Annons
Annons
Bild Agneta Lilja
"Det var ett årtionde där vi levde glassigt efter ett spartanskt 70-tal. Då passade den här sedan in väldigt bra." Agneta Lilja, etnolog vid Uppsala universitet, berättar om när firandet av alla hjärtans dag slog igenom i Sverige på 80-talet.
Foto: Privat/Wikimedia commons

Rosor till populära och fiskdamm för fula


Under det glassiga 80-talet började ungdomar ge varandra rosor i skolan och firandet av alla hjärtans dag tog fart på allvar. Etnologen Agneta Lilja har fördjupat sig i firandets rötter och berättar om en tradition som spred kärlek, men också fick ungdomar att känna sig utanför.

I morgon är det alla hjärtans dag och oavsett vad man tycker om traditionen ser den ut att vara här för att stanna. Firandet har dock inte alltid varit så synligt som det är idag. Etnolog Agneta Lilja som fördjupat sig i alla hjärtans dag i boken Sockrade hjärtan och godissugna spöken minns hur hennes mamma förgäves försökte få svenskar att uppskatta traditionen.
– Hon är florist och tog in kort och hjärtan till butiken där hon arbetade och försökte uppmärksamma alla hjärtans dag, men lyckades inte att få det att slå igenom, säger Agneta Lilja, etnolog vid Uppsala universitet.
Tiden och den svenska mentaliteten var inte redo. Att överösa sin kärlek med komplimanger låg inte riktigt i linje med den svenska självuppfattningen. Agneta Lilja skojar lite och säger att den finaste komplimang man kunde få på den tiden var: ”det är väl inge fel på dig”.

Det var inte förrän på 80-talet som dagen började uppmärksammas i Sverige. Och det var ungdomarna som var först ut. Inspirerade av amerikansk film och tv tog de sig an seden.
– Man köpte in rosor och delade ut på skolan. Det blev också ett tillfälle att ’fråga chans’ utan att göra bort sig.
På Uppsalas gator kunde man se flickor tåga fram med stora fång rosor i famnen. Det blev ett sätt att visa sin popularitet. Denna tradition kom dock med en baksida. 
– Det blev ett gyllene tillfälle att trycka till dem som man inte tyckte om genom att inte ge några rosor.
Agneta Lilja hänvisar till en studie genomförd av Nordiska museet där det framkom att unga tyckte att rosutdelningen var en jobbig tradition, framförallt pojkar. För många blev det en social fadäs att lämnas utan ros.

Det fanns dock motreaktioner. Agneta Lilja berättar elever på Huddinge gymnasium såg till att anordna ett eget alternativt firande i samband med alla hjärtans dag – "fiskdamm för fula". Denna ceremoni blev ett sätt att bearbeta att man inte tillhörde de populära.
Många skolor tog senare tog bort traditionen med rosor, men alla hjärtans dag hade nu kommit för att stanna. Agneta Lilja menar att just 80-talet var en bra grogrund för den här typen av firande.
– Det var ett årtionde där vi levde glassigt efter ett spartanskt 70-tal. Då passade den här sedan in väldigt bra.

Idag är det lätt att tro att firandet ständigt ökar i popularitet baserat på alla annonser och uppdateringar på sociala medier. Agneta Lilja tycker dock inte man ska stirra sig blind på vad som visas upp.
– Etablerade par firar, man ser choklad, geléhjärtan och rosor men det är ett ganska återhållet firande. Även om det syns mycket på sociala medier behöver inte det betyda att det firas.

 

 


Annons

Annons

Läs mer

2020-02-19 11:55
”Ifrågasatt kvalitet” – så lyder betyget för de ämnen som granskats i UKÄ:s utvärdering av ämneslärarutbildningarna vid…
2020-02-17 15:57
Området kring Flogsta centrum kan komma att förändras rejält. I ett nytt förslag planerar man att bygga runt 600…
2020-02-17 14:40
Uppsala studentkår utlyser härmed följande stipendier: