Gammal i gemet

När Ergo pratar med Hanna Mörck vet hon ännu inte hur våren kommer att te sig. Sedan i december vikarierar hon för kårens förre vice ordförande med ansvar för utbildningspolitiska frågor, Jonas Boström, som i januari avsade sig sitt uppdrag. Personliga skäl låg bakom, och kåren behövde snabbt få tag på en person som kunde överta hans uppgifter. Tillfällig efterträdare blev därför Hanna Mörck, som satt på samma post förrförra läsåret, som representant för Vänsterns studentförbund (VSF).
– Jag hade tid och tyckte att det skulle vara roligt att arbeta med Stella och Kristina. Den här gången har jag mer distans och känner att jag kan vara mer strukturerad i mitt arbete.
För närvarande tituleras hon utbildningspolitiskt ansvarig, då kårfullmäktige inte kunde enas om att välja henne till formell efterträdare vid mötet den 27 januari. Hon förklarar att det även normalt sett kan vara svårt att ta över efter någon annan, då det saknas överlappningar. Hela presidiet byts ut samtidigt, och hon menar att det är negativt för kontinuiteten, även om det delvis avhjälps av att folk ofta varit engagerade och meriterat sig innan de hamnat på sina respektive poster. Personerna i kårhuset har ofta varit aktiva i kåren tidigare. En studiebevakare blir studentombud, en internationellt ansvarig blir presidial och så vidare.
– Jag tror att det vore nyttigt om presidialerna gick omlott, att någon väljs på våren och någon på hösten. Den frågan finns dock inte med i verksamhetsplanen så jag har inte uppfattat det som en aktiv fråga för kåren idag.

Hanna Mörck sitter som ledamot i styrelsen för Sveriges förenade studentkårer (SFS) och representerar SFS i European Students’ Union (ESU), vilket kan vara till fördel för Uppsala studentkår, som därmed kommer att få bättre information och en större inblick i vad som sker inom kårvärlden nationellt såväl som inom Europa. När hon satt som vice 2007/08 drev hon starkt frågan om arbetslivsanknytning inom olika utbildningar. Det här läsåret ligger fokus på kårens framtida organisation.
– Vi måste se till att kåren även i fortsättningen kan ta tillvara på studenternas åsikter. Till det hör förstås den viktiga kärnfrågan om studentrepresentation i universitetets olika rådgivande och beslutande organ. Studentrepresentation är en ständig fråga som man alltid måste arbeta med – det kommer ju nya studenter varje år.
Som utbildningspolitiskt ansvarig sitter Hanna Mörck på mandat för Uppsala universitets studenter (UUS), ett kårparti som sätter person före parti och arbetar för studenternas bästa snarare än efter en given politisk linje. Privat är hon dock röd-grön, och har fått förfrågan om att kandidera för Vänsterpartiet i det kommande kommunvalet.
– Jag skulle vilja lägga en röst var på Miljöpartiet och Vänsterpartiet, men har valt vänstern för att jag anser att de gröna frågorna platsar även där. Andra partier har sina poänger, framför allt fokusfrågepartierna Feministiskt initiativ och Piratpartiet, även om jag inte tänker gå med i något av dem.
Innan Hanna Mörck satt som utbildningsansvarig för två år sedan var hon studentombud på Uppsala studentkår. En erfarenhet hon tänkte sig kunde vara nyttig i sitt framtida yrkesliv som jurist.
– Studentrörelsen är väldigt tillåtande. Man får pröva på så många olika saker, tillägna sig så många fler kompetenser – i ett företag får man en mer fast position, det är inte samma frihet som här. Frihet kräver ansvar och ansvar är jobbigt, men frihet är också roligt. Man måste acceptera att saker och ting är som de är, ibland hinner man inte med allt och det gäller att inte bli alltför stressad. Det viktiga är att man känner att man gjort sitt bästa, även om det kan vara svårt att verifiera vad ”sitt bästa” egentligen är.

I planerna för vårterminen ingår att uppmuntra nya studieråd där det behövs. Studieråden, eller programföreningarna, fungerar som kårens förlängda arm och utser de studentrepresentanter som företräder kåren på program- och fakultetsnivå.
– Vi kommer att skriva en guide för hur studieråden ska arbeta. Det finns så mycket man kan göra, speciellt med så många engagerade medarbetare. Det är roligt att kunna hjälpa fram duktiga individer, framför allt kvinnor, som kanske inte alltid ser sig själva som ledare, även om de är väl lämpade för det.
Själv har Hanna Mörck bara exjobbet kvar innan hon kan ta ut sin Juris kandexamen.
– Direkt efter gymnasiet ville jag inte bli jurist, mycket på grund av att min mor är det. Men jag valde ändå efter en tid att söka – med en vag idé om vikten av rättvisa Det finns dock två begränsningar i yrket: En praktisk, som består i att man blir väldigt begränsad till att arbeta i Sverige, och en filosofisk – juridiken är inte sprungen ur naturen, utan en konstruerad vetenskap. Det som tilltalar mig med juridiken är själva kunskapen om hur samhället fungerar. Kunskap är makt och kunskapen ökar möjligheterna till samma rättigheter för alla.
Hon är äldst av tre barn och var bara tretton år när pappan gick bort. Hon berättar att familjen samarbetade mycket och att den hade en demokratisk funktion.
– Vi barn var en aktiv rådgivande funktion skulle man kunna säga. Vi satt vid köksbordet och diskuterade saker som: vad ska vi göra med huset – sälja eller rusta upp det, och så vidare. Eftersom mina föräldrar inte var gifta när pappa dog så ärvde vi hans del i huset. Vi var juridiskt tvungna att hänga med. När min mor dejtade någon fick vi också vara med och diskutera, men det var aldrig någon som lade in ett veto...

Hanna Mörck växte upp i Borlänge, precis som sambon Klas-Herman Lundgren, tidigare ordförande för Uppsala studentkår och numera ordförande för Sveriges förenade studentkårer. Men det var inte förrän de båda flyttat till Uppsala som de lärde känna varandra. Efter att ha varit goda vänner i ett drygt år växte vänskapen till kärlek och de lever idag i något som Hanna Mörck beskriver som ett symbiotiskt förhållande. Förutom kärleken till varandra har de en förkärlek för fotografi och reser gärna tillsammans på semestrar som till lika delar är fotoprojekt.
– Jag är dock van att leva själv och har tidigare velat vara självständig – göra det jag vill. Herman vill istället göra mycket tillsammans och jag har kommit på att det nog är nödvändigt att man samråder och samorganiserar sig för att förhållandet ska fungera. Vad gäller barn brukar jag säga sju, Herman säger ett – jag antar att vi så småningom kommer att hamna i ett förhandlingsläge, säger hon och skrattar.
Hittills är de nöjda med sitt 110-litersakvarium, med bland andra kraftfisken Sven, en stor gul scalare som styr och ställer på samtliga nivåer i vattenbassängen. Hans stora motståndare har dött så det finns inte längre någon som kan stå upp mot honom. Hanna Mörck berättar att Sven skaffat väldigt många ägg med scalaren Svea, men att han eller någon annan brukar äta upp dem på natten.
– Herman är allergisk mot pälsdjur – fick jag välja så skulle vi ha en katt också.
Foto, fiskar och fiktion. Hanna Mörck njuter lika mycket av en bra historia som av nyttolitteratur som är sedelärande på ett eller annat sätt. Just nu läser hon ”Boktjuven” av Markus Zusak, innan dess var det ”Chockdoktrinen” av Naomi Klein. Den egna bloggen fylls emellanåt på med varierande inlägg, oftast politik, men även mer exotiska inslag, som genusaspekten av olika siffror och dessas betydelse. Hon syr gärna och modifierar kläder hon köpt secondhand, och upprörs av att det är dyrare att göra själv än att köpa färdigt.
– Jag väljer och vrakar bland olika stilar, men gillar svart och accentfärger, stilrent och kostymer, gärna volanger och spetsar men framför allt räta linjer. Det roliga med mode är den konstnärliga biten. Det dåliga är att mode uppmuntrar till att ständigt köpa nytt. Hållbar utveckling är oerhört viktigt och jag tycker att regeringen borde våga reglera saker som måste regleras för att vi ska uppnå en hållbar utveckling