Jag är en rastlös själ

Biomedicinskt centrum, och institutionen för läkemedelskemi en dag i början av januari. Rektor Anders Hallberg är några minuter sen, på väg till fots från kontoret på Övre Slottsgatan. Med rosor på kinden och andan i halsen sveper han så in genom dörren, med ett moln av vinterkyla omkring sig. Den sedvanliga röda slipsen finns på plats och kostymen är diskret kritstrecksrandig.
- Förlåt att jag är sen. Har du fått någon choklad? frågar han och tar mig i hand.
Asken med lyxiga praliner åker fram, och han hinner precis slå sig ner i sin orange stol innan han flyger upp igen. Vill visa runt på institutionen, presentera mig för doktoranderna. Prata om postrarna som sitter uppsatta längs med korridorens väggar. Han är idel iver och förtjusning. Finner det stimulerande att kunna rita upp komplicerade kemiska strukturformler på tavlan. Någon som förstår, och Anders Hallberg får agera lärare och pedagog. Ögonen lyser när han berättar om arbetet på institutionen, hur han får vara både arkitekt och byggmästare på en och samma gång. Modellera fram läkemedelslika molekyler i datorn, utarbeta nya tekniker och metoder, för att slutligen bygga den önskade molekylen.
- Det känns för mig angeläget att universitetet satsar på grundforskning, och själv fokuserar jag min grundforskning på medel mot sjukdomar som drabbar tredje världen: hiv, malaria, tuberkulos och hepatit C. Mutationsförmågan hos hiv och hepatit C gör det nödvändigt att hela tiden fortsätta att ta fram nya läkemedel. Vi måste ta resistensutvecklingen på allvar Infektionssjukdomar är ett nog så allvarligt problem som energikrisen.
På frågan vilken sjukdom som utgör det största hotet blir svaret kort och gott: tuberkulos. En sjukdom vi tidigare trott vara utrotad är på väg tillbaka med besked. Runt om i världen finns bakteriestammar med varierande grad av antibiotikaresistens, och det är ungefär fyrtio år sedan något nytt antibiotikum kom ut på marknaden. Men det finns ljus i tunneln, flera nya substanser är under utveckling. Daniel Muthas, en av doktoranderna på institutionen, visar på sin skärm hur en designad läkemedelsmolekyl binder upp och stänger av en för tuberkelbakterien livsviktig funktion, nämligen den att föröka sig. På institutionen arbetar man även med att ta fram läkemedelsmolekyler som hämmar viktiga funktioner hos hiv-viruset, malariaparasiten och hepatit C-viruset.

Tidigare arbetade Anders Hallberg som chef för avdelningen för läkemedelskemi på Astra i Lund, men lämnade 1990 industrin till förmån för akademin och en professur i läkemedelskemi vid Uppsala universitet.
- Jag har alltid varit nyfiken och intresserad av forskning, men som gammal lärare är jag även mycket fascinerad av utbildning. Anledningen till att jag lämnade min post på Astra var för att jag fritt skulle kunna välja forskningsprojekt som känns relevanta och för att få arbeta med studenter igen.
Efter en pratstund med Hanna Andersson, som doktorerar i minne och inlärning vid olika demenssjukdomar, får jag bilden klar för mig. Den sokratiska modellen lever kvar i allra högsta grad, på ett av landets främsta lärosäten. Genom att observant följa sina studenter och doktorander, låter Anders Hallberg dem göra sina misstag. Tillräckligt många för att de ska lära sig att hantera motgångar, och tillräckligt få så att det inte blir motigt på allvar. Han förlöser sina studenters idéer genom att ställa rätt frågor vid rätt tidpunkt. Något som endast kan göras av någon som är djupt involverad och engagerad i det pågående arbetet. Anders Hallberg för en metod som kan liknas vid historieskrivande. Varje möte med doktoranderna följer samma mönster. Han berättar institutionens historia, eller saga, om man så vill. Han börjar långt bakåt i tiden, för att så småningom komma fram till nuet och vad varje enskild medarbetare sysslar med. Han bjuder in, skapar en känsla av delaktighet. Det står helt klart att arbetsmiljöfrågor ligger högt på hans agenda. Det berättas på institutionen att han nyligen fått ett eget treårsanslag från Vetenskapsrådet med betyget världsledande forskning, något som är rätt unikt bland rektorer.

Genom åren har det blivit många priser och utmärkelser, senast förra året, då han mottog H M Konungens medalj 12:e storleken i serafimerordens band för betydelsefulla insatser för högre utbildning och forskning.
- Den utmärkelse som betytt mest för mig var Pedagogiska Priset, som jag fick från Farmaceutiska studentkåren 2006. Inget av mina andra pris har berört mig så mycket, säger Anders Hallberg, tittar upp och fortsätter: Studenterna och doktoranderna är en stor inspirationskälla som får mig att utvecklas som lärare.
Han talar mycket om sin forskning, om utbildning och om studenterna. Vem är mest Anders Hallberg, forskaren eller rektor?
- När jag sitter här med dig känner jag mig mest som forskare, ler han. Jag försöker vara här en dag i veckan och oftast blir det på kvällar och helger. Jag tycker om att vara ute på institutionerna, vilket är särskilt lärorikt nu, då jag får respons på de beslut jag tar som rektor.
Stämningen på institutionen för läkemedelskemi är avslappnad. Familjär nästan, och ingen verkar tänka på att Anders Hallberg också är rector magnificus. Ingen specialbehandling alltså. När jag frågar vad han är mest nöjd över att ha åstadkommit tystnar han för en stund.
- Ojdå, jag måste tänka efter. Ingen har ställt mig den frågan förut. Man har väl blivit gammal antar jag, när man får en sådan fråga (stort leende). Hm... Jag tror att jag har åstadkommit bra utvecklingar av olika syntesmetoder. Tror mig också ha bidragit, på lång sikt, till utvecklandet av nya läkemedel mot bland annat infektionssjukdomar.
Det är främst grundforskning det handlar om, och Anders Hallberg har definitionen nedskriven i sin lilla svarta bok: Ett systematiskt och metodiskt sökande efter ny kunskap och nya idéer, utan någon bestämd tillämpning.
- Du får inte berätta att jag skrivit ner definitionen, men det är för att jag alltid ska påminnas om vikten av grundforskning, säger han och småskrattar.

Grundforskningen måste värnas menar han, om Sverige ska kunna hålla sig i täten. Mer angeläget ändå, anser han grundutbildningen vara, och han är väldigt bekymrad över att de lärarledda timmarna på många utbildningar är så få. Han talar också om ett samarbete med industrin, att kontakten forskare emellan är till gagn för universitetet och välkomnar fler föreläsare utifrån.
- Framför allt behövs det fler kvinnliga förebilder på universitetet. Vi gör vad vi kan och hoppas att framtiden blir mer jämlik, säger han och slår ut med armarna.
Forskare, Rektor, Anders... Han har sålt av sina 400 fruktträd på Österlen, och har inte längre tid för vare sig schack eller golf. Men en gång om året träffar han sina studiekamrater från postdoc-åren i Arizona.
- Vi blev vänner för livet. Jag uppskattade mina år i USA mycket, exponerades för ny forskning, nya arbetssätt och mångkulturella aktiviteter. Tilltalades av forskningsklimatet som var väldigt tävlingsinriktat, och det gick bra för mig. Jag skulle vilja uppmuntra alla nyblivna doktorer att resa utomlands om möjlighet ges.
Anders Hallberg sitter framåtlutad, funderar på en fråga. Svarar så till sist.
- Jag är en rätt rastlös själ. Vill ha mycket att göra och tycker om att fatta beslut. När jag är inne i ett projekt är jag väldigt fokuserad och vill att det ska bli bra. Sitter jag i ett schackparti vill jag ogärna förlora. Men jag tycker om att gå i skogen, och går ofta en till två mil varje helg. I augusti varje år träffar jag några kursare från tiden i Lund och vi brukar ge oss ut och segla. Det var starka band som knöts för fyrtio år sedan. Nä du, så här personlig har jag aldrig varit i en intervju tidigare. Jag får titta på texten först väl? Jag är ju ändå rektor...
Ja, just det. Rector magnificus. Är rektorsrollen den du trodde när du ställde upp i valet?
- Jag visste att det skulle vara mycket att göra. Trodde nog att min roll skulle vara mer av en strategs, men mycket hamnar på en rektors bord. Arbetet är dock betydligt mer stimulerande och roligare än jag kunde ana från början. Det är en förmån att få leda ett universitet som Uppsala. Jag kan säga att det håller mig fullt sysselsatt.