Maximilian Nakev von Mentzer: “Allt det man inte gör, det händer inte.”

Det är inget litet projekt att skriva en roman på nästan 700 sidor. Men sju år efter att han började knappa på tangentbordet sitter Maximilian Nakev von Mentzer, 26, med en rejäl tegelsten till bok tryckt och färdig att läsas.

– Den börjar säljas på måndag. Uppsala bokhandel kommer till och med att ha den i sitt skyltfönster, berättar han.

Romanen är inte hans första möte med skrivandet. Poesin introducerades han till först och på gymnasiet började han intressera sig för att skriva mer skönlitterärt, då huvudsakligen i form av noveller. Maximilian är uppväxt i Gottsunda, ett område präglat av en socioekonomisk dissonans. Å ena sidan stora villor, å andra sidan billiga hyresrätter.

– Jag växte upp med en svensk mamma och en utländsk pappa, vilket har gjort att jag under mitt liv rört mig genom de stora kontraster som finns mellan olika subkulturella skikt.

Hans upplevelser har återspeglat i en av bokens huvudkaraktärer, William, en sjuttonårig kille som rör sig mellan samma kulturella sfärer som Maximilian själv gjorde i sina tonår. I boken är året 2016 och William flyttar tillsammans med sin mamma till en sommarstuga i Sunnersta, området söder om Uppsala som numera präglas av pampiga skrytbyggen men som en gång i tiden bara bestod av sommarhus.

För Maximilian själv var gymnasiet en tid av förändring, då han på grund av en skada var tvungen att lägga drömmen om en fotbollskarriär på hyllan. I samma veva började han skriva poesi, något som han inte berättade för någon till en början.

– Det är lite skillnad att säga “Jag håller på med fotboll” och “Jag skriver poesi”, så det tog ett tag.

Han beskriver sina tonår i Uppsala som ett ständigt flytande mellan olika slutna sfärer, alla med egna subkulturer och jargonger. Beroende på vilken krets du befann dig i så förväntades du se ut och agera på vissa sätt, något som medförde att han hela tiden var tvungen att anpassa  sin framtoning.

– Jag existerade i ett vakuum mellan identiteter, beskriver han.  

Statsvetenskap och politiska motsägelser
Efter studenten, runt 2016, fick han möjligheten att hänga på familjens flytt till Ohio, USA. Där började han plugga amerikansk historia och politik på det lokala colleget i en tid präglad av presidentvalets hätska debatter. Politiken var något han alltid varit intresserad av och vistelsen i USA kom att inspirera den andra huvudkaraktären i Bortom himlen, där solnedgången föds. Brittiska Clare flyr Storbritannien efter Brexitbeslutet och flyttar till USA där hon aktivt stöttar Hillary Clintons presidentvalskampanj.

– Clare kämpar för en mer progressiv värld i Cincinnati medan William i Uppsala hamnar i ett socialt sammanhang där han stämplas som mer konservativ. Kontrasterna är en viktig del av boken.

Väl hemma i Uppsala igen började han läsa en kandidat i statskunskap. Det föll sig naturligt för honom, i och med intresset för politik och historia. Under sin studietid så fortsatte han att slipa på manuset.

– Hela berättelsen är egentligen en betraktelse av olika samhällsskikt.

Förra sommaren tog Maximilian ut sin kandidatexamen och har det senaste året läst Italienska på deltid, samtidigt som han arbetat med att göra sitt manus redo för publicering. Den 5 juni börjar boken säljas och Maximilian tycker att det känns befriande.

– Jag tror inte att man kan äga sina konstnärliga verk, så det ska bli skönt att lämna det ifrån mig. Nu får berättelsen ha sitt eget liv.

En examen, en bok, en dröm  
På frågan hur man ska tänka om man alltid velat testa på att skriva något, men inte riktigt vågat så berättar Maximilian om sin egen känsla när han en solig septemberdag slog sig ner på gräset utanför universitetet i Cincinnati och började knappa på datorn.

– Jag bara började. Och sen fortsatte jag. Det var en känsla av att det du inte gör, det händer inte. Så mitt bästa tips är egentligen bara att börja.

Han berättar att han mött många, sedan han själv började prata om sitt skrivande, som berättat om sina drömmar att en dag skriva en roman och undrar vart man ska börja.

– Jag läste någonstans att Stephen King bestämde sig för att skriva 1000 ord om dagen. Det behöver inte vara bra och du kommer inte alltid vara nöjd med orden, men om du skriver 1000 ord om dagen så kommer du tillslut att ha ett manus.

Nästa steg
Men när Maximilian nu skrivit en bok och tagit examen - vad blir nästa steg? Han berättar att han gärna vill jobba med politisk historia, men på ett kreativt plan. Precis som han gjort i Bortom himlen, där solnedgången föds finns det andra sätt att jobba kreativt men ändå ta med sig intresset för statsvetenskapliga frågor in i skapandet.

– Jag skulle vilja plugga film någonstans, svarar han på frågan om vad som är nästa steg.

Men först är det boksläpp och allt som hör därtill. Och det är ju ingen dålig start.