Med helhjärtat intresse för hjärnan

Priset Årets Uppsalastudent delas varje år ut till en person som “utvecklat entreprenörskap med anknytning till sin utbildning eller en person som utmärkt sig för goda, kreativa insatser vid universitetet, deltagit i kår och/eller nationsliv eller gjort särskilda insatser till stöd för andra studenter.” Tidigare stipendiater har studerat entreprenörskap, landsbygdsutveckling och musik. I år är det alltså en 23-årig läkarstudent och doktorand som får priset.
 
Redan under första terminen fattade Muataz intresse för neurokirurgi och det är något som har satt prägel på hans inriktning och engagemang idag. Han berättar att han alltid tyckt hjärnan är ett fascinerande organ.

– Jag är en spänningssökare, jag gillar att utmana mig själv, och det får jag chansen att göra inom ett sådant här komplext område, säger han och fortsätter:

– Vi vet mycket i och med den stora utvecklingen vi har haft, men det finns fortfarande stora områden i hjärnan som är outforskade, så jag hoppas kunna bidra med det lilla jag kan för att hjälpa vetenskapen framåt. Sen ligger också en stor del i att jobba kliniskt med patienter som drabbas av svåra sjukdomar och trauman i nervsystemet.

På sidan av studierna har Muataz varit med och grundat KFU, Kirurgiska Föreningen Uppsala. En förening vars mål är att få andra att inse charmen med kirurgi.

– Läkarutbildningen innehåller massor av moment men inte särskilt mycket fokus på  kirurgiska moment. Eftersom kirurgi är något man behöver öva på tänkte vi att det skulle vara en bra idé med en sådan här förening, säger han och fortsätter:

– Vi vill ge en sann bild av kirurgvärlden, att det inte bara är ett tufft yrke, och det har verkligen gått jättebra – jag har märkt av uppskattning inte bara hos studenter utan även lärare och läkare.
 
När jag pratar med Muataz känns det som att han redan vet vad jag kommer fråga; han är otroligt välformulerad och precis i sina svar – mediatränad. Kopplingen till FHM:s presskonferenser känns inte längre så långt borta.
 
Okej, jag får bilden av att du är lite av kirurgernas Jesus – en förespråkare för yrket. Är det den rollen du vill ha?
 
– Ja men lite så kanske! Jag har blivit känd som klassens kirurg men även på hela läkarprogrammet i olika sammanhang där jag varit tydlig i mitt intresse. Det är någonting jag tycker är kul, att vara med och inspirera andra.
 
Den som tilldelas utmärkelsen Årets Uppsalastudent får också ta del av en prissumma på 125 000 kr. Jag frågar om Muataz har några planer för stipendiet.

– Pengar har man alltid användning för. Jag har fått den frågan tidigare men då hade jag inte hunnit fundera på ett svar, nu vet jag att jag kommer använda det för personlig upplärning och för att kunna åka på utbyten. Jag vill skaffa mig fler erfarenheter och vidga mina vyer. Jag har inte hunnit planera mycket längre än så. Men återigen, det är en stor ära.

"Vi är glada för den bakgrunden vi har och det har hjälpt oss att inte ta saker för givet. "

Muataz berättar även om att man som stipendiat får ingå i det så kallade Wallumni-nätverket (priset delas ut av Anders Walls stiftelse, därav namnet) med tidigare stipendiater. Han ser fram emot att få träffa dem och inspireras och lära sig mycket. Muataz framhäver att priset är som ett kvitto och ett erkännande för det arbete han har varit involverad i, något som förhoppningsvis kan öppna fler dörrar.
 
Jag leder in samtalet på vikten av en sådan här utnämning, att det är en bra merit att ha på sitt cv. Muataz reagerar direkt och tonar ner vikten av både publicitet och ett bättre cv.

– Sådant kommer på köpet, det har aldrig varit mitt mål att få ett pris eller sådan här uppmärksamhet. Man ska inte göra saker för att skaffa sig en extra merit utan ha ett genuint intresse för det man gör. Gör man saker helhjärtat kommer sådana här saker följa med.
 
Din bror Muhib är ju också student här på Uppsala universitet och jag fick chansen att intervjua honom förra året. Jag får bilden av att både du och din bror är lika, ni känns väldigt drivna och målmedvetna båda två. Har det alltid varit en intern tävling mellan er?
 
– Vi har stora likheter och mycket gemensamt. Vår resa har inte varit en dans på rosor direkt. Vi kom till Sverige för 10 år sen från Irak, ett land med helt andra förutsättningar. Att växa upp i Sverige har hjälpt oss att värdesätta och ta vara på de möjligheter vi har fått. Jag skulle inte säga att det är en tävling utan vi försöker hjälpa och inspirera varandra och vi båda gillar nog att dela med oss av våra styrkor för att underlätta för andra. Det är lätt att tänka att “någon annan kan ta tag i den frågan”, men vi tänker att vi själva kan vara med och påverka och ta tag i saker.
 
Muataz berättar vidare om tiden i Irak och den tidiga uppväxten, i ett land olikt Sverige på många sätt. Familjens sammanhållning var stark, men de tillhörde en minoritetsgrupp och hade ingen riktig trygghet. När familjen sedan kom till Sverige insjuknade Muataz pappa i svår cancer och gick bort några år senare. Han beskriver det som det allra svåraste han upplevt i sitt liv.
 
– Vi har försökt komma ut starkare ur det och försökt att förvandla motgång till framgång, vissa saker kan man inte påverka. Vi har försökt ta det på ett bra sätt och försökt göra något för att hedra pappas minne.
 
– Vi är glada för den bakgrunden vi har och det har hjälpt oss att inte ta saker för givet. Egentligen kan man nå hur långt som helst, det enda man behöver är att ha en stark vilja och att göra jobbet. Jag skulle säga att hårt jobb är en nyckel för att bli integrerad i samhället.