Tar gärna (älg)tjuren vid hornen

Redan under uppväxtåren i Horndal i Dalarna utmärkte sig Erik Hjort som något av en doer. Enligt familjen var han i treårsåldern djupt fascinerad av husets kaffebryggare. Erik tog på sig uppdraget att vara den som fyllde på med kaffe och vatten, och bevakade hårt sin domän: ingen annan fick fylla på. När familjen en morgon bad sonen skynda på med kaffet, ska Erik ha suckat: Jag är som askungen: jag får bara arbeta och arbeta .
Också i Eriks bekantskapskrets från kåren går bilden igen av någon som ogärna delegerar, utan hellre åstadkommer själv. Något som enligt flera källor leder till att han får mycket gjort, men också att han emellanåt tar sig an lite för mycket. Dock verkar det krävas mycket för att få honom stressad. De som jobbat med honom är eniga om att han kan vara nästan provocerande lugn även om det är intensivt.

Efter att som liten ha övertrumfat självaste Skogsmulle i fågelkunskaper och växtkännedom, utvecklade han ett gediget intresse för jakt. Idag är han förutom kårordförande också ordförande i Vatebo jaktklubb hemmavid, vilket han tycker funkar bra eftersom de flesta sysslorna kan skötas på distans. Och det är inte alla studenter som har horn efter bland annat en egenhändigt fälld tolvtaggare hängande på studentrummet. En vän och partikamrat menar också att Erik Hjort när han haft det knapert tvingats äta älgfilé eftersom han inte haft råd att köpa falukorv på Folkes livs.
Ett extraknäck som croupier öppnade för ett annat fritidsintresse: poker. Idag spelar han gärna poker över nätet, och han har också varit med och grundat Uppsala pokersällskap.
- Vi var ett gäng på tio grabbar som ville spela poker, och idag är vi 300 medlemmar, säger han.
Ryktet säger att har man kommit hem till Erik så åker förr eller senare markerna fram.

Han hade först ambitionen att bli läkare, men när han inte blev antagen slank han in på ekonomprogrammet i Uppsala istället. Där blev han kvar, och han är numera på god väg att bli revisor. Det var på ett snarlikt vis som han halkade in på Uppsala studentkår.
Han kom till kåren helt oinsatt i kårpolitik, och hade inget nämnvärt politiskt engagemang bakom sig. Till att börja med var han skeptisk till kårens verksamhet, men han blev mer intresserad när han fick närmare inblick. Han satt först som halvtidsarvoderad på posten som internationellt ansvarig, och senare på heltid som vice ordförande med ansvar för studiesociala frågor. Skeptikern blev en riktig kårräv. Och nu också ordförande.
- Kåren tar hand om ett väldigt viktigt arbete när det gäller studiebevakningen, som är ett ämne som är svårt att få folk att engagera sig i. Det är inte så sexigt, man måste sätta sig in i en massa papper och gå på möten.
Vad Erik vill förbättra från sin nya position är först och främst situationen med skyddsombud, studiebevakare och kontakten med nationerna och deras föreningar.
- Det finns inte skyddsombud på alla ställen, och där de finns känner studenterna ofta inte till dem. De känner att de har svårt att nå fram till kåren centralt. Jag tycker att det är en viktig del i arbetsmiljöarbetet.

Beträffande förbättrandet av studiebevakningen tror han att styrelsens nuvarande sammansättning kan vara till hjälp.
- Vi har flera personer i styrelsen som har varit studiebevakare (kallades tidigare fakultetssamordnare), så vi har goda förutsättningar. Han tror att närmare kommunikation mellan kåren och nationerna med sina föreningar skulle gagna båda.
- Vi i studentkåren har direktkontakt med universitetet. Vi skulle gärna prata med föreningarna eftersom de är väl insatta i studenternas situation. Vissa frågor är de duktigare på än kåren, som att fixa praktiker och jobba med företag.

Så vad ser han då fram emot under sitt ordförandeskap?
- Det ska bli fantastiskt när studentbostäderna börjar hagla in. Det kanske inte blir under mitt år som ordförande, men det får man se. Sen ska det bli väldigt intressant att se hur det blir med institutionsförändringarna, om det blir bra.