Har funnit vardagen bortom studierna
En massiv ballonghög jämte scenen tar upp nästan en femtedel av det lilla rummet på Kungsgatan 70. Ballongerna är uteslutande svarta och blå – Sirius färger. Efter hemmamatch träffas de här och spelar ihop, upplyser Solmaz gitarrlärare Dagge mig om. Det går upp för mig först senare att det nog inte var spelarna han syftade på, utan snarare några av fansen, inte minst då det knappt ens får plats ett helt fotbollslag i lokalen.
Solmaz Mizanaghasi hittade hit, till Soundlevel, efter en googling på Uppsala + gitarrlektioner (finns det något annat sätt att hitta något nu för tiden?). I juli tog hon sin första lektion.
– Det var antingen gitarr eller piano, men jag kom fram till att jag vill spela ett instrument som jag kan ta med mig, säger hon.
Att hon förr eller senare skulle plocka upp ett instrument känns ändå självklart. När jag först träffade Solmaz, för snart ett och ett halvt år sedan, berättade hon att musikintresset har funnits med henne hela livet, men det är först nu, på läkarprogrammets termin tre, som hon har funnit rutin och tid nog att verkligen göra slag i saken. Lite i hemlighet när hon en dröm om att en dag få vara med i en talangtävling.
– Det vore kul att få prova bara, även om jag skulle bli utslagen direkt. Men jag har ingen vana av att stå på scen så jag är lite orolig för att jag skulle darra på rösten.
Just oro, för stora och små saker, är något som Solmaz insett att hon tvingas leva med. På gott och på ont.
– Innan jag började studera så visste jag inte att jag var en så orolig person som det har visat sig att jag är. Jag fastnar lätt i tankar som ”kommer det här att gå?” eller ”kommer jag klara av det här?”, både med studier och med till exempel gitarrlektionerna. Det är farligt att låta de där tankarna styra och hindra en från att göra saker man verkligen vill, men jag tycker att jag har lärt mig att hantera dem. Jag försöker att bara göra saker innan jag hinner fundera för mycket på om det kommer gå bra eller inte.
Att hon har gjort rätt studieval verkar dock inte vara något som oroat henne över huvud taget. När en person skiner upp av att prata om sin första dissektion så känns det som att den har prickat rätt i sitt val att utbilda sig till läkare.
– Det var otroligt spännande Att få se ett kärl eller ett ben som man bara sett på bild innan var väldigt intressant och lärorikt.
Solmaz berättar att hon har sökt till att bli amanuens för just den kursen, klinisk anatomi och rörelselära, vilket skulle innebära att hon hjälper till i undervisningen av läkarstudenter som inte kommit lika långt i utbildningen än. Jag undrar hur hon hinner med alla åtaganden vid sidan av studierna och hon menar att det handlar om att planera sin tid och prioritera det som man tycker är viktigast.
– Jag kan inte tentaplugga i sista minuten, utan måste beta av det jag lär mig allteftersom. När det blir för mycket lägger jag pluggandet åt sidan för en stund och tar en promenad eller något.
Men vissa åtaganden måste till och med Solmaz välja bort. Engagemanget i IFMSA (International Federation of Medical Students’ Association) och deras Maama-projekt (som bidrar till säkrare mödravård i Uganda) som hon var mitt uppe i när vi träffades i våras, har visat sig vara för tidskrävande och Solmaz letar nu efter en efterträdare.
– Det känns väldigt jobbigt att behöva göra det, men jag har inte möjlighet att lägga den tid som projektet kräver just nu.
Hon menar att de många åtaganden hon tog på sig i början av sina studier resulterade i att hon stressåt sötsaker dagligen och gick upp så mycket i vikt att hon fick värk i sina knän.
– Jag anlitade en personlig tränare för att komma ner till normalvikt igen.
Trots att hon fått erfara vad ett alltför fullspäckat schema kan få för konsekvenser, så vill hon ändå framhålla hur viktigt det är att som ny student hitta en hobby vid sidan av studierna.
– Det är viktigt att man känner att vardagen består av mer än att bara plugga, att man har något att se fram emot under veckorna.
