan kontakta dig, men inte uttryckligen skrivit att ni måste prata eller ha handledning.

– Jag tycker att studenten borde förstå att viss handledning behövs. Jag hade kunnat skriva, ’nu kommer du hit’, men ett visst ansvar ligger faktiskt på studenten.

När Ergo återkopplar till Sara säger hon att hon visst hade muntlig handledning, en gång i januari och en gång i april. Under våren åkte alla som läser engelska c på en månads didaktikkurs i England, vilket förutsatte att de hade handledning via mail. Därtill säger Sara att de tryckte mycket på att uppsatsen var ett självständigt arbete.

– Vi blev inte informerade om hur ofta vi skulle ses med handledaren. Att jag och min handledare hade setts för sällan fick jag veta först efter examinationen då jag pratade med uppsatssamordnaren på telefon den andra gången.

Sara har sedan i somras försökt driva ärendet via studiebevakare, men där har det gått trögt. Hon fick höra att examinatorn var tjänstledig och svår att få tag på. Hon ville då i stället ha en ursäkt från studierektorn, men fick då via studiebevakare höra samma förklaring som hon fått berättad för sig på telefon av c-uppsatssamordnaren – att det var hon som hade avvisat handledartimmar och inte skickat in sitt sista utkast i tid. Sara skickade då in kursplan och mailkonversationer för att styrka att hon följt instruktionerna.

– Detta var i november. Sedan hörde jag inget mer förrän i mitten av februari då studiebevakaren skriver att engelska institutionen inte svarar på hans mail.

Både studierektor och prefekt har bytts ut sedan i våras. Ergo kontaktar därför nuvarande prefekt för att höra hur de behandlat ärendet. Hon hänvisar till hur den dåvarande ledningen hanterat Saras fall.

– När studierektorn kontaktades av studiebevakaren informerade hon denne att hon varit i kontakt med läraren och kurskoordinatorn och diskuterat ärendet. Samtliga var då överens att kritiken som framförts om uppsatsen varit rättvis. Hon bjöd via studiebevakaren in studenten till ett möte för att diskutera ärendet men här slutar korrespondensen i ärendet. Studierektorn hörde inget ytterligare från studenten eller studiebevakaren, skriver prefekten i ett mail.

Enligt studenten ska examinatorn ha sagt att hennes uppsats var den sämsta han läst. Är det lämpligt att en examinator uttrycker sig så här mot en student?

– Det vore mycket olämpligt att uttrycka sig på det viset mot en student men lärarna som deltog i seminariet säger att det inte har hänt.

Sara säger att hon via studiebevakaren fick erbjudande om att återuppta kontakt med handledaren för att hitta en väg framåt. Men hon var inte intresserad av att träffa handledaren, utan ville endast ha en ursäkt för att kunna gå vidare.

– Från början var det själva kränkningen under seminariet jag lade fokus på. Men sedan när de började hitta på saker som inte var sanna blev jag mer irriterad på det. Nu har jag tappat all respekt för engelska institutionen, det känns inte som jag kommer få ut något av en ursäkt, säger hon och fortsätter:

– Jag blir bara så ledsen över att det ska gå till såhär. Man är i beroendeställning och så utnyttjar de den till något maktspel.