En matematisk modell

Alfred Lindström semestrar på Cypern med sin mamma och de tittar på en grekisk ruin. Hon fotar honom där han står och dricker vatten ur en petflaska. Han lägger upp bilden, taggar klädmärkena han har på sig och skriver ”Kollar på världsarv. Vsg att sno stilen.”. Bilden har idag bara 44 likes, men det var den som fick det svenska klädmärket Our Legacy att höra av sig och fråga om han var intresserad av att jobba för dem.
– Jag är inte jätteaktiv på Instagram, så det kändes konstigt att bli hittad där. Men det var ett av mina favoritmärken så jag tackade ja. Efter att ha jobbat för dem i ett halvår blev jag signad av min agentur Nisch Management, säger Alfred Lindström.
Vi träffas på Ångström där han läser första året på masterprogrammet i tillämpad matematik. Sedan han blev upptäckt på Instagram för två år sedan har han varvat mattestudierna med att ta olika modelljobb. Det har gått ganska bra att kombinera de olika världarna då antalet obligatoriska moment på programmet är få. Men visst kan det vara lite svårt att få tiden att räcka till.
– Oftast så blir det inte så mycket pluggat när man reser, men det funkar ju när man måste. Jag skrev till exempel klart min c-uppsats från ett hotellrum i Florens.
Det var där i Florens han gjorde sitt hittills största jobb, en visning för den amerikanska konstnären och modeskaparen Sterling Ruby. På bilder från catwalken syns Alfred Lindström bära en vacker, kimonoliknande kreation. Visningar som denna har fått honom att se med nya ögon på vad mode och kläder handlar om.
– Förut tyckte jag att olika plagg var fina, nu är det snarare så att jag tycker att en visning är nice. Det handlar inte längre bara om att gilla fina kläder, utan det har blivit mer som ett konstintresse.
Samtidigt är det många delar av jobbet som är ganska långt ifrån konst. En stor del av tiden går åt till att försöka sälja in sig på olika castings. Och konkurrensen, när man kommer utanför norden, är stenhård. Det gäller också att vara flexibel. Alfred Lindström berättar att agenturen kan ringa på måndag för att fråga om han kan jobba på torsdag. Även om han tackar ja, är det inte säkert att han får jobbet.
– Om jag jämför med en student som har ett vanligt deltidsjobb så jobbar jag nog mindre antal timmar på en månad. Men det är den här ovissheten som gör det svårare att hitta en balans.
Förutom att ständigt behöva vara flexibel trivs han med sitt extrajobb. Agenturen har visat förståelse för att han pluggar – ibland kan han helt enkelt inte. Han har heller inte känt av påtryckningar kring vikt eller eller behövt göra sådana obekväma top model-jobb som att fotas i en vattentank, eller att stå och posera länge i kyla. Däremot har han varit med om en del ganska speciella arbetspass.
– Jag gjorde ett jobb för ett sneakersföretag som gick ut på att jag hade på mig sneakers och träningskläder och gick på ett rullband i två timmar samtidigt som folk runtomkring minglade och drack alkohol. Det var ganska kul ändå.

Det blir tydligt att Alfred Lindström har ett ganska avslappnat förhållningssätt till sitt extrajobb – hans inställning är långt från den på liv- och död-kamp som brukar skildras i sammanhangen. Men så har han ju matematiken att falla tillbaka på. Och det är inom det fältet han hoppas kunna hitta sin huvudsakliga sysselsättning i framtiden. Han vill dock kunna fortsätta ta de modelljobb som erbjuds.
– Ja, så länge som det går, men jag är 25 år och många av de som jobbar som modeller är ju 18. Så jag börjar bli gammal.  
Även om beröringspunkterna mellan att plugga matte och jobba som modell är få, kan han se att yrket har gett honom en liten färdighet som han kunnat dra nytta av i studielivet.
– Det var inte så jobbigt när jag skulle hitta en handledare till min c-uppsats. Är man van att försöka sälja in sig till nån casting director i Paris är det inte så jobbigt att fråga en handledare. Man är inte så rädd för att få ett nej.