Kårvalsdebatt: Männen leker riksdag på ett slagfält av genusvetare
Ett tjugotal åhörare samlades på Blåsenhus för att lyssna på paneldebatt mellan kårpartierna under tisdagseftermiddagen. Fler kvinnor än män i publiken men väldigt grabbig stämning i panelen då UUS, som enda parti med en kvinna som förstanamn, lyste med sin frånvaro. Några av namnen på deras lista kunde dock återfinnas i publiken. Orsaken till deras frånvaro i panelen kan Ergo inte svara på, men oavsett anledning var uppställningen längst fram i Eva Netzelius-salen följande: S-studenter (S), representerade av förstanamn och sittande ordförande för Uppsala studentkår Anton Sánchez Sulejmani; Vänsterstudenter (V), representerade av förstanamn och sittande vice ordförande för Uppsala studentkår Alexander Wilson van Deurs samt Högerstudenter (HP), med förstanamn Jacob Rosén.
Panelsamtalet, modererat av Elsa Ewert, inleddes sedvanligt med 60 sekunders presentation av samtliga partier. För att läsa mer om detta hänvisar Ergo till respektive intervju med partirepresentanterna som publicerats tidigare under veckan (ingen intervju med Högerpartiet kan ännu läsas, då partiet inte svarat på Ergos kontaktförsök).
Diskussionerna utgick från fyra teman: Utbildningskvalitet, Uppsala studentkår, kårpolitik och studenter/campus. Varje tema innehöll ett antal frågor och representanterna gavs möjlighet att replikera varandras inspel.
Först ut behandlades frågan hur partierna vill jobba för att säkerställa och vidareutveckla utbildningskvalitén vid Uppsala universitet. I detta var samtliga närvarande partier överens om att mer lärarledd tid är en förutsättning, något som i första hand berör studenter som studerar humaniora och samhällsvetenskap. Utöver detta var partierna olika i sitt fokus. Vänsterstudenter tryckte på återhämtningstid efter avslutad kurs, S-studenter tog upp förutsättningarna för VFU på de medicinska programmen och Högerpartiet beskrev sin önskan om en akademi fri från politisk vinkling.
Samarbetet mellan universitetet och kåren diskuterades även det mer ingående.
- Samarbetet mellan studentkåren och universitetet sker bäst genom en aktiv och levande dialog, konstaterade Anton Sánchez Sulejmani (S).
Alexander Wilson van Deurs (V) instämde och Kaffekampanjen, som drivits under året och nyligen gett positivt utfall, fick (föga förvånande) agera exempel i beskrivningen av hur ett positivt och produktivt samarbete mellan kår, universitet och ytterligare parter kan se ut. Högerpartiet berömde kampanjen, men påpekade i samma andetag att priset på kaffe sjunkit sedan januari. I replik till detta menade Vänsterstudenter att priset på kaffe ökat med 30 % det senaste året. Varifrån Vänsterstudenter och Högerpartiet fått sina siffror kan inte Ergo svara på. Det får därför ligga på varje individ att googla sig fram till sanningen.
När det sedan var dags att diskutera kårens organisation blev det (av rimliga anledningar) tydligt vilket parti som under denna mandatperiod haft rollen som opposition och vilka som drivit studentkåren. Jacob Rosén (HP) kritiserade Vänsterstudenter och S-studenters budget och menade på ett stort slöseri. S-studenters Anton Sánchez Sulejmani besvarade detta genom att peka på det faktum att Högerpartiet inte hade något att anmärka på när budgeten presenterades och klubbades på fullmäktigemöte i höstas.
Vidare tryckte Högerpartiet på sin åsikt om kårens behov att spara pengar och hänvisade till kårer i andra städer som drivs enbart genom studentengagemang. Uppsala borde kunna göra detsamma, menade Jacob Rosén (HP). I respons till detta beskrev S-studenter sin ovilja att låta Uppsala studentkår vara vad de hört kallas “en anorektisk kår” - för smal och liten för att synas. Årets budget har enligt Anton Sánchez Sulejmani (S) möjliggjort framväxten av en mer hälsosam studentkår.
Fokus för debatten förflyttades sedan till de anställda tjänstemännen på Uppsala studentkår, något Högerpartiet på instagram tidigare uttryckt väldigt tydliga åsikter kring. Under panelsamtalet sa sig Jacob Rosén (HP) inte ifrågasätta tjänstemännens kompetens, men beskrev trots detta deras överflödighet. Vänsterstudenter fnös och S-studenter höll masken i respons till detta uttalande, men båda motsatte sig tydligt Högerpartiets hållning i frågan.
- En professionalisering av kåren skapar kontinuitet. Tjänstemännen, som jobbar för att verkställa de projekt och föra kåren i den riktning som kårstyrelsen pekar ut, blir en kunskapsbank när arvoderade och engagerade studenter byts ut, sa Anton Sánchez Sulejmani (S).
Sedan var det dags för männen att diskutera ett favoritämne: Kvinnor™! Närmare bestämt deras varande eller icke-varande på partiernas respektive listor. Högerpartiet, som inte har en enda kvinna på sin namnlista, menade att detta beror på att kvinnor som sympatiserar med partiet är rädda att bli “cancelled” av vänner och kursare.
- De kvinnor som sympatiserar med oss vågar inte göra det öppet, berättade Jacob Rosén.
Vänsterstudenter ställde sig tveksamma till uttalandet och ifrågasatte huruvida detta är anledningen till bristen på heterogenitet på HPs lista.
Anton Sánchez Sulejmani (S) berättade att man påbörjat arbetet att hitta hans efterträdare inför nästa kårval och menade att bland det viktigaste i det sökandet är att det ska bli en kvinna.
Det var det på samtalet Kvinnor™.
När panelsamtalet senare gick över till publikfrågor grillades Högerpartiets Jacob Rosén för sina uttalanden både kring genusvetare, kvinnor och uppsägning av tjänstemän.
Högerpartiet benämndes också som högerextremister av en åhörare - något som besvarades från Jacob Roséns håll genom ett allmänt yttrande kring diverse förtalsåtal som bifallits i hovrätten i närtid. Obekväm stämning följde.
En annan närvarande åhörare formulerade kritik gentemot diskussionen kring genusvetare:
- Ni kan sitta där framme och kritisera varandra, men genusvetare är inte en del av diskussionen och kan inte försvara sig. Varför hoppar ni på studenter som inte är en del av debatten och således inte kan försvara sig? Vad är det för fel med att studera genusvetenskap?
Efter detta följde en diskussion kring genusvetare där samtliga samtalsparter var genusickevetare. Kul! Det kunde konstateras att trots att ingen i salen hade lust att älta frågan om genusvetare så var det precis vad som gjordes. Kommer de stackarna någonsin själva få vara med i debatten om sin egen existens? Undertecknad uppdaterar om så skulle vara fallet framöver.
Även Vänsterstudenter och S-studenter tvingades bemöta kritik under frågestunden för sitt sätt att tala sig hesa om jämställdhetsfrågan och behovet av fler kvinnliga röster inom kårpolitiken, men trots detta inte kunna undkomma det faktum att de är män och sitter som förstanamn på sina listor.
- Ni talar för kvinnor men kan inte komma ifrån att ni män, sa en åhörare.
Tillslut hamnade fokus på elefanten i rummet, eller kanske snarare bristen på elefant i rummet?
- Var är alla studenter? Nästan alla som är här känns som att de är det för att de redan är insatta i kårens verksamhet eller är med i ett av kårpartierna, konstaterade en åhörare.
Panelen hade såklart önskat större deltagande, något de alla var rörande överens om i sina svar på uttalandet. Jacob Rosén (HP) beskrev debatten som en klubb för inbördes beundran där panelen leker riksdag och Vänsterstudenters Alexander Wilson van Deurs konstaterade kårens uppenbara svårigheter att nå ut till studenter.
En paneldebatt präglad av ekonomiska ifrågasättanden, uttalanden om genusvetenskap av genusickevetare och klappar på diverse axlar (egna och andras) avslutades med vad som i Ergos mening var en lämplig slutreplik från en åhörare:
- Det blev en väldigt grabbig debatt idag.
Grabbarna hade inget svar på tal. De är ju trots allt grabbar.
