Nu invaderar studenterna Engelska parken

Språkvetarna har redan bott här ett antal år, liksom sociologerna. När höstterminen nu startar ska ytterligare elva institutioner ha kommit på plats, även om det när Ergo gör ett besök fortfarande återstår en hel del arbete innan allt fungerar som det är tänkt.
Genom alla hus i kvarteret löper ett promenadstråk. Tanken är att man framöver ska kunna röra sig genom alla byggnader torrskodd. Det kan man ännu inte. Den humanistiska teatern, som ska bilda länk mellan huset där teologer och historiker sitter och övriga institutioner, är ännu inte byggd.
- Vi arbetar med fundracing för att finna pengar till det projektet. Någonstans mellan 20 och 25 miljoner kronor behövs för att genomföra bygget, säger Margaretha Fahlgren, ordförande i styrgruppen för omlokaliseringen.
Kvarteret Kemikum med byggnaderna Philologicum, Kemicum, Fysicum och prefektbostaden blev förklarat byggnadsminne enligt kulturminneslagen 1997. Det innebär att länsstyrelsen har satt upp skyddsbestämmelser för hur byggnaderna ska vårdas och i vilken utsträckning de får ändras. Det enda nybygget i kvarteret är huvudentrén, resten är om- och tillbyggnationer av gamla labbsalar och undervisningsrum.
Tusentals studenter
Nu råder lugnet före stormen. När verksamheten är i full gång räknar man dock med att 5 000-6 000 personer kommer att röra sig på campusområdet. Det är lika många som Munkfors hela befolkning. Då ska också alla skyltar vara på plats.
En nyhet är de sammanslagna institutionsbiblioteken, som nu ligger i fem plan och går under det gemensamma namnet Karin Boye- biblioteket. Mellan de båda våningarna går en bastant trätrappa. Den gråa heltäckande mattan i biblioteket är av samma modell som på inrikesministeriet i Danmark.
- Vi var där och tittade och det kändes förstås lite löjligt att gå omkring och titta noggrant på golv. Men golvbeläggningen är avgörande för att biblioteket ska bli en arbetsplats utan störande buller, säger Margaretha Fahlgren.
I biblioteket finns också ett antal läsplatser, både i den öppna biblioteksmiljön såväl som i stängda läsesalar.
- Undersökningar från andra platser har visat att de stängda läsesalarna är de minst använda. Många gillar studieplatser där man ser och syns, säger Margareta Öberg, en av två projektansvariga på universitetets byggnadsavdelning.
Att skapa platser för möten av olika slag är också den övergripande visionen för bygget i stort. Den stora restaurangen i språkvetarnas före detta bibliotek är en del i den tanken.
- Gardiner och soffor till matsalen är på gång och det kommer att förbättra ljudmiljön här inne, säger Margareta Öberg.
Den som i stället för att handla mat i restaurangen vill ta med egen matlåda kan göra det till ett antal studentpentryn, som är utrustade med mikrovågsugnar.
Arkitektbyrån bakom ombyggnaden heter White arkitekter. Företagets Uppsala- och Stockholmskontor har varit inblandade. Genom mångårig användning och kontinuerlig ombyggnad har husen successivt tappat de ursprungliga kvalitéer som präglat dem ända sedan mitten av 1800-talet. Vid ombyggnaden har vi försökt hitta tillbaka till respektive byggnads tidstypiska särart och rensat bort sådant som förvanskat helheten, skriver företaget om projektet på sin hemsida.
Projektledarna är inte oväntat mycket positiva till det nya campusområdet.
- Det här är först och främst ett studentprojekt, där studenterna har satts i fokus. Det handlar inte bara om en flytt - det är nu arbetet börjar, säger Margaretha Fahlgren.
Felicia Wibe, kårens vice ordförande och tidigare fakultetssamordnare för hum/sam-fakulteterna, tror att det nya campusområdet skapar förutsättningar för att öka sammanhållningen mellan universitetets humanister.
- Studenternas engagemang på hum/sam har tidigare varit ganska lågt, studenterna gör ett depåstopp här och går sedan vidare. Det har saknats naturliga mötesplatser, säger hon.
Wibe tror att en förening som Uppsala humanistförening nu får ett bättre utgångsläge att skapa och fånga upp det engagemang som ändå finns. Föreningen kommer, precis som kårens fakultetssamordnare, att få lokaler i närheten av matsalen.
Namnet väcker debatt
Campusområdet har efter en pristävling döpts till Engelska parken. Humanistiskt centrum, ett namn som väcker diskussion.
- De studenter jag har stött på har reagerat. Hur ska man veta vad som är campus och vad som är själva parken, frågar de sig. Men det ger sig väl med tiden, säger Felicia Wibe.
Margaretha Fahlgren tror inte att namnet kommer att ställa till några problem. Dessutom heter Engelska parken faktiskt inte Engelska parken, utan Carolinaparken, säger hon.
Doktoranden Hanna Enefalk på Historiska institutionen är för egen del ganska nöjd med lokalerna, även om det är svårt att säga hur det kommer att fungera när terminen drar igång på allvar.
- Det stora orosmomentet är nog undervisningslokalerna: Kommer de att räcka till för alla studenter? På gamla Historicum var det nätt och jämt att alla fick plats. Dessutom cirkulerar en del funderingar över hur mycket flytten kostat - kommer det att resultera i sparkrav på något annat område? Och hur kommer de gallrade och ihopslagna biblioteken att fungera? Däremot tror jag alla är positivt överraskade över hur fräscht allt är och över hur bra inomhusluften är, säger hon.
- Min egen käpphäst när det gäller institutionen är datorerna och öppenheten. Ska universitetet undvika social snedrekrytering måste det finnas datasalar, eftersom mer och mer av undervisningen bygger på att alla har tillgång till internet. Jag hoppas alltså att vi får fler datorplatser. Dessutom hoppas jag att inte låssystemen helt stänger ute alla utan passerkort, vilket är fallet just nu. Självklart måste vi förebygga stölder och liknande, men samtidigt kan vi inte ha en institution som är totalt oåtkomlig för allmänheten och för studenter som tagit studieuppehåll, säger Hanna Enefalk.

Fotnot: Fastighetskoncernen Akademiska Hus äger husen i Engelska parken. Uppsala universitet hyr lokalerna av dem.

STADSKÄRNAN DRÄNERAS PÅ STUDENTER

Christer Öhman, prefekt för Historiska institutionen, var en av flyttens hårdaste kritiker när planerna presenterades. Han tycker att det är för tidigt att säga något om hur det kommer att fungera eftersom verksamheten ännu inte satt igång på allvar.
- Vi har ännu inte hållit ett enda seminarium och inte haft en minuts undervisning på grundutbildningen, och det gör det omöjligt att säga något om hur det faller ut. Vi har förlorat ett väl fungerande och lättillgängligt bibliotek; om det nya Karin Boye-biblioteket för oss kan fungera lika bra är ovisst. Processen att beställa undervisningslokaler är betydligt krångligare nu än tidigare, men det kanske blir bättre när de nya rutinerna har fått sätta sig. Att de naturliga mötena mellan lärare och studenter kommer att bli färre än förr, när de arbetade i institutionens bibliotek och hade undervisning i lokaler som låg i nära anslutning till lärarnas arbetsrum, kan man befara, men det vet vi ju inte heller något om förrän vi har prövat. Att projektledarna har nöjda är väl inte så överraskande - de har drivit projektet och uttrycker ju fortfarande sina förhoppningar. För de kan ju inte heller ännu veta om det verkligen blir några gränsöverskridande möten.
- Min allvarligaste invändning mot flyttningen var att den bidrar till att dränera stadskärnan på studenter. Den invändningen kvarstår. En väsentlig del av Uppsalas profil består nämligen i att universitetet och studenterna är en integrerad del i de centrala stadsmiljön. Där ligger en väsentlig del av Uppsalas attraktionskraft; det finns bara två sådana miljöer i hela Sverige och den borde universitetsledningen vara angelägen om att bevara. Ett modernt campusuniversitet bygger man upp på två-tre år, ett cityuniversitet av Uppsalas slag tar det århundraden att skapa. Därför är det önskvärt att de lokaler som historia och arkeologi lämnar används för forskning och undervisning, inte - som en del misstänker - för administration. Det skulle vara ett strategiskt misstag att göra universitetsparken till ett museum, det är min övertygelse.