”Du kan inte fuska dig till rädsla

Marssolen har återigen letat sig förbi dimma och moln och tisdagsförmiddagen är lika sprudlande som Camilla Sten själv när vi möts på Espresso house i Forumgallerian. Det är mycket nu innan boken släpps och vecka har varit fullspäckad med intervjuer. Hennes nya bok släpps i början av nbsp; april och hon berättar om hur den kom till:

– När jag skrev Staden hade jag just fått mitt hjärta totalkrossat, säger hon och skrattar innan hon tillägger: självklart.

– Då åkte jag till Colombia – självklart – och skulle skriva en bok. Jag bestämde mig för att bara skriva om saker som jag tycker är spännande. Det ska vara en spökstad, för jag tycker att såna är jättefascinerade. Jag gillar found footage-skräckfilmer*, så då fick boken utgå från ett dokumentärteam. Jag tycker att Norrland och bruksorter är fascinerade så vi slänger in det. Intensiva kvinnliga vänskaper är en av de mest intressanta formerna av outforskade relationer så vi har en sån också.

Camilla Sten är dotter till författaren Viveca Sten och släppte sin första bok, En annan gryning, 2016. Från början bollade Camilla heltidsstudier med heltid som författare, men när författarkarriären gick allt bättre var hon tvungen att välja.

– Jag gjorde min psykologpraktik samtidigt som jag redigerade Staden, och det gick inte. Jag jobbade 80-timmarsveckor. Jag sov tre-fyra timmar per natt, vaknade en gång i timmen och trodde jag missat ett mejl, berättar Camilla.

Nu har Camilla valt författaryrket. Det har varit hennes dröm sedan hon var fyra år så det var självklart att satsa på det. Psykologyrket, menar hon, kan hon alltid gå tillbaka till, men får man en möjlighet till kulturarbete måste man ta den. Psykologikurserna har dock hjälp henne i skrivandet och hon menar att alla borde läsa en termin psykologi.

– Inte bara för att man lär sig förstå andra människor utan också för att man lär sig förstå sig själv. Man lär sig sätta ord på saker. Jag tror man blir bättre på att skapa perspektiv. Eller jag hoppas det Vad pinsamt det vore när boken kommer ut om alla bara ”boken är bra förutom att Camilla inte har någon känsla för sina karaktärers psykologi”. Jättestelt, säger Camilla och skrattar igen.

Idag som heltidsförfattare skriver hon 2 000 ord om dagen som absolut minimum. Två dagar i veckan får hon inte skriva alls utan har sagt åt sig själv att hon måste vara ledig, trots att det ibland är svårt att sluta leva sitt drömyrke.

– Ibland drömmer man om saker i evigheters evigheter och så får man det tillslut och så är det inte så bra som man tror att det ska vara. Att bli författare var inte så. Det är så kul, jag älskar att skriva så mycket och att få göra det professionellt och försörja mig på det är det bästa som hänt mig någonsin. Trots alla mejl, trots att det är struligt och trots att man ibland inte får betalt på 11 månader är det helt underbart.

Men det har inte alltid varit så lätt. Utgivningen av hennes debutromanledde till en livskris.

– Att ge ut en bok hade varit mitt mål hela livet, och att nå det målet var en chock för mig. Jag hade liksom ingen riktning efter det. Jag visste inte vad jag skulle göra. Det hände så mycket tidigare än jag tänkt mig, jag hade trott det skulle hända när jag var 35. Det var tufft då, nu är det bara underbart.

När Camilla skrev råmanuset till Staden växte berättelsen fram tillsammans med orden. Hon visste inte vad som skulle ske innan det skedde och hennes första möten med karaktärer och platser skedde samtidigt som bokstäverna radades till ord på datorskärmen.

– Jag visste inte vad som hade hänt med Silvertjärns befolkning förrän 30 sidor innan det hände. Jag var panikslagen. Jag var nästan klar med boken och jag visste fortfarande inte vad som hänt med nästan 900 försvunna personer. Sedan klickade det bara.

Nu är Camilla redo för den stora releasen och hon väntar spänt på att se hur det går för boken. Hon är rejält taggad, men menar även att hon redan gjort allt hon har kunnat. Varje bok inom författarskapet är som en relation: ibland kommer just den relationen gå bra, ibland dåligt.

– Bara för att det inte funkar med en bok betyder det inte att jag är en värdelös person. Jag gör det bästa jag kan i varje givet ögonblick.

Något som också är spännande är hur genrevalet kommer mottas av läsarna.

– Det intressanta med rädsla är att det är en sån primal känsla. Du kan inte fuska dig till rädsla i en bok, precis som du inte kan fuska dig till skratt. Det är därför komedi och skräck är det svåraste att skriva och framföra. Du kan inte fejka dig till dem.

* Found footage är en teknik som ofta används inom skräckfilmsgenren och innebär att en film är delvis eller helt presenterad som upphittad film. Exempel : The Balir Witch Project.