Lockas av det roliga – prisas för engagemang

”Jag har i alla fall 45 minuter” säger Fredrik Pettersson när vi träffas för intervjun inne på Studentbokhandeln där han just avslutat ett möte med styrelsen. Vi skyndar ner mot ån för att hinna ta bilder i ett inte så närvarande dagsljus. Tid för intervju har vi har försökt få till vid två tidigare tillfällen men tågstrul och tidsbrist har kommit emellan. Fredrik ber att få se bilderna när vi sätter oss inne på Ofvandahls.

– Jag ser så trött ut, jag har varit uppe med barn.

Han ger inte intrycket av att vara trött, men man kan förstå att han är det. Fredrik läser masterprogrammet i industriell ledning och innovation, pendlar till Uppsala från Krylbo (nästan en timme med tåg) och har två små barn.

– Det kostar på, det är inte alla nätter man sover så mycket. Det är tuffare att vara student och ha barn, men så är det ju alltid med barn, oavsett vad man gör. Men som student hamnar man i en annan situation än sina medstudenter.

Det är inte bara att gå ut och ta en öl efter föreläsningen?

– Nej, ibland kan det kännas synd. Inte just specifikt att gå ut att ta en öl – jag har haft tillräckligt mycket studentliv. Det handlar snarare om att få mer tid att umgås med de man läser med. Men vi ses ju i alla fall när vi pluggar.

Att engagera sig på sidan av studier är dock lite av Fredriks signum. När han började plugga teknisk fysik för ett antal år sedan, hittade han ganska snabbt in i nationsvärlden och till V-Dala nation.

– Jag har alltid initialt letat efter roliga saker. Jag hittade in till nationen via spex. Sedan blev det som i många organisationer, man blir indragen ganska fort och blir mer eller mindre aktiv.

Han fick olika uppdrag och snart satt han på posten som förstekurator. Terminen efter blev han vald till Curator Curatorum, CC, ordförande i nationernas samarbetsorgan Kuratorskonventet.

– Jag skulle göra min termin som CC, därefter skulle jag vara helt klar med mitt engagemang, tänkte jag. Men sedan blev jag inlurad i kåren.

I angränsade korridor satt nämligen Karin Nordlund som vice ordförande för Uppsala studentkår. Samma Karin som idag är mamma till hans två barn.

– Vi hade lärt känna varandra eftersom vi jobbade heltid i samma korridor och då upptäckte jag kårvärlden. Mitt engagemang mognade åt mer studenträttsliga frågor, jag kände henne. Det blev roligt och jag blev engagerad.

Skulle du ha gått in i kårvärlden om det inte var för Karin?

– Nej, det kan jag inte tänka mig. Jag är tacksam för att hon fick mig att upptäcka den världen.

Nations- och kårvärldens uppgifter skiljer sig dock åt ganska markant och att studenter väljer att engagera sig i de båda på så pass hög nivå är ovanligt. Jag frågar Fredrik var han trivts bäst. Det blir ett diplomatiskt svar.

– Jag har haft mest roligt i nationsvärlden, men jag har lärt mig mest i kårvärlden. Det var det roliga som lockade även i kårvärlden, men sedan kom jag in i det, hittade min roll och insåg hur jag kunde bidra och utveckla arbetet.

Roligt är nog kanske inte det första jag tänker på när jag sitter på fullmäktigemötena...

– Den där typen av stormöten är nog inte det som lockar mest. Man måste hitta frågorna bakom, de frågor man brinner för.

Fredrik kandiderade för det politiskt obundna kårpartiet Uppsala universitets studenter och valdes till ordförande för Uppsala studentkår våren 2013. Tillsammans med vice ordförande Alexandra Abde fick han försöka ratta kåren genom en ganska svår period. Under året fördes livliga diskussioner kring om Uppsala teknolog- och naturvetarkår skulle ges kårstatus. Därtill hade Uppsala universitet precis minskat sitt bidrag och kårens budget varslade om förluster i tremiljonerkronorsklassen.

– Vi kom in i en tuff ekonomisk situation och tvingades göra en del förändringar.
Men vi lyckades ställa om och anpassa kåren till en ny ekonomisk och strukturell verklighet. nbsp; Det var en turbulent tid, men också väldigt utvecklande.

Vad var svårast under den här tiden?

– I alla ansvarsuppdrag finns en del samtal man måste ha som kan vara obehagliga. Nästan allt som är svårt har med människor och kommunikation att göra. Nu är det lätt att se tillbaka på det som lärdomar, men det var en annan sak när man var mitt uppe i det.

Nu har det gått några år sedan han lämnade ordförandeposten, men han fortsätter att hålla kontakt med presidierna och följa frågorna. Sedan hans tid har fler föreningar brutit sig ur och bildat egna kårer. Fredriks åsikt i frågan är tydlig.

– Det är fortsatt viktigt att hitta ett form för en samlad studentröst och där är man inte idag. Den samlade studentrösten är oerhört viktig och med fler kårer blir det allt svårare att samordna den.

För några veckor sedan fick Fredrik ett kvitto på allt arbete han lagt ner under åren blivit uppmärksammat. Han befann sig på en casetävling och laget skulle precis köra igång när han fick samtalet. Det var entreprenören Anders Wall som ringde för att berättade att Fredrik skulle tilldelas utmärkelsen Årets Uppsalastudent. Laget vann inte casetävlingen den dagen, men i slutet av november fick Fredrik i stället ta emot Anders Wall-stipendiet under högtidliga former i Universitetshuset.

– Hela den dagen var jättehärlig. Jag var fylld av ganska översvallande känslor.
I motiveringen lyfte man fram Fredrik Petterssons engagemang på sidan av sina studier: Han har ”outtröttligt verkat för en samlad studentröst” och är en ”sann inspiratör som verkligen brinner för Uppsalas studentliv i allmänhet”. nbsp; Prissumman på 100 000 kronor kommer väl till pass för en studerande småbarnsförälder. Planen är att ta med familjen på en resa och ”ta en paus från det här vädret”.

– Det blir troligtvis Kanarieöarna eller Egypten, man vill ju inte åka så långt med barn.

Förutom resan väntar lugnare tider framöver. Planen är att fira jul med familjen och därefter gå på pappaledighet i mitten av januari.

– Då har jag bara uppsatsen kvar att skriva till hösten. Sedan är det dags att ge sig ut i verkligheten.

Men nu är det en annan verklighet. Fredrik Pettersson tittar på klockan. 45 minuter blev dryga timmen. Dags att springa till stationen och ta tåget hem till Krylbo och familjen.