Universitetets ridåhalare för traditionerna vidare

De flesta Uppsalastudenter har säkert stött på honom i något ceremoniellt sammanhang. På reccemottagningen är det Per Ström som agerar konferencier, vid allehanda evenemang i aulan är det hans sonora - och bandinspelade - stämma som drar säkerhetsföreskrifterna, vid olika festmiddagar agerar han ceremonimästare. Med mera. Inte sällan ser man honom också på cykel, ilande genom staden med sin lätt krumma och superenergiska cykelstil. Alltid med ett finurligt leende på läpparna.
Per Ström är chef för Akademiintendenturen på Uppsala universitet. Det innebär att han och hans stab ansvarar för att alla akademiska traditioner bibehålls och utvecklas. Förberedelser för doktorspromotioner, professorsinstallationer, akademiska fester och högtider står ständigt på Per Ströms agenda. Ett och annat nationellt och internationellt besök blir det också - den isländska talmannen var en av de senaste prominenta gästerna.
- Jag fungerar som ridåhalare. Om allt går som det ska märks det inte att jag finns, om det går dåligt letar alla efter honom de ska hänga, säger han.
- Vi fungerar också som en allmän frågelåda kring detta med akademiska högtider: internt, från andra högskolor och det övriga samhället.
Per Ström tycker att det är viktigt att bevara och upprätthålla de traditioner som finns så att inte det akademiska symbolspråket mer liknar något man sett på amerikansk film. Men han är ingen fundamentalist.
- Tradition är förnyelse, sa min företrädare Torgny Nevéus. Vi har anpassat och ändrat i vissa traditioner, men gjort det på ett sådant sätt att det inte ska märkas, säger han.
Vad säger du till dem som hävdar att traditioner bara är dammiga och onödig kuriosa?
- Det är historielöst att säga så. Men vill man gå på något traditionslöst campus finns det sådana på andra ställen, det är fritt fram att söka sig dit. Jag tycker Uppsala har en konkurrensfördel i de traditioner som finns här.
- Att ogilla traditioner är något man svänger sig med. Men jag vill understryka att traditioner inte är något lagstadgat. Vill man inte delta, behöver man inte. Är man inte road av lite fest i tillvaron, så behöver man inte, säger Per Ström.

Själv gick han av rent intresse på promotioner redan som student. Kanske var det då han fick känslan för vilken stilnivå som passar i vilket sammanhang.
- I det här jobbet måste man ha en viss känsla för detta och tycka att det är roligt och intressant. Begår man en blunder så får man höra det, säger han.

Per Ström bedömer att cirka 80 procent av dem som doktorerar också deltar i promotionen. Vid professorsinstallationen är det ett mycket litet fåtal som inte är med. I och med förändringarna med befordrade professorer för några år sedan, har antalet professorer ökat stort. Detta har gjort att professorsinstallationen har gjorts om till en gemensam ceremoni en gång om året.
- För en ceremonimästare är det förstås en lättnad att jag nu kan instruera alla på en och samma gång. Samtidigt saknar jag att personligen träffa och lära känna alla professorer, vilket det var mer av förut, säger Per Ström.
Hans intresse för dessa frågor, som för andra kan uppfattas som utestängande eller framstå som museala, grundlades år 1961. Den treårige Per såg då genom familjens svartvita teveapparat hur regalskeppet Vasa bärgades från botten. Den unge Per fascinerades över historiens vingslag, hur ett stycke 1600-tal bokstavligen bröt ytan vid Beckholmen i centrala Stockholm.
Vasamuseet har med tiden kommit att få en speciell plats i hans hjärta. En gång på hösten och en på våren träffas Per och kamraten Lars på Vasamuseet, inspekterar den marina enheten, ser den aktuella utställningen och dricker öl och äter skeppsskorpor. Därefter tar de spårvagn från Djurgården och äter middag på en och samma restaurang varje gång. En levande tradition, om man så vill.

Ström har innehaft sitt ämbete sedan 1997, samma år som Bo Sundqvist blev rektor. Ungefär samtidigt doktorerade Per Ström också i teologi.
- Jag blev tillfrågad om jag kunde hoppa in på ett vikariat, eftersom de visste att jag hade ett sådant intresse, säger han och lägger till att hans företrädare Torgny Nevéus varit och alltjämt är ett väldigt stöd för honom i arbetet.
- Han är utan tvekan den nationella gurun på det här området, säger Per Ström.
Nestorn Nevéus är inte nödbedd när vi ber honom om några ord om sin adept.
- Jag vill ärligen säga att jag uppskattar honom mycket, jag kunde inte ha fått en bättre efterträdare. Han sjunger mycket bättre än jag, kan latin bättre och även de moderna språken. Sedan är han ju liturgiskt utbildad genom sin teologiska avhandling. I det privata ställer han upp mycket, särskilt för gamla, kanske annars bortglömda vänner, som han lärt känna, främst i de kyrkliga sammanhang där han är engagerad, säger Torgny Nevéus.
Per Ström är kyrkligt engagerad, bland annat i S:t Ansgars studentkyrka. Hans doktorsavhandling i teologi handlade om liturgihistoria och när han kom till Uppsala från barndomsstaden Eskilstuna var det med siktet inställt på att bli präst i Svenska kyrkan. Men annat kom emellan. Det syns att akademiintendenten Ström inte sörjer sakernas ordning. Han verkar stortrivas med arbetet, något Torgny Nevéus kan intyga:
- Per jobbar alldeles för mycket och det har väl fått till följd att hans tjänsterum börjar likna salig Bok-Victors antikvariat med sina travar, där skrivbordet utgör en liten liten fyrkant. Men han vet var han har sina saker, säger han.
Lite akademisk oreda på rummet kanske Per Ström också kan tillåta sig när ämbetet i sig i så stor omfattning går ut på att hålla reda på andra, kan man tänka.

För något år sedan stormade det kring Uppsala studentkår och den dåvarande ledningens beslut att inte delta vid högtidlighållandet av Gustav II Adolf den 6 november. Kårledningen menade att det var opassande att hylla den store krigarkungen. Per Ström har inte oväntat en annan syn på saken.
- Att hylla Gustav II Adolf är en fin gammal tradition. Han är universitetets största välgörare genom tiderna. Firandet har lyckats överleva både 1968 och det betonggråa 70-talet. Kårens beslut att inte vara med ledde ju också till att ett nytt kårparti bildades, (Det nya mösspartiet, red:s anm) vilket kanske den dåvarande ledningen inte hade förutsett.
Sedan rektor flyttade sitt kontor från universitetshuset till universitetsförvaltningens hus intill, är det endast akademiintendenturen som sitter i det vackra kansliet. En kort tid var Per den ende som hade kontor här överhuvudtaget.
- Jag fick ta på mig rektorskedjan när det blev för ensamt, säger Per och skrattar.
I samma andetag understryker han att han naturligtvis aldrig skulle göra något sådant. Per Ström vet vad som passar sig.