Redo för studenternas epok

Luftigt och med ny grön färg på väggarna. Renoveringen och ombyggnaden av Carolina Rediviva är snart färdig och vi står i entrésalen från 1841 som numera är avskalad och rymlig – ett medvetet drag för att öppna upp och få husets insida att harmoniera med dess fasad. Cecilia Ekström, enhetschef vid universitetsbiblioteket, berättar en anekdot om en student som inför renoveringen gav en minst sagt hård recension av Carolinas innanmäte.

– Hon sa, ”man går upp för den branta backen, öppnar den tunga pampiga dörren och så är det som att komma in på Stenhagens pizzeria”, säger Cecilia Ekström och fortsätter:

– Nu kommer husets insida motsvara förväntningarna man får när man ser det från utsidan.

Och visst stämmer det, luftigheten är verkligen ett välkomnande lyft.

Carolina Rediviva är uppfört i flera olika tidsepoker: entrédelen stod färdig 1841, sedan byggde man om och utökade under 1900-talets första hälft och slutligen sammanfogade man delarna mellan 1950 och 1970. Arkitekten som är ansvarig för renoveringen, Johan Celsing, har knutit an till dessa epoker på mer än ett vis. nbsp; nbsp;

– Det var hans pappa Peter Celsing som gjorde tillbyggnaderna på 60-talet. Nu är det dessa delar som sonen renoverar, säger Lars Burman, överbibliotekarie vid universitetsbiblioteket.

När vi går in i den nya cafédelen blir det tydligt att 60-talet inspirerat. Färgen på väggarna är gul, det randiga golvet känns igen från läsesalen och de betongväggar som tidigare var vitmålade har tagits fram. Det är häftigt, men också ganska oväntat att se i nyrenoverade lokaler 2019. Det finns ju en del åsikter om nybyggnationer i Uppsala, har någon retat sig?

– Det är en del som studsat mot den gula färgen. Men skulle vi ha valt, skulle det i stället ha låtit ”Gud va 2017”. Vi har lagt all tillit till arkitekten i detta val, säger Cecilia Ekström.

Väggarna kläds av gul-laserat tegel med hål som ska fungera ljuddämpande och det är nog ett smart drags – cafédelen är stor och ska fungera som både ät- och studieplats. Dessutom finns en övervåning där man kommer kunna sitta och blicka ner. Och för den som inte vill köpa mat kommer det finnas mikrovågsugnar att värma mat i.

– Det kommer bli en fantastisk förbättring, just att man kan stanna hela dagen, Sofia Ljungman, kommunikatör vid universitetsbiblioteket.

De planerar nu att marknadsföra Carolina så att fler studenter ska hitta hit. Dels för att det nu finns mer plats, och dels för att lätta på trycket på de andra campusområdena i Uppsala. Det nya studielandskapet på Ekonomikum som invigdes i slutet av februari fylldes snabbt upp.

– Studenter har ett allt större behov av studieplatser och det här är en del av svaret, säger Lars Burman.

Han berättar att inställningen till studenter på Carolina inte alltid varit lika välkomnande. På 80-talet ansågs biblioteket vara forskarnas hus och de ville inte ha studenter där. Situationen blev så svår att Uppsala universitet fick använda gamla stadsbiblioteket som studentbibliotek. Idag är situationen en annan när forskarna jobbar mer digitalt, men det har fortfarande varit konkurrens om platserna studenter emellan.

– Vi bad studenter skicka in bilder på sin favoritläseplats på biblioteken. Men blev förvånade då vi fick så få bidrag. Sedan förstod vi att det var för att ingen ville avslöja sin favoritplats. De är lite som kantarellställen, säger Lars Burman.

För att förenkla ytterligare för studenter har man stuvat om bland våningarna. Kurslitteraturen flyttas ner från plan nio nbsp; till bottenplan. Informationsdisken är nu också centralt placerad – vilket kommer göra den mer lättillgänglig för nya besökare. Utställningsytorna är inrymda där det gamla caféet låg. Här har man ljusat till det och satt dit nya montrar som ska vara mer anpassade för det känsliga materialet som ställs ut. Universitetsbibliotekets center piece – Silverbibeln – ska även här att få ett eget litet rum.

– Det kommer finnas mer fakta kring Silverbibeln. Tidigare var man nästan tvungen att ha turen att gå med vår guide för att få veta mer om den, säger Cecilia Ekström.

Det är endast två blad som ställs ut, resten är faksimil – en kopia. Var det riktiga exemplaret befinner sig är hemligt.

– Vi brukar säga att den förvaras någonstans i Mellansverige, säger Lars Burman.