Marcusson väntar på att få ta sista klivet

Vem tror då Lena Marcusson själv blir nästa rektor?
- Det vill jag inte kommentera. Det är tidigt i den här processen och jag vet inte mer än någon annan. Men jag har anmält intresse för det.
När man talar med människor som jobbat mycket med henne, blir omdömena översvallande positiva: effektiv, väl insatt och ambitiös och påläst är uttryck som dominerar starkt.
- Som handledare var hon fullkomligt fantastisk Konstruktiv, påläst och väldigt ambitiös. Hon är väldigt bra på att få saker gjorda, säger en före detta doktorand.
- Under den lite torra proffsigheten finns det en enorm värme och humor.

Lena Marcusson beskriver sin uppväxt som idyllisk: mamma, pappa, bror och hund, boende i ett villaområde i Bromma. Hon gick i Höglandsskolan, en privat skola där teater och sång stod på schemat, särskilt sången var något hon uppskattade. Till Uppsala flyttade familjen när hon var fjorton år, i samband med att hennes pappa fick jobb som chefredaktör på Upsala Nya Tidning.
Historia och litteratur var två stora fritidsintressen. Hennes första närkontakt med universitetet var när hon deltog i en operauppsättning i universitetsaulan.
- Jag hade ingen framträdande roll. Jag var med i kören. Men det var väldigt roligt. Vi hade ett antal föreställningar där och vi hade en professionell regissör.
Efter studenten har det varit Uppsala för nästan hela slanten.
- Jag har egentligen bara varit härifrån ett halvår, som gästprofessor vid Minnesota Law School. Och så var jag i kammarrätten i Stockholm ett år också.

Att hon skulle halka in på juridik och sedermera bli professor var dock inget hon anade när hon påbörjade sina studier, även om hennes morfar hade varit hovrättsråd, och hennes bror numera är president vid Svea hovrätt.
- Jag började med historia och statskunskap, jag har en fil kand i de ämnena.
Hon hade börjat på en forskarutbildning i statskunskap, men när det första barnet kom valde hon att ändra riktning till juridik. Istället för att försaka karriären för barnens skull, valde hon att satsa på den för barnens skull.
- Jag kände att det vore bättre om jag hade en riktig yrkesutbildning att falla tillbaka på. Jag tycker fortfarande att domaryrket är väldigt viktigt, att det hör till de viktigaste ämbetena i Sverige. Men som domare får man räkna med att flytta ganska mycket, och vi var inte beredda att flytta från Uppsala.
Efter 1980 tog hon olika lärarjobb vid juridiska fakulteten och 1989 blev hon jur doktor. Fem år senare blev hon professor i förvaltningsrätt.
Under början av nittiotalet var det sex procent kvinnliga professorer på universitetet.
- Jag var till en början ensam kvinnlig professor på fakulteten. Så det är klart att man blir medveten om frågans existens. Det är en märklig situation att det är en minoritetsställning trots att man inte alltid är en minoritet. Idag är till och med de flesta studenterna kvinnor.
Första kvinnliga prorektorn
Länge hade hon inga andra planer än att fortsätta som professor, och att fortsätta med forskningen.
- Sen blev jag tillfrågad, 1997, om jag ville kandidera till posten som prorektor. Formellt var det valberedningen som frågade, informellt var det den blivande rektorn som hörde av sig. Eftersom jag hade suttit i jämställdhetskommittén och diskuterat olika frågor om ledarskap tyckte jag att det var viktigt att ställa upp.
Och den posten fick hon, som första kvinna någonsin vid Uppsala universitet. Hon jobbade först halvtid som prorektor och halvtid på Juridicum, men numer tar prorektorskapet 85 procent av tiden. Hon vill dock inte beskriva sig som rektorns högra hand.
- Det låter mer som sekreteraren. Jag brukar säga att jag är rektors nära rådgivare. Sen förväntas jag ställa upp när rektorn är förhindrad. Min andra arbetsuppgift är att delta i vardagsarbetet och arbeta för att genomföra programmet som vi har fastställt för universitetet. Det är också mycket löpande arbete, man diskuterar dagligen hur man ska hantera olika situationer. Det är det som gör att det är spännande också, att det är mer oförutsägbart. Man tror att den här veckan verkar ju väldigt lugn och sen händer det någonting som gör att allt man planerat spricker.
Som försöket med alternativa urvalsgrunder till juristlinjen i Uppsala. Tio procent av platserna (30 platser) viktes för studenter med utländsk bakgrund. Men två elever som annars skulle ha kommit in på juristlinjen tog saken till domstol, och tingsrätten gav dem rätt. Lena Marcusson vill dock inte beskriva det som ett misslyckande.
- Försöket uppfyllde sin funktion: antalet studenter med utländsk bakgrund ökade. Vi anser att vi hade goda skäl att göra det här försöket. Det fanns ett stort intresse, både från studenterna, studentkårens representanter och konsistoriet, att använda den här urvalsmetoden. I domstolarna är det fortfarande en väldig brist på mångfald. Det är viktigt för domstolarnas legitimitet att de avspeglar befolkningen.
Enligt Lena Marcusson kommer universitetet att driva frågan rättsligt så långt det går.

Något som Lena Marcusson tidigare uttalat sig starkt för är vikten av den fria forskningen.
- Det är viktigt att universitetet står fritt från politiken, organisationer och näringslivet. Universitetet ska stå för en egen röst i samhället. Eftersom vi just nu är beroende av att söka medel från andra källor, kan det bli svårt för forskarna som måste passa in sina projekt så att de passar ihop med de frågor som forskningsråden har bestämt att man ska ägna sig åt.
Dessutom finns det forskning och forskning. I en färsk rapport hävdas att så kallade skuggdoktorander är ett problem vid Uppsala universitet idag. Lena Marcusson har tidigare uttryckt skepsis mot att det skulle finnas skuggdoktorander i Uppsala. Hon förtydligar:
- Eftersom det är ett oklart begrepp blir det svårt att kommentera när man får frågan hur många skuggdoktorander det finns på Uppsala universitet. Rapporten som kom var olycklig eftersom definitionerna var oklara och det man diskuterar är flera olika saker. Det kan till exempel betyda en person som har en tidsbegränsad projektanställning för att hjälpa till med ett projekt. Men vad jag menar med skuggdoktorand är en person som inte har någon försörjning men som ändå tillåts vara på institutionen och arbeta med forskarutbildning. Det är inte tillåtet. Men det vore beklagligt om man vill stoppa kortare projektanställningar. För det kan också vara ett bra tillfälle att vidareutveckla sig och pröva på hur forskarvärlden ser ut. Sen ska man naturligtvis ha sin försörjning som doktorand.

Också studenters försörjning debatteras just nu. Regeringen anser att studenter från utanför EU och EES-området bör betala studieavgift för att läsa vid svenska universitet och högskolor. SFS och Uppsala studentkår är starkt emot införandet av sådana avgifter, vilka historiskt varit ett första steg mot avgifter också för infödda studenter.
- Avgifter för svenska studenter är inte möjliga idag, men när man i omvärlden inför avgifter måste vi också vara beredda att diskutera frågan med hänsynstagande till studentens totala ekonomiska situation: avgift, hyra och matkostnader, kostnader för kurslitteratur och framtida förmåga att betala tillbaka lånen.
Finns det inte en risk att studieavgifter ökar snedrekryteringen?
- Om man ser på avgifterna isolerat kan det nog verka snedrekryterande. Men man måste se studiefinansieringen och levnadskostnaderna i stort. Man kan säga att de höga boendekostnaderna på vissa orter också slår mot mångfalden.
Trots att det är en tid sedan hon var student, har hon fortfarande nära kontakt med nationslivet, som inspektor på Stockholms nation.
- Det är spännande att se hur de arbetar och tar ansvar för den egna verksamheten. Jag tycker att det är viktigt att universitetslärarna följer med i vad som händer i studenternas värld. Sen är det roligt också.