”Det är ett extremt slöseri”
Under sin tid som doktorand har Ariel Young fått runt 40 avhandlingar från andra doktorander som disputerat på samma institution. Han tycker att riktlinjerna när det kommer till hur många avhandlingar en doktorand på statsvetenskapliga institutionen behöver trycka upp och dela ut till kollegor bör ses över.
– Det är ett extremt slöseri att alla måste få ett ex. Det är endast en bråkdel av dessa jag har läst mer än ett kapitel i och då har det varit för att de berört mitt forskningsområde, säger Ariel Young, doktorand vid statsvetenskapliga institutionen.
Enligt statsvetenskapliga institutionens policy ska en doktorand trycka upp mellan 259 och 329 exemplar. 110 av dessa ska delas ut till kollegor på institutionen. Ariel Young säger att han inte är ensam om att endast bläddra i de exemplar som delas ut.
– Jag har pratat med flera på institutionen som berättat att de läser färre än tio procent av alla de får. Efter att en kollega städade ur sitt rum hamnade en hel hög med avhandlingar i pappersåtervinningen. Det känns som ett förlegat förfarande att trycka upp så många när det finns möjlighet att publicera och läsa digitalt.
Han är medveten om att många doktorander vill trycka denna mängd – framförallt de som vill stanna kvar inom akademin. Det är heller inte doktoranden själv som står för kostnaden, utan institutionen. För egen del planerar Ariel Young att lämna akademin och åka hem till USA efter sin disputation.
– Jag förstår att detta är en fråga som inte alla doktorander skriver under på, men vi som vill borde få välja att trycka upp färre antal exemplar. Det är viktigt, inte minst när vi borde minska vårt klimatavtryck.
Efter en jämförelse med andra institutioner kan man konstatera att statsvetenskapliga institutionens policy kring minimiupplaga ligger högt (se faktaruta). Prefekt Christina Bergqvist säger att det ibland är så att doktorander vill trycka upp fler än vad som är rekommenderat, men att hon är beredd att undersöka frågan om att trycka färre.
– Det kan finnas anledning att se på frågan ur miljösynpunkt.
För exakt vilka riktlinjer som gäller idag hänvisar hon till studierektor för forskarutbildningen, Helena Wockelberg. Hon säger att policyn beror av flera faktorer. Om doktoranden väljer att trycka sin avhandling genom universitetsförlaget Acta tillkommer ex som ska finnas tillgängliga för försäljning. Därtill ska exemplar skickas till andra bibliotek och så har fakulteten och institutionen sin egen policy.
– Vi utgår från att doktorander vill sprida sin forskning och vi har den policyn att vi ska dela vår forskning med varandra, säger Helena Wockelberg.
Varför kan inte en doktorand få välja att trycka färre exemplar, till exempel genom att hoppa över de 110 ex som ska delas ut till kollegor?
– Vi har beredskap att ändra vår interna policy, men om vi ska trycka fler eller färre exemplar är inget vi har diskuterat. Om det finns ett sådant förslag kan man lämna det till styrelsen.
Olika riktlinjer
Efter en snabb mailkoll med andra institutioner står det klart att riktlinjerna kring minimiupplaga varierar. Om man trycker via avhandlingsproduktion vid Uppsalas universitetsbibliotek måste minst 80 exemplar tryckas. Vissa institutioner har 80 exemplar som minimum. Till exempel institutionen för kemi, litteraturvetenskapliga institutionen och historiska institutionen.
Sociologiska institutionen har ett minimum på 112, medan institutionen för freds och konfliktforskning har 150 ex.