Prorektor Coco Norén talar ut om kontroversiella kinesiska stipendieavtal
Universiteten har fattat olika beslut vad gäller samarbetet med CSC. Karolinska, Luleå, Lund och Uppsala har valt att stoppa, pausa eller avveckla samarbetet, medan KTH har fortsatt utbytet.
Enligt Coco Norén handlar frågan inte om huruvida doktorander eller anställda vid universitetet har kinesisk bakgrund, utan problemet avser utbytesavtalet mellan den kinesiska stipendieutgivaren och forskarstudenterna.
Norén menar att det historiskt funnits en tid då Kina öppnade sig. Internationella utbytesstudenter från Kina ansågs tillföra nytta med sin forskning, och i gengäld fick de universitetets hjälp. Man tänkte att utbytet förhoppningsvis, med många bäckar små, kunde bidra till en demokratisering.
Coco betonar att stipendierna egentligen funnits i flera år och det har funnits signaler om att det skrevs avtal med de enskilda doktoranderna, men att medierna behandlat det som en nyupptäckt. Vad som däremot är relevant att lyfta fram är att vi är i ett helt annat geopolitiskt läge nu, enligt henne.
Norén förklarar att man via Uppsala åtminstone sedan april 2022 “definitivt inte antagit någon”. Vissa sektioner slutade redan anta studenter via CSC runt 2018.
"Villkoren i avtalet på den här stipendieformen går helt emot vad vi kan gå med på."
Hur har den här avvecklingen av utbytet skett?
— Det har skett en stegvis avveckling på hela universitetet, men det är olika saker som gjort att man ställt sig frågande till den här stipendieformen. Man har sedan länge velat komma bort från stipendier som finansieringsform— det gäller alla doktorander oavsett ursprung. När man har antagit folk från den kinesiska sidan, har vi inte haft lika mycket insyn som vi har när vi vanligtvis antar doktorander vid universitetet.
Coco Norén berättar att man från universitetets sida började undra vad det är för avtal som de kinesiska doktoranderna måste skriva under, bortom det som man faktiskt fått se. Det är det som varit kontroversiellt, menar Norén och förklarar motsättningen.
— Vi kan inte anta doktorander som ska leva under helt andra villkor än våra andra doktorander. Framförallt inte under villkor som går helt emot vår värdegrund.
När DN (12/1) granskade avtalet framkom det att anhöriga till den student som forskar utomlands riskerar att bli skadeståndsskyldiga om utbildningen inte fullföljs, och att anhöriga inte får lämna landet en längre period, då studenten vistas utanför Kina. Norén förklarar vilka tre punkter man reagerat på. För det första har studenten behövt ha en eller flera borgensmän som kan betala en straffavgift ifall denne inte kommer tillbaka. Sedan förväntas man rapportera och hålla kontakt med sin ambassad, och till slut finns det även särskilda villkor gällande förväntad återvändo till Kina.
— Det går helt emot universitetets värdegrund kring rörelsefrihet och demokrati. Villkoren i avtalet på den här stipendieformen går helt emot vad vi kan gå med på.
Säkerhetstänkandet, menar Norén är en mycket större fråga, som sträcker sig bortom det här sammanhanget. För att bedriva en ansvarsfull internationalisering är det inte bara Kina man måste se till, utan andra länder också. Råder det brister i säkerhetssystemet ska hänsyn tas oavsett.
— Att man skulle sätta ljuset på just Kina är olyckligt, därför att jag tycker att vi ska följa det UD säger. Det finns vissa länder som man upplever är i en förhöjd säkerhetsrisk, och det tar vi hänsyn till. Det har ingenting med de här stipendierna att göra direkt.
— Kinesiska studenter är naturligtvis välkomna att söka doktorandstjänster vid Uppsala universitet precis som alla andra studenter.
Norén understryker dock medvetenheten kring säkerhetsriskerna som finns idag, och att man måste vara vaksam.
— Samtidigt får vi inte misstänkliggöra våra medarbetare som råkar komma från vissa länder.
"Att vi vill ha doktorander som har lika villkor och lika goda möjligheter till att disputera som alla andra, är en sak. En annan sak är universitetets säkerhetsarbete."
I en intervju med DN (12/1), betonade utbildningsminister Mats Persson (L) situationens allvar, och menade att man från regeringens sida gett svenska lärosäten uppdraget att bland annat förhindra spionage.
Coco Norén instämmer kring att universitetet har fått det uppdraget och framhäver att situationen inte förvånar.
— Jag håller helt med om att det är ett helt annat politiskt läge.
Coco Norén konstaterar att universitetens värdegrund om att forskarsamfundet ska stå fritt från politiken ibland kan resultera i otillräcklig vaksamhet.
— Jag tycker att vi har blivit mycket bättre på det senaste tiden, i och med hela situationen i Ukraina, med Ryssland som för krig. Det är inte så att vi inte har tänkt på det. Om man talar i klartext, så är de tre länder det rör sig om. Ryssland, Kina och Iran. Det är dem som UD verkligen varnar för.
Det som bör uppmärksammas, menar Norén, är de som arbetar nära de länderna, inom länderna, och som bedriver så-kallad “dual use”-forskning. Alltså, forskning som kan användas till goda ändamål, eller dåliga sådana. Där finns det en enorm vaksamhet, enligt henne.
— Att vi vill ha doktorander som har lika villkor och lika goda möjligheter till att disputera som alla andra, är en sak. En annan sak är universitetets säkerhetsarbete. Om man blandar ihop de här är risken att man associerar kinesiska CSC-doktorander med en säkerhetsrisk, och det är faktiskt inte samma fråga.
Norén lyfter fram KTH:s ståndpunkt. Från deras håll menar man att om man efter samtal med CSC lyckas formulera “schyssta” i enighet med universitetens stadgar och tycke, behöver lärosätena pröva utbytets demokratiserande funktion på nytt.
I universitetssektorn finns det ganska olika ideologiska ståndpunkter enligt Norén. Universiteten har ingen formell hållning per se, utan uppfattningarna kring demokratisering vid akademiska institutioner bottnar i en personlig ideologisk övertygelse.
— Det finns ytterligheten som säger att vi inte ska ha någon kontakt med länder som vi uppfattar inte lever upp till demokrati, och så finns det de som säger att det genom historien är välkänt att universiteten är en plats där man kan bygga demokratiska processer. Om man lyckas hålla kontakten och dörrarna öppna, får man ett inflöde av positiv påverkan.
Coco Norén rundar av med att säga att de som försvarar båda de här ståndpunkterna egentligen eftersträvar “samma goda sak”— att lyckas få auktoritära regimer att röra sig mot demokrati, öppenhet och yttrandefrihet.
— Det är bara det att ingen av oss vet vilken metod som är den bästa.
Den här texten har uppdaterats. En tidigare version av den här artikeln angav Stockholm universitet som ett av lärosätena som antagit CSC-stipendiater, vilket var felaktigt.
