Annons
Annons
Så mycket till studentliv har Maximilian Hansen inte hunnit med sedan han började plugga för drygt två år sedan, ”ett spex borde jag väl i alla fall hinna med att se innan jag är färdigpluggad,” säger han.
Foto: Lina Svensk

Lite torrare, lite snällare


Arkeologistudenten Maximilian Hansen är inne på upploppet av sina kandidatstudier och har insett att han måste vara skala ner på sina åtaganden och bli snällare mot sig själv, när vi träffar honom för femte gången i reportageserien De kallar oss studenter.

Klockan är bara två, men solen vilar redan på trädtopparna vid horisonten när jag möter upp Maximilian Hansen på Engelska parken där han just kommer gäspande från ett seminarium.
– Vi kollade på film och jag slumrade till i några minuter, erkänner han.
Under hösten läser han antropologi som valbar kurs innan han, efter årsskiftet, påbörjar sista terminen på kandidatprogrammet i arkeologi. Nog för att han föredrar sitt huvudämne framför antropologi, men det är inte seminariets intressegrad som bär skulden till Maximilians ofrivilliga minisiesta. Vi har vid flera tidigare möten pratat om det faktum att han lätt somnar när han studerar.
När Ergo senast träffade dig pratade du om att du övervägde en forskarkarriär inom arkeologi – hur tror du det kommer gå om du somnar när du köttar texter?
– Jaa... senast idag tänkte jag att ”fy fan vad tråkigt det är att revidera texter.” Tanken på att behöva producera och revidera en avhandling till döddagar lockar väl inte jättemycket just nu, men det där går i vågor. När jag pratade med er i våras var jag mitt uppe i min B-uppsats – att få skriva om något jag valt själv, som verkligen intresserar mig, gör förstås studierna betydligt roligare.
Jag undrar om han känner sig som en akademiker än.
– Ibland kan jag nog göra det. Eller inte akademiker kanske men jag märker att jag har fått ett annat tankesätt. Det vore kul att kunna göra en ”före och efter studierna”-jämförelse, främst i relation till min humor på scen.
Maximilian var med och startade improvisationsgruppen Teater Prego efter gymnasiet, ett intresse han fortfarande lägger mycket tid på när han inte pluggar.
– Jag tror att min humor har blivit lite mer akademisk, lite torrare, sen jag började plugga. Det är lite pappahumor över universitetssfären kan jag tycka.
Tänker du på ordvitsande?
– Ja, dels det, men kanske också skämt som är lite av ett driv med mottagaren, fast med intentionerna att det inte ska såra. Tar mottagaren illa vid sig är det inte humor längre, utan mobbning.
Kan det inte vara kul med elak humor ibland?
– Jo, det kan det vara, men det beror på om mottagaren är med på det eller inte.
Maximilian menar att humor för honom är ett effektivt medel för att påvisa saker som är fel – att han ofta skapar karaktärer som är överdrivna versioner, karikatyrer, av det han vill kritisera. Som en skrattspegel mot verkligheten.
– Jag tycker också det är kul att spela dum, men det kan bli lite jobbigt om folk inte förstår att jag spelar, utan tror att jag är dum på riktigt.

Universitetet må ha färgat av sig på Maximilians humor, men han har långtifrån köpt hela studentpaketet. Jag påminner honom om att när vi sågs första gången sade han sig vilja prova på studentlivet fullt ut.
– Ja, det har ju inte hänt för fem öre. Jag var på vad jag tror klassas som en gask en gång första terminen och var med på en del insparksaktiviteter, men annars har jag faktiskt inte gjort något studentigt.
Maximilian har nyligen passerat 30-strecket och jag undrar, något ofint kanske, om det har med åldern att göra att han inte kastat sig in i studentsvängen med hull och hår.
– Det kan det nog ha, i det avseendet att jag när jag började plugga redan hade mycket av min fritid uppbokad, med teatern och extrajobb och sådär. Plus att jag redan bodde i Uppsala, så det var ingen ny stad för mig. Hade jag börjat plugga för tio år sedan och dessutom varit hitflyttad hade jag nog sajnat upp mig på desto fler grejer. Men ett spex borde jag väl i alla fall hinna med att se innan jag är färdigpluggad.
Till saken hör kanske också att studierna i sig innebär en hel del stress och att Maximilian snarare har försökt skala ner på åtaganden på sistone än att ta sig an nya.
– Studierna har på ett sätt varit enklare än jag trodde, men till skillnad från när man bara jobbar så känner jag mig aldrig riktigt ”ledig” nu när jag pluggar. Man kan alltid läsa på mer och ofta börjar följande delkurs direkt på den förra, med kanske en helg emellan om man har tur. Det är högre tempo än något jobb jag har haft och jag känner en ständig oro inför att bli sjuk och hamna efter. Det är inte så kul psykiskt när allt hopar sig. Så jag har försökt bli mer snäll mot mig själv – att ge mig själv tid att bara få prokrastinera.


Annons

Annons

Läs tidigare intervjuer med Maximilian:

Del 1

Del 2

Del 3

Del 4

Läs mer

2019-11-27 15:08
Giuseppe Paternò var 94 år när han för två år sedan skrev in sig på universitet i Palermo. Nu har det tredje läsåret på…
2019-11-26 16:44
Från modevisningar i Florens till lektioner i tillämpad matematik på Ångström – Alfred Lindström drygar ut sitt CSN…
2019-10-03 10:37
Short story competition winner Veronica Simon didn’t expect to win. Her expectations for a post-apocalyptic Uppsala are…