Ett anspråkslöst men fördelaktigt förslag

Johanna Rovira / Reportage / Publicerad 2003-08-27 00:00

Samtliga nytillträdda kårstyrelser har av tradition haft en gemensam vision att minska kårens utgifter. Att helst sonika höja kåravgiften är tabu, att föreslå det är något man knappast vinner några val på. Istället utrustar man sig alltid (oavsett partitillhörighet även om vissa partier har bättre slaktarinstinkter) med en osthyvel och karvar lite här och lite där. Pö om pö försvinner tjänster, sakta men säkert minskas budgeten för Ergo, Norreda torp med mera. Men nu får det vara slutkarvat Varför inte lära av den store på St Olofsgatan? Ut med osthyveln, fram med förskäraren. Ta dessutom lärdom av andra storheter i vår omgivning CSN, Rosengren, Loket, Svullo, nationerna. Här kommer en hel del kreativa tips på hur kåren kan få in mer pengar till fester och representation.

*Lotterier:
Tänk vilka miljarder lottospel, bingolotto, tips, trav, casino med mera omsätter. Vi svenska är tokiga i spel och dobbel. Och varför lägga ner dyrbara slantar på att arrangera en bostadsjour varje termin när man lika gärna kan få in storkovan genom att utlysa ett bostadslotteri. Samla ihop alla inkomna uthyrningsrum, sätt det billigaste och bästa som förstapris och låt hemlösa studenter köpa dyra lotter. Gör sedan om proceduren för nästa rum, så får kåren maximal utdelning.
Säkerligen skulle man dessutom få in en och annan slant i bidrag från kommunen och universitetet om man lovar att de slipper den förnedrande och svårtbortförklarade långa kön av studenter som ringlar utanför kårhuset några veckor per år.

Redan i dag existerar utlottning till Nobelfesten och redan i dag är fattiga studenter villiga att betala dyrt för att frottera sig med kungligheter och nobelpristagare. Nå, det är dags att dra lite ekonomisk nytta av den rojalistiska läggningen hos studenterna. Kungen är trots allt hedersmedlem och bör visa sig lite oftare på sin kår. Fixa hit honom och lotta ut biljetter till en kunglig soaré, en given succé, såväl ekonomiskt som pr-mässigt.

*Donationer:
När vi ändå är inne på det där med hedersmedlemmar så finns här en oprövad potential. Skulle inte en och annan halvskum uppkomling inom näringslivet kunna betala en hel del för ett hedersmedlemskap? Om man fixar nån snygg hatt och lite lullull till, så blir utgångsläget ännu bättre.
Donationer skulle också teoretiskt kunna ges av välbetalda universitetsanställda. Ergo höll för några år sedan på att dela ut guldfiskar och torskar till välförtjänta institutioner, och just torskutnämningen skulle kunna bli ganska lukrativ för kåren att ta upp igen, om man i förväg tipsade den utsedde personen och gav denne en chans att visa vilken god och framförallt givmild person han eller hon i verkligheten är. Doktorandombudsmannen och studentdito, skulle kunna bistå med värdefull information om vilka kandidater som kan komma i fråga.
Fd kårpolitiker som gjort karriär och idag är offentliga personer ( exvis Östros, Ardalan, Dahl) är en annan grupp som säkerligen gärna skulle hosta upp en slant för att få behålla sina lik i kårgarderoberna

*Avveckling av personal:
Sakta men säkert har personalkadern på kåren minskat, men nu är det förskärare som gäller och därför bör kåren helt radikalt säga upp samtliga magsura anställda. Lär av nationerna och lura utländska gäststudenter sköta jobbet för en billig slant i stället. Eller så skulle man införa arbetsplikt för alla medlemmar. En halv dag var eller så får de komma in till kåren för att sköta bokföring, städa, skriva artiklar i Ergo, eller lyssna på bekymrade studenter som behandlats illa av sin institution. Mottot amatörer gör det bättre än proffs är ju redan i dag en ledstjärna för fullmäktige.
Lägg ned Ergo. Visserligen är blaskan Sveriges bästa studenttidning och de flesta Uppsalastudenters enda valuta för kåravgiften, men även om frilansarvodena inte har höjts på tio år, så går det onödigt mycket till Ergo, menar varje kårfullmäktige. Nog skulle man kunna spara lite kaffepengar om studenterna istället fick komma till kåren och läsa Ergo som väggtidning?

*Lokalkostnader:
Utöver personal är det lokaler som kostar, vet varje van omorganisatör. Kåren äger många lokaler och nu är det dags att maximera intäkterna. Det är inte alls svårt med tanke på den lokalbrist och bostadsbrist som existerar inom universitetsvärlden i dag. Norreda torp kan utan tvekan bli lämpliga studentbostäder - extra dyra med tanke på den idylliska miljön och sjöutsikten. På kåren finns det också utrymmen som skulle kunna omvandlas till husrum, det insåg tidigt en f d tidningsstyrelseordförande som huserade i ett kontorsrum en period. Även andra medlemmar av kårstyrelsen är kända för att kinesa på Ubbo. Kåren skulle kunna hyra ut per natt, samt hela förmiddagen, då åtminstone de förtroendevaldas rum vanligtvis står tomma. Och varför begränsa sig till studenter? Om det finns andra villiga som kan betala per timme, så må dessa gå före.

*Utvidgning av verksamheten:
Återigen, ta lärdom av nationerna. Sprit säljer. Öppna bar eller kanske ännu bättre, starta egen sprittillverkning i källaren.
Sex säljer också. Låt föreningen Studenter sex göra comeback, men i en hårdare tappning med lyckliga och villiga studentskor som lockats till Uppsala med falska stipendier. Skyltfönsterna mot Övre slotts kan här komma till nytta. Genom att bjuda in några pilska professorer från juridikum får man in en slant på liveuppträdanden.

Vill man hålla sig inom lagens ramar kan man istället utvidga bokförsäljningen. Dagens system är inte särskilt lönsamt, betydligt bättre skulle det vara om kåren kunde sluta något sorts avtal med lärarna, så att de fick monopol på kursböckerna och kunde lägga på en fet provision på varje bok. Kanske skulle kåren också kunna öppna ett läromedelsförlag och på så sätt kontrollera marknaden. Lärare som inte vill ställa upp på denna nya ordning kan hotas med att utses till månadens torsk.
En bokcirkel är ett annat alternativ. Locka studenter att gå med genom att erbjuda en eller två kursböcker riktigt billigt. Genom att göra det förbinder de sig att köpa ordinarie kursböcker och andra böcker genom kåren till hutlösa priser. Kåren har ju redan ett rejält lager av en viss jubileumsbok i källaren, den kunde ju bli obligatorisk bok en månad så kan källaren i stället hyras ut till en desperat utbytesstudent.

*Avgifter på befintlig verksamhet
(ej höjning av kåravgift, Gud förbjude):

Lär också av CSN och ta ut rejäla förseningsavgifter på kårlegen, inga futtiga 40 spänn som idag. Kan man dessutom få nån deal med CSN om att de försenar sina utbetalningar till efter sista betalningsdag för kårleget, blir det hela ännu mer förmånligt. Förresten kan man nog tryggt lämna CSN utanför och lita på att det blir förseningar i alla fall.
Sedan har vi studerandeombudsmannen och doktorandombudsmannen - är de rimligt att de ska sitta där och lyssna på studenter och doktoranders ältande helt gratis? Vet ni vad en terapeut tar i timmen? Om man nu inte avskedar dessa, borde de i alla fall dra in mer pengar på sin verksamhet. Låt de studenter som har problem, pröjsa för det också. Dessutom skulle man kunna kräva universitetet på lite flis, för det är trots allt universitetet som är upphov till problemen.
Lär även av Svullo och andra listiga, skaffa ett betalnummer till kåren. Vill man ha tag i någon på kåren måste man ringa ett 071-nummer som tickar ihop pengar åt kåren medan studenten får lyssna till massa oväsentligt svammel.

*Bolagisering:
Gör en Rosengren. Sälj andelar dyrt och ryck sedan på axlarna när kursen dyker och den utlovade utdelningen inte kommer. En fördel med bolagisering är att fler kommer att vilja bli kårpolitiker när dagens ynka ersättning byts ut mot megafeta styrelsearvoden.