»Feminism borde vara en självklarhet«

Det var under en fagottlektion i tonåren som Ina Sörlid förstod att kvinnor har andra förutsättningar i samhället än män. Samma dag kallade hon sig för första gången feminist.
- Min manlige fagottlärare fällde sexistiska kommentarer om min kropp under förevändning att han var tvungen att förklara hur jag skulle stå för att hålla i instrumentet på rätt sätt. Han var väldigt obehaglig och det blev till slut jobbigt att gå dit.
För Ina Sörlid betyder feminism alla människors lika rättigheter, något hon är snabb med att förtydliga, för att undvika missförstånd. Det finns en nidbild av feministen, som inte stämmer överens med verkligheten och hon tycker att det är tråkigt att man som feminist alltid behöver förklara sig.
- Jag vet inte varför ordet feminist är så laddat, när det egentligen handlar om jämställdhet och borde vara en självklarhet för alla människor. Man rår inte för vilket kön man föds till, inte heller i vilket land eller i vilken familjemiljö man råkar komma till världen.

Ina sörlids eget hem var uppmuntrande och hon kände sig aldrig begränsad på grund av sitt kön. Hennes mamma var först i släkten att läsa vid ett universitet och hennes mormor var Västerbottens första kvinnliga taxichaufför. Som liten spelade Ina Sörlid bandy, men idag ägnar hon sig åt mycket åt handarbete, ett traditionellt så kallat kvinnogöra.
- En korridorare sa en gång till mig att jag är en ovanlig feminist eftersom jag bär klänning, har långt hår och älskar rosa. Man undrar vad folk har för bild av feminister egentligen. Jag tycker att man ska få ha vilka åsikter man vill utan att folk ska pracka på en personlighetsdrag de tycker att man borde ha. Vad vet dom?
Ina Sörlid har läst litteraturvetenskap upp till D-nivå och arbetar för närvarande med sin magisteruppsats, som behandlar skillnaderna mellan tantsnuskgenren och den moderna motsvarigheten chick lit. Hon ägnar sig åt poesi och har skrivit hela tre romaner.
- Jag har ännu inte haft tid att gå igenom dem, men jag tror mycket på roman nummer två. Det är en genreöverskridande historia som börjar som en barnbok, för att övergå i en surrealistisk skildring av vampyrer och talande cyklar. Man kan säga att det är en uppväxtroman.

Hennes egen cykel Aino säger inte så mycket, men Ina Sörlid påpekar att det inte betyder att hon saknar personlighet. Åldersmässigt gissar hon att Aino måste vara runt 60 år. Huruvida hon också är feminist har Ina Sörlid inte funderat över, däremot är hon säker på att Aino är lesbisk.
- Hon gillar att luta sig mot andra damcyklar, särskilt de som har korg på styret.

Fem frågor till Ina Sörlid

Uppsala studentkårs rapport Informera mera visar att studenter med någon form av funktionsnedsättning inte känner till sina rättigheter. Varför är det så viktigt med information?
- Utan information riskerar stora grupper att helt glömmas bort. Det finns många olika typer av funktionsnedsättningar, varav inte alla är synliga. Exempel på dolda funktionsnedsättningar är Aspergers syndrom, social fobi och ADHD och där är gemene man rätt okunnig. För att göra det lättare för dessa och andra grupper att studera vid universitetet behövs kunskap. Att det sedan är svårt att förändra strukturer eller att bygga hissar är en annan fråga, men det är inte så roligt att stå där en dag och ångra att man inte gjorde något då det fanns tid och pengar.

Kvinnor innehar de flesta lägre tjänsterna inom akademin, men endast 18 procent av professorerna vid Uppsala universitet är kvinnor. Hur kommer det sig att det finns så få kvinnor i toppen?
- Jämställdhetsarbete är långsiktigt och universitetet arbetar för en förändring, bland annat med kraftpaket för jämställdhet och genom den rekryteringsöversyn som just nu genomförs. Likaså är ständiga arbetsmiljöutbildningar ur genusperspektiv och rektors strategiska satsningar exempel på åtgärder. Det finns medvetna och omedvetna strukturer som hindrar kvinnor och dessa strukturer måste luckras upp för att skapa en varaktig förändring. De som rekryteras till universitetet måste ju också trivas och vilja stanna kvar. Vidare är det oerhört viktigt med förebilder, som kan inspirera och entusiasmera, samt ge stöd.

Det är ett välkänt faktum att majoriteten av alla studenter är kvinnor. Det är också ett välkänt faktum att kvinnor är underrepresenterade inom vissa utbildningar, som teknik och IT. Vilka trender kan man se och hur kan man vända de negativa?
- Även här handlar det om konstruktioner och brist på förebilder. Vi är alla uppfostrade efter samma sociala konventioner och uppfostran går inte att ta av sig som en tröja, den påverkar oss i alla de val vi gör. Kvinnor uppmuntras att hålla sig till humanistiska ämnen. Förväntas man vara på ett visst sätt så är man det till slut. Den onda cirkeln måste brytas. Fördomar, stereotyper och sociala konstruktioner måste malas ned och ersättas av något nytt som ger individen möjlighet att välja själv.

Inte alla kvinnor föredrar män och inte alla män föredrar kvinnor. Vad gör kåren för de studenter som inte faller in i den heterosexuella normen?
- Här behövs mer kunskap. HBTQ (homo, bi, trans och queer) är fortfarande ett relativt nytt ämnesområde och det är viktigt med utbildning både för studenter och anställda vid universitetet. Alla förstår inte när de diskriminerar eller blir diskriminerade. Ett öppet sinne är alltid att föredra Man behöver inte hålla med för att acceptera. Ingen människa har rätt att fördöma en annan, men det kan samtidigt vara värt att hålla i minnet att det kan finnas orsaker även till fördomar. Därför bör man bemöta alla människor med respekt. Vi på kåren vill att alla studenter ska ha samma möjligheter utifrån de olika förutsättningar som råder och arbetar med att öka medvetenheten kring frågor som denna. Vi verkar för en studie- och arbetsmiljö fri från diskriminering.

Författaren Cecilia Gyllenhammar och skådespelerskan Jessica Zandén har skrivit ett mycket uppmärksammat debattinlägg där de kräver den riktige mannens återkomst. Vad säger du, får man skriva så här och kan man tolka det som att samhället har blivit alltför jämställt?
- Visst får man det. Jag är positiv till en öppen debatt där alla röster får komma till tals, allt som får folk att tänka till är bra. Givetvis betyder det inte att vi har blivit alltför jämställda. Att säga att vi har blivit för jämställda är som att efterfråga större orättvisor. Det är antingen jämställt eller inte. Jag tycker att det blir ointressant när man utgår från personliga preferenser, man kan inte dra alltför stora växlar på vad enskilda individer vill ha. Överlag tycker jag att man ska försöka vända på saker och ting, det är alltid spännande att se saken från ett annat perspektiv. Framför allt är det farligt att dra alla över en kam och säga att alla vill ha en viss sak eller söker sig till en viss typ av människor.

Ina Sörlid
Ålder: Beror på humör.
Gör på kåren: Jämlikhetsansvarig.
Kårpolitiskt aktiv: Nej.
Bor: I korridor, på Studentvägen, top floor.
Uppväxt: Uppsala.
Gör när du inte är på kåren: Läser. Skriver. Stickar. Arbetar på turistbyrån. Dansar. Pluggar. Bakar.
Gör om fem år: Har precis påbörjat min avhandling i litteraturvetenskap om användandet av litteratur i Maria Langs deckare. Ta i trä