”Vi kompletterar varandra bra”

Under ert år har Studentbokhandeln lagts ner. Ni har också beslutat om att ta bort pappersupplagan av Ergo – är ni nöjda?

Ludvig Lundgren – Besluten har såklart varit tråkiga att ta. Det är verksamheter som uppskattas mycket av studenter där det också finns aspekter av tradition. Samtidigt har vi i US en svår ekonomisk situation och när det gäller bokhandeln fanns inget annat att göra. Där var det viktigt att vi fattade beslutet i god tid så det blev rätt för personalen. För Ergo handlade det också om ekonomin, vi ansåg att minusresultaten inte var tillräckligt hållbara. Vi ville ändå att tidningen ska drivas vidare och såg då digitalisering som är en lösning rätt i tiden.

Vi på Ergo har nästan aldrig sett er prata med varandra. Hur har dynamiken mellan er varit?

Joel Cevey Tärnholm – Jag och Ludvig kände inte varandra sedan tidigare, utan blev ihopsatta under förhandlingarna. Första gången vi pratade med varandra hade vi en bra dynamik direkt. Det har varit tufft i kommunikationen ibland, men det beror inte på att Ludvig är svår att prata med utan på att det har varit svårt att hitta stunder då man kan återkoppla till varandra.

LL – Jag tycker det har funkat jättebra. Vi arbetar på olika sätt och kompletterar varandra bra.

Hur då?

LL – Jag är en person som gillar att vara ansiktet utåt och ser till att man kommer till skott med saker. Joel har på ett väldigt bra sätt sett till att sakerna vi gör blir bra, görs i rätt ordning och inte blir allt för förhastade.

När du blev vald Joel så sa du att du skulle rösta så långt från Ludvig som möjligt i riksdagsvalet. Hur har det varit att samarbeta när ni är så långt ifrån varandra ideologiskt i grunden?

JCT– Vi delar en ideologi om att partipolitik är något som inte hör hemma inom kåren. Jag vet att Ludvig är moderat och har andra åsikter än mig i politiska frågor, men i kårpolitiken har vi väldigt liknande tankar och det har funkat jättebra.

Om ni skulle ge ett råd till det nya presidiet som tillträder i sommar, vad skulle det vara?

LL – Att våga sticka ut hakan och att våga ta ett steg framåt. Det finns många tankar och arbetssätt i US som kan kännas lite ålderdomliga och då tror jag det är viktigt att vi ifrågasätter och vågar tänka nytt.

JCT – Mitt råd är att använda tiden under sommaren till att läsa på och bli kunniga – då kommer ni få ett enormt försprång.

Ni är båda ganska unga, har ni känt att folk inom universitetet har tagit er på allvar eller har det varit ett hinder?

LL – Nej jag har känt mig mycket välrespekterad. Jag har kanske personligen känt att man som ung får en liten uppförsbacke, men känner inte att någon har behandlat mig annorlunda på grund av det.

JCT– Jag är 24 och är väl medelålders när det kommer till studentkårssammanhang, men jag har verkligen inte känt att åldern spelat roll. Däremot var jag orolig innan. Det är anledningen till att jag har skägg och mustasch – att jag ville verka och se äldre ut.

Vad ska ni göra härnäst?

LL – Jag ska in i militären och genomföra grundutbildningen i tio månader. Efter det tänkte jag lära mig franska, fortsätta studera juridik och hålla på en del med politik.

JCT – Jag ska läsa sista året på det beteendevetenskapliga kandidatprogrammet. Under tiden ska jag vara sekreterare i programföreningen och sitta i Sveriges förenade studentkårers styrelse.

Kommer ni sakna att gå i kostym dagligen?

JCT– Jag kommer absolut inte ha kostym lika ofta. Men jag har ju skjortor annars, det går ju att vara classy på många olika sätt.

LL – Jag ser kostymen som en arbetsuniform och trivs i den. I militären blir det en annan typ av uniform. Sen i framtiden finns det ju en möjlighet att bära kostym igen och den kommer jag nog att ta.