Presidiet på andra sidan pandemivåren
De två vännerna Johannes Bäck och Mårten Andersson har genomlevt en hel del tillsammans och nu senast navigerat Uppsala studentkår genom en minst sagt svårplanerad vår. Ergo pratade med de snart före detta presidialerna om året som gått, vad de lärt sig och vad som komma skall.
“Bra”, “skönt” och “kul” blir de reflexmässiga svaren när jag frågar sittande presidium – ordförande och vice ordförande – för Uppsala studentkår hur det känns att deras år i kårtoppen snart är över. Som det förstås blir när man skymtar mållinjen efter ett, i alla fall bitvis, jobbigt långlopp.
– Jag förstår varför de flesta presidialer inte har velat sitta mer än ett år. Stor eloge till Caisa och Miranda (kårepresidialer 2014-2016, reds. anm.) som satt två år. Man lägger så mycket tid på det här och man släpper liksom aldrig kåren. Den är med en när man går och lägger sig, säger kårordförande Johannes Bäck.
Inga större skandaler har präglat kåren det gångna verksamhetsåret, men helt friktionsfritt har uppdraget som ordförandeduo inte varit. Som de ser det har de tagit sig igenom två större kriser – övergången till Studentkortet vid årsskiftet (kortleverantören begärdes i konkurs till följd av skatteskulder innan de köptes upp av ett annat bolag) och den globala pandemin. Den sistnämnda kanske något mer allomfattande än den förstnämnda. Även om coronan hittills inte har gått så hårt åt Uppsala studentkår som organisation – som inte har någon studiesocial verksamhet och därmed inte har tappat intäkter på samma sätt som exempelvis nationerna har gjort – så har den förstås påverkat den dagliga verksamheten och många av de planer som fanns inför vårterminen.
– Våren gick så himla snabbt. När jag var på skottårsbalen sista februari hade jag aldrig kunnat föreställa mig att det vi gjorde just då skulle vara förbjudet inom två veckor, säger vice ordförande Mårten Andersson.
På bara några dagar gick de från att snitta två fysiska möten per dag till att inte ha ett enda fysiskt möte på flera månader. Verksamhetsfokuset har till viss del fått riktas om mot att bevaka studenternas intressen i förhållande till viruset och de restriktioner det medfört.
Universitetet har beslutat att tillåta en återgång till campusundervisning i höst, förutsatt att man följer regeringens riktlinjer kring folksamlingar, men trots det ser det ut som att flera institutioner kommer att köra på fjärrundervisning ett tag till för att inte ta onödiga risker. Något som kan komma att få negativ inverkan på studenternas psykiska hälsa, tror presidiet.
– Mycket av studentlivet är det studiesociala och kommer du inte in i ett sånt sammanhang som ny student är det lätt att hamna i ett utanförskap. Insparker fyller en väldigt viktig funktion där, säger Mårten Andersson, och Johannes Bäck fyller i:
– Vi har lyft det här till universitetet – att de måste tänka på vad det här gör med studenternas psykiska hälsa. Vi gjorde ju en undersökning som visade att studenterna känner ett större utanförskap i och med distansundervisningen. Att komma till en helt ny stad där man får sitta ensam och isolerad i ett rum kan slå jättehårt.
Trots att viruset har dikterat kåråret i vissa avseenden har presidiet förstås hunnit med en hel del annat också. Mårten Andersson lyfter fram bygget och lanseringen av kårens nya hemsida.
– Det var snack så himla länge om att kåren behövde en ny hemsida och så tog vi tag i det där och fixade en ny sida direkt när vi klev på, innan vi gjorde någonting annat. Jag är supernöjd med det, säger han.
Johannes Bäck framhåller att de lagt mycket krut på studentbostadsfrågan.
– Numera sitter studenterna representerade i ett forum där alla som bygger studentbostäder ses, tack vare att vi drev den frågan. Och nu ska de ta fram en enkätundersökning för att ta reda på mer om hur studenterna vill bo. Det är en fråga jag är väldigt nöjd med.
Mindre nöjda har de varit med sitt arbete med arbetsmiljöfrågor – både internt på kåren och gentemot universitetet – som de menar har hamnat mellan stolarna. I en arbetsmiljöenkät som genomfördes under året kom det fram att många anställda och arvoderade på kåren har ansett att en del kan förbättras ifråga om ledarskap.
– Vi har tagit till oss av kritiken. Det är viktigt att ha i åtanke som styrelse och presidium att man inte bara ska leda sektioner utan även kårens anställda. Det tar tid att sätta sig in i det arbetet, säger Johannes Bäck.
– Det är delvis det som har lett fram till beslutet att tillsätta en tredje presidial. Den kommer kunna lägga mer fokus på arbetsledning, säger Mårten Andersson.
Mindre bra har det även fungerat med närvaron på kårfullmäktige, där två möten har fått ställas in under det gångna året till följd av bristande närvaro, något presidiet dock inte anser att de kan beskyllas för.
– Vi har varit på S-studenter (som hade lägst närvaro under verksamhetsårets fullmäktigemöten, reds. anm.) och gjort det vi kunnat, men det har väl inte riktigt varit vårt ansvar heller. Det är svårt att säga vad den låga närvaron beror på, men man kanske får titta på hur man kan öka engagemanget i hela organisationen, säger Johannes Bäck, som själv är med i kårpartiet UUS.
"De ska inte ska vara rädda för att föra lite oväsen."
Presidialerna emellan har det dock fungerat bra. Kanske tack vare att de är nära vänner sedan tidigare. De lärde känna varandra för fem år sedan då de pluggade historikerprogrammet tillsammans och har dessutom sänt fotbollsprogrammet “Självmål” i Studentradion sedan 2017. Sista avsnittet sändes nu i maj.
– Jag tror inte att vi hade kunnat jobba så bra tillsammans om vi inte kände varandra sedan tidigare. Om vi hade träffat varandra först när vi klev på våra poster tror jag att vi hade haft ganska svårt att samarbeta. Nu vet vi hur den andre fungerar, säger Mårten Andersson.
Där meningsskiljaktigheter har uppstått har de ändå kunnat överlåta de slutgiltiga besluten till den av dem som har huvudsakligt ansvar i frågan.
– Det som hade varit jobbigt hade väl varit om vi hade haft större konflikter…, börjar Johannes Bäck, och Mårten Andersson fyller i:
– ...då hade det varit en vänskap som inte gick att rädda.
– Ja precis. Då skulle man fått väga vänskapsrelationen och jobbrelationen mot varandra och det hade varit svårt, avslutar Johannes Bäck.
Den korta tid som nu återstår för Johannes Bäck och Mårten Andersson kommer till stor del läggas på att ge kommande presidialer, som alltså är tre till antalet, en så bra startsträcka som möjligt. Man ska lyssna på sina företrädare, menar Johannes Bäck, som kanske önskar att han hade tagit åt sig mer av den förmaningen när han själv klev på.
– En tidigare presidial sa till mig att lägga två av arbetsdagens timmar på att bara jobba med verksamhetsplanen och genomföra det som står där. Det är så lätt att det hamnar vid sidan av allt det andra löpande dagliga arbetet.
Om de själva får ge råd baserat på sina egna erfarenheter från året är det att ta tillvara på de resurser som finns i kårhuset bättre.
– Lägg hellre en timme extra på kårhuset än en timme i någon central arbetsgrupp eller något liknande, säger Johannes Bäck.
– Jag skulle också vilja säga att de inte ska vara rädda för att föra lite oväsen. Och att de ska ta tillvara på tiden de har som presidialer, säger Mårten Andersson.
Själva har de snart före detta presidialerna lärt sig en hel del som de kommer ta med sig när de nu går vidare med livet. Inte minst rent praktiskt hur en organisation som kåren fungerar och hur myndigheter arbetar och är strukturerade internt, men även hur man får till ett givande samarbete och vikten av att kompromissa.
– Vi har jobbat mycket med andra studentorganisationer och kårer och man har fått lära sig vilka kullar som är värda att dö på, säger Mårten Andersson.
Hur “bra”, “skönt” och “kul” det än känns att snart ha passerat mållinjen är ordförandeduon överens om att det känns vemodigt att kliva ner från sina poster.
– Det har varit ett väldigt kul och givande år. Det känns som att det kommer ta ett tag innan allt sjunker in, säger Mårten Andersson.
Johannes Bäck håller med och menar att de kanske har passerat livets kulmen i och med detta.
– Jag har skämtat om att man har peakat i livet. Hur många gånger till kommer man få chans att leda en organisation som ska företräda 13 000 helårsstudenter, i vissa fall alla universitetets studenter? Det känns inte som att det kommer hända fler gånger att myndighetschefer lyssnar på en och tar till sig av vad man har att säga.
Johannes Bäck
Kårordförande verksamhetsåret 2019-2020
Ålder: 25
Från: Färjestaden
Kårparti: Uppsala universitets studenter, UUS
Politisk hemvist utanför kåren: Socialdemokrat
Kul minne från kåråret: “När jag dansade med Horace Engdahl på Nobelefterfesten...eller bredvid var det väl.”
Planer efter kåråret: “Jag har sökt masterprogrammet i management, kommunikation och IT och söker också jobb, så vi får se vad det blir. Jag skulle gärna arbetat på universitetet på något sätt.”
Fem snabba:
Råbiff eller lambskalle?
– Råbiff!
Vårbal eller Valborg?
– Valborg.
Sittning eller kårfullmäktige?
– Sittning. Våra fullmäktige har varit otroligt tråkiga det här året.
Medalj eller insignie (det tunga “halsband” som presidialerna bär i högtidliga sammanhang)?
– Insignie.
Podda om fotboll eller leda Uppsala studentkår?
– Leda Uppsala studentkår.
Mårten Andersson
Vice kårordförande verksamhetsåret 2019-2020
Ålder: 24 (fyller 25 i juli)
Från: Enköping
Kårparti: Oberoende
Politisk hemvist utanför kåren: Piratpartist
Kul minne från kåråret: “När jag fick skaka hand med Nobelpristagarna.”
Planer efter kåråret: “Jag ska skriva klart min c-uppsats i ekonomisk historia och sedan läsa en master i ABM. Att bli arkivarie är slutmålet.”
Fem snabba:
Råbiff eller lambskalle?
– Ojojoj, svårt! Det får nog bli lambskalle, jag gillar inte kaprisen som serveras till råbiffen.
Vårbal eller Valborg?
– Valborg.
Sittning eller kårfullmäktige?
– Sittning. Johannes hade hajpat upp kårfum för mig, sagt att folk skulle bli osams och sådär, men så har det inte alls varit.
Medalj eller insignie?
– Insignie.
Podda om fotboll eller leda Uppsala studentkår?
– Jag får väl ta fotboll och radion då, så vi inte är överens om allt.