Diaboliske Demian
Stockholm i november. Regnet står som spön i backen och folk skyndar förbi med paraplyerna uppfällda. Som hämtat ur en av Demians låtar. Det är mycket folkmusik över melodierna. Dragspel samsas med fiol och gitarr. De ofta mycket råa texterna framförs med en stundtals vek stämma. Det handlar om alkohol och ensamhet. Hur lätt det är att frestas och hur sorgligt livet ibland kan vara. Men när han dyker upp i den trånga porten till café Vetekatten på Norrmalm i Stockholm är det med ett stort leende på läpparna. Ett leende som tillsammans med hans intensiva blick ger honom lite av ett diaboliskt utseende.
- Ja, du behöver ju inte fota mig precis under skylten, det här är ju ett sånt där rullatorfik. Jag vill ju inte att folk ska tro att jag hänger här jämt, säger han och flinar.
I november drar Lars Demian, tillsammans med Christian Kjellvander ut på Sverigeturné och den 9 december spelar de på Katalin.
- Hela idén var bokningsbolagets. Jag har aldrig träffat Kjellvander tidigare, vilket är ganska lustigt faktiskt. Och nu ska vi turnera ihop, så jag håller på att lyssna in mig på hans musik. Kjellvander och hans fru är ganska lågmälda, så jag kommer dra på med trummor och annat. Folk kommer att bli överraskade, det är allt jag kan säga.
Nej, Demian är inte känd för att hålla tillbaka. På senaste skivan Välkommen hit går han hårt åt politiker, polis och media i låtar som Expressen och Den Glade Polisaspiranten.
- Att stå på scen framför en stor publik utan att prata om det jag tycker är viktigt, nej det går inte. Det är väl förmodligen jävligt korkat om man tänker på att nittio procent av alla låtar som skrivits handlar om kärlek. Jag tänker ibland att min politiska satir kanske skulle funkat bättre om jag hade gjort film istället, eller tecknat.
Han är vad han själv kallar en frihetlig socialist. Han tror på individens frihet och på att dela jordens resurser lika.
- Många av de problem vi har och har haft kommer sig av girighet. Hade Väst betalat arabvärlden skälig ersättning för oljan hade det inte funnits någon grogrund för al-Quaida, det är jag säker på. Idag framhålls konkurrensen som det viktigaste, men det är fel. Det är samarbetet som fört oss framåt.
Tidigt i sin karriär var Demian mer av en klassisk trubadur, och låtarna handlade om kärlek snarare än om politik, men i takt med att världen hårdnade och blev mer egoistisk kände han att det fanns viktigare saker att skriva texter om.
- Det var när liberalismen gick från att vara socialistisk till att bli nyliberal som det började gå utför. Alliansen håller på att montera ned den svenska modellen, trots att de framhåller den. Men det är inget nytt, de fortsätter bara på sossarnas linje. Moderater, sossar, det är samma sak numera, vad du än röstar på får du nyliberalism. Folk måste inse att kapitalismen inte är lösningen, det är löjligt att prata om ständig tillväxt. Idag är det bara sverigedemokraterna, vänstern, miljöpartiet och kanske kristdemokraterna som inte är nyliberaler. Det tycker jag är läskigt. Förr kunde man vara både humanist och kapitalist samtidigt, det kan man inte längre.
Han talar om att vägen ut ur dagens konsumtionssamhälle måste gå genom en total kollaps av det ekonomiska systemet. Att vi måste bygga upp nya värden, komma på andra sätt att styra samhället.
- Vi lever i en kultur som dyrkar ungdomen. Ett samhälle där du måste konsumera för att vara någon. Jag undrar hur samhället skulle se ut utan reklamen. Det talas mycket om att folk ska förverkliga sig själva, men vad handlar det om egentligen? Hur mycket av det behovet kommer inifrån och hur mycket kommer från samhället? Valfriheten är stor och möjligheterna många, men det var först när vi fick alla dessa valmöjligheter som vi insåg att vi inte vill ha dem. Låt mig slippa välja så mycket Jag är ingen revolutionsromantiker, men om orättvisorna i samhället fortsätter öka då kommer det att bli revolution. En blodig sådan. Men jag tror på människans kraft att överleva. Jag tror inte att vi har förmågan att förstöra planeten. Däremot kan vi se till att utrota oss själva. Människan är avundsjuk, missunnsam och egoistisk. Egenskaper som är nödvändiga för överlevnaden. Men samtidigt kan jag se komplexiteten och alla de vackra saker människan skapar. Jag är en glad pessimist, kan man säga. Jag tycker om att leva och träffa andra människor.
Samtidigt som allt fler ska ha det allt bättre ökar hemlösheten. I Fyllot Miss World beskriver Demian hur en drucken gammal man möter döden i rännstenen en kall vinternatt. Skört och vackert berättat lämnar låten en känsla av bitterljuvt vemod efter sig.
- Jag tror att politikerna skärmar av sig, de vill inte se hur illa det är ställt. De hemlösa har slussats ut till husvagnsparker i Stockholms förorter. Nu ser man inte problemet längre. När jag var nitton reste jag till Indien och det var där mitt politiska intresse vaknade. Jag liftade från Aten till Bombay och såg bara leende människor längs vägen. Trots fattigdomen i Indien var människorna både glada och generösa, vilket förvånade mig. Men den stora chocken var att komma tillbaka till Stockholm. Gatorna var fulla av folk som bar på shoppingkassar, men trots välståndet såg jag bara bistra miner överallt. Inte en person log. Vi är ensamma trots att vi är omgivna av människor. Det finns nog fortfarande en känsla av solidaritet, men den kämpar de borgerliga med att få bort. Facken är inte vad de var på sjuttiotalet, då de fajtades för sina medlemmar. Det är dags för dem att agera. Bli radikala igen. För i dåliga tider finns egentligen bara två val för de människor som inte fått sin del av kakan. Antingen organiserar de sig eller så blir de kriminella. Kommer det sedan någon som organiserar de kriminella får vi en situation som inte gagnar någon.
När vi skiljs åt vid Hötorget är Demian på väg hem till pianot för att fundera vidare kring vad han ska hitta på till turnén som drar igång nu i november.
