Mer anatomi, mindre kroppshets

Ergo har tidigare träffat läkarstudenten Solmaz Mizanaghasi på BMC, på Akademiska sjukhuset, hos sin gitarrlärare och i lokalen där hon tränar crossfit. Nu har vi för första gången bokat intervju i studentlyan i Majklockan, där Solmaz bor sedan två år. Liten men bra, beskriver hon den.
– Jag fick först en triplett på Karlsrogatan men de andra som bodde där ville inte diska så jag gick till V-Dalas bostadsstiftelse och bad att få byta.
Ettan på nedre botten är prydligt och sparsamt inredd. Solmaz har i och för sig inte haft så många tillfällen att sprida saker omkring sig. Sedan några veckor har hon klinisk placering på en akut, stroke och neurologi-avdelning i hemstaden Västerås och sover hos sina föräldrar. Att bli inkastad i läkarens verklighet har varit omvälvande men roligt.
– Det var lite stressigt i början, handledaren hade inte så mycket tid med mig och jag visste inte hur journalsystemet fungerade, så AT-läkarna fick hjälpa mig. Men nu är jag jättenöjd och kommer att sakna kliniken när jag återvänder till Uppsala, säger Solmaz.
Med andra ord känns valet av utbildning fortfarande helt rätt. Hon låter i det närmaste passionerad när hon pratar om sitt intresse för anatomi. En timme varje kväll ägnar Solmaz åt att läsa anatomiböcker, inte nödvändigtvis för att hon måste.
– Det finns alltid nya strukturer att upptäcka. Jag älskar strukturer. Det är roligt att veta var allt sitter i kroppen, säger Solmaz och ler.
Anatomistudierna skänker henne lugn och får henne att tänka mindre på sådant som är jobbigt i livet. Kroppen är i andra avseenden ett laddat område för Solmaz, som har kämpat med en ätstörning i flera år. Sedan hon insåg att hon lider av Binge Eating Disorder har hon funderat mycket kring psykisk ohälsa och varför så många drabbas. Hon vet att hon är långt ifrån ensam och tror att erfarenheten även kan vara en tillgång.
– Människor som lidit av psykisk ohälsa har en annan syn på livet. Andra kan tänka att det väl bara är för mig att sluta kasta i mig två kilo godis på tio minuter, men så är det ju inte. Jag förstår att det är likadant med andra former av psykisk ohälsa, säger Solmaz.

På det stora hela är hon just nu mycket tillfreds med tillvaron, såväl vad gäller studierna som fritiden. När Solmaz inte pluggar umgås hon med sina vänner eller tränar. Liksom i våras är hon helt såld på träningsformen crossfit.
– Crossfit har räddat mig från ätstörningen. Det finns inga speglar i lokalen, till skillnad från på vanliga gym, och jag har förstått att jag måste äta bra för att bli stark, säger hon.
Numera lyfter Solmaz 100 kilo. Men framförallt är hon alltid glad efter ett träningspass. Hon är medlem i crossfitstudior både i Uppsala och Västerås och går flera gånger i veckan upp sex på morgonen för att hinna träna.
– När jag vaknar tar det emot att träna men efter passet känner jag, ”yes ”, säger Solmaz.
Tidigare har hon sjungit och spelat gitarr, men med begränsad tid väljer Solmaz för tillfället att prioritera träning framför musik. Crossfit är inte den enda träningsform hon ägnar sig åt. I vår funderar Solmaz på att utbilda sig till body step-instruktör.
– I sådana fall åker jag på intensivkurs i Stockholm över en helg. Därefter kontaktar man ett gym och ber att få hålla i pass där man blir filmad, sedan skickar man in filmen och blir förhoppningsvis godkänd. Det vore kul att kunna jobba extra på gym, säger hon.

Det blir sällan tid över för att bara vara, men på helgerna gillar Solmaz att ta det lugnt med vännerna, gärna över en fika eller en buffé, och titta på serier som Skam, Loveleg och Idol.
– Jag är inte så bra på att ”chilla”, utan måste göra saker hela tiden, medger Solmaz.
Lite lugnare kommer det i alla fall att kunna bli snart. I år äger terminens sista tenta rum före jul istället för efter, vilket innebär att Solmaz för första gången på länge får ett riktigt jullov.
– Då ska jag vara ledig på riktigt. Men lite anatomiplugg blir det nog ändå, säger hon.