Mormor och student

24,6 år. nbsp;Så gammal är den genomsnittliga studenten nbsp;höstterminen 2011.
– Bara för att man är en viss ålder behöver man inte slå sig ner på rumpan och vara nöjd, säger Ann Engström Klingspor. Hon är 54 år och studerar tredje terminen på socionomprogrammet.

Varför ska hon plugga som ändå snart går i pension? En typisk sån där fördomsfull tanke som Ann tror nästlar sig in hos flera av oss.
– Många pluggar för att förverkliga sig själva, inte bara för att jobba och betala skatt. Och idag lever folk allt längre, jag kanske kan jobba till jag är 70, säger Ann.

En nybliven högskolestudent kommer många gånger direkt från gymnasiet. När Ann började plugga var det 36 år sedan hon tog gymnasiexamen.

Ann började sin studietid i Uppsala när hon läste till biomedicinsk analytiker. Därefter fick hon jobb på Sveriges veterinärmedicinska anstalt, SVA, och blev kvar i tio år. 1989 fick Anns dåvarande make jobb i Afrika som agronom och Ann följde med – och startade en safarifirma. Efter fem år flyttade maken hem – men Ann blev kvar i fyra år till.
– Det var väldigt roligt, men också slitsamt, säger hon, och rättar till glasögonen.

När Ann återvände till hemlandet hamnade hon mitt i en rådande konjunktursvacka.
– Det fanns inga jobb Och jag ville inte fortsätta på SVA. nbsp; Då blev det till att flytta hem till föräldrarna.

Så Ann tog sitt pick och pack och flyttade upp till dalarna – där föräldrarna bor och där hon själv är uppvuxen. En ny man och ett barn följde också med. nbsp;På arbetsförmedlingen fick hon förslaget att hon kanske skulle börja plugga. Det nappade hon på, och kom strax in på en konditorutbildning. Sedan dröjde det inte länge förrän hon öppnade sitt eget bageri i Rättvik.Och så småningom blev det ytterligare ett.
– Det var ett tufft säsongsarbete och jag tröttnade efter ett tag. Då kom tankarna igen, vad ska jag göra nu? Jag hade vuxna barn i Uppsala och bestämde mig därför för att söka jobb där. Nu kunde jag inte vara kräsen, jag behövde ett jobb för att kunna försörja min familj.

Och Ann fick jobb. Som sommarvikarie inom hemtjänsten i Uppsala kommun. nbsp; Ett vikariat hon stormtrivdes med och som så småningom ledde till en fast heltidstjänst som nattpersonal. nbsp;Där någonstans, bland trevliga människor där hon kände att hon kunde göra nytta, föddes drömmen om socionomyrket.

–Så sedan drygt ett år jobbar jag på nätterna och pluggar till socionom på dagarna, säger Ann med ett tonfall som inte visar några tecken på att det skulle vara något märkvärdigt.

Och på helgerna är du ledig?
–Då läser jag in det som jag inte hunnit med på vardagarna, säger Ann och ler.

Sömn är en bristvara, erkänner hon. nbsp; Ofta när hon går av sitt nattskift, klockan 7.15, ”skvätter hon lite deodorant” på sig och tar bilen till äldsta dottern. Där plockar hon upp två barnbarn för att skjutsa dem till skolan. Hinner hon åker hon hem och äter frukost och rastar de tre stora blandrashundarna. Men oftast styr hon kosan mot universitetet och föreläsningen som börjar klockan 10.15.

Trots det hektiska schemat märks inte ett spår av trötthet, Ann tycks sprudla av energi och det är lätt att ryckas med i hennes händelserika livshistoria.
–En fördel med att vara äldre student är att jag hunnit få många livserfarenheter. Och jag har inte samma press på mig, det kan jag inte ha i min situation med heltidsjobb och två barn som bor hemma. Kuggar jag på en tenta gör jag bara ett nytt försök.

Ann pratar en hel del om sina olika roller:
–När jag skjutsar och hämtar barnbarnen är jag mormor. När jag kliver in på universitetet är jag student, börjar Ann.

Att hon är mormor vet nog alla socionomstudenter vid det här laget. Ann tog nämligen med sig barnbarnen till universitetet en gång förra veckan. Det skulle vara informationsmöte för alla socionomstudenter och Ann hade precis hämtat upp barnbarnen från skolan.
– De fick följa med mig för mötet skulle bara pågå i 40 minuter, säger Ann. nbsp;

Barnbarnen var lite blyga och ville vänta utanför klassrummet. När läraren kom in frågade hon förtjust om någon hade barnen med sig idag.
–Nej, det är jag som har barnbarnen, fick jag räcka upp handen och säga, fnissar Ann.

Det var första gången hon upplevde att mormorrollen gick in i studentrollen. Annars reflekterar inte Ann över att hon är 30 år äldre än många av sina nbsp;kursare.
–Den allra första skoldagen när jag satt där i salen och såg alla unga människor runt omkring mig, då är det klart jag kände mig medveten om min ålder. Men nu reflekterar jag inte alls över det. Jag har kul med mina yngre kursare. De har så många nya idéer som inspirerar mig, säger Ann.

Det finns dock några få situationer där folk frågande höjt på ögonbrynen då Ann berättat att hon är student. nbsp; Det gäller studentrabatter som man har möjlighet till på vissa fik och matställen.
–Jag förstår att du inte tror mig, kan den här gamla tanten verkligen vara student? brukar jag säga till servitrisen, skrattar Ann.

nbsp;