Definition av forskningsfusk på pränt
I dagsläget existerar ingen gemensam, nationell och entydig definition av vad oredlighet i forskning – alltså forskningsfusk – är, något som 1 januari 2020 kommer att ändras. Regeringen röstade i juni igenom ett förslag till en lag som har till syfte att främja god forskningssed och pröva oredlighet i forskning. Lagen innebär bland annat att en nationell definition ska slå fast vad oredlighet i forskning är (se faktaruta) och att en särskild nämnd ska inrättas för att pröva ärenden där det finns misstankar om forskningsfusk.
– Den nya lagen skapar möjligheter för anmälaren att vända sig direkt till en nationell instans istället för till det lärosäte där forskningen bedrivs. Det ger bättre förutsättningar för oberoende och likvärdig bedömning av misstänkta fall av forskningsfusk från hela landet, säger Stefan Eriksson, som är rektorsråd för god forskningssed vid Uppsala universitet och expert i den utredning som ligger till grund för den nya lagen.
För Uppsala universitet kommer den nya lagen att i huvudsak innebära tre saker, menar Stefan Eriksson: (1.) att skicka fall av misstänkt oredlighet vid lärosätet till den nya nationella nämnden, (2.) att själva utreda misstänkta fall som inte klassas som oredlighet, men som faller utanför ramarna för god forskningssed och (3.) att inom sex månader återrapportera till den nationella nämnden och vidta de eventuella åtgärder som saknas när nämnden beslutat om ett fall.
"Det finns givetvis flera andra typer av oetiska forskningspraktiker som faller utanför det lagen avser med fusk."
Den nya lagen har dock fått en del kritik från bland annat Vetenskapsrådet för att definitionen av oredlighet anses vara för snäv.
– Jag kan förstå kritiken. Den nya definitionen av forskningsfusk inkluderar bara de vanligaste typerna av oredlighet – fabricering, förvanskning och plagiat – men det finns givetvis flera andra typer av oetiska forskningspraktiker som faller utanför det lagen avser med fusk, säger Stefan Eriksson och tillägger att man framöver kommer att ha ett stort jobb med att staka ut formen för hur arbetet med oredlighet och god forskningssed ska fungera med den nya lagen.
– Den nationella nämnden kommer också själva kunna ta upp och utreda fall utan att en forskningshuvudman har gjort en anmälan. Det ska bli intressant att se om de utnyttjar den möjligheten, säger Stefan Eriksson.
Uppsalabaserat
Vid Uppsala universitet utreds misstänkta fall av forskningsfusk sedan 2017 av en särskilt tillsatt lokal nämnd. Denna nämnd kommer efter att den nya, nationella nämnden tillsätts att finnas kvar, men istället ha i uppgift att utreda de fall som inte faller inom ramarna för oredlighet, men som kan ha brutit mot god forskningssed.
Den nationella nämnden, som ännu inte har ett namn, kommer att huseras av Etikprövningsnämnden i Uppsala. Nämndens exakta utformning och vilka som kommer att ingå i den är ännu inte klart.
Så lyder nya definitionen av oredlighet:
”en allvarlig avvikelse från god forskningssed i form av fabricering, förfalskning eller plagiering som begås med uppsåt eller av grov oaktsamhet vid planering, genomförande eller rapportering av forskning”.
