Vi undervärderar oss själva

På Centrala studievägledningen på universitetet tar Martin Holmberg och hans åtta kollegor emot samtal, e-post och besök av rådvilla studenter och gymnasister, fem dagar i veckan, läsåret runt. Allt ifrån 17-åringar som inte har en aning om vad de vill läsa, till sistaårsstudenter som har kommit på att de valt fel utbildning, ber om råd och hjälp. Fast studievägledarna aktar sig för att ge råd, betonar Martin Holmberg. Deras uppgift är i stället att just vägleda besökarna fram till ett så välgrundat beslut som möjligt.
I mötet med rådvilla studenter har Martin Holmberg nytta av sin bakgrund som religionsfilosof med inriktning mot existentialfilosofi; 1994 disputerade han med en avhandling om frågan om livets mening och hur man väljer. Och att välja, det är något vi generellt upplever som något svårt, säger han.
- Det som de som kommer på vägledning oftast är rädda för är att välja bort saker. Man upplever att man begränsar sin frihet vid varje val. Men för varje val du gör öppnar sig också nya vägar, ny frihet.
Orsaken till vårt motstånd till att välja tror Martin Holmberg står att finna i mångfalden av möjligheter. Idag står i princip alla vägar öppna för alla, och vi förväntas välja varje liten del av vårt liv - från kärlekspartner till elleverantör.
- Vi ska välja allt, till förbannelse. Det finns en trötthet inför det här, säger Martin Holmberg.
Kvalen och rädslan för att ta fel beslut hänger samman med att vi aldrig kan förutse alla konsekvenser av våra val, menar Martin Holmberg. Därmed möjligheten att välja fel. Som Kierkegaard konstaterade: Gift dig och du ska ångra dig; gift dig inte och du ska ångra också det .
- Man får helt enkelt konstatera att ja, så är det. Och våga ta ett beslut och sedan stå för det. Skulle det bli fel så kan man alltid göra nya, annorlunda val i fortsättningen, men man kan inte göra om det förflutna.

Ingen idé att spola tillbaka tiden
Att vilja spola tillbaka tiden är för övrigt helt poänglöst, påpekar Martin Holmberg, och hänvisar till husfilosofen Nietzsches resonemang om alltings återkomst:
- Även om vi kunde spola tillbaka filmen så skulle vi ju göra samma val igen, eftersom vi valde det vi trodde var bäst just då
Hur gör man då för att trots allt komma fram till ett så välgrundat beslut som möjligt? Självinsikt - vart vill jag, vad kan jag och vad kan jag lära mig? - och fakta om omvärlden, är
Martin Holm-
bergs korta svar.
Men det är inte självklart att man alltid har en realistisk syn på sina begränsningar och möjligheter.
- De flesta av oss undervärderar sig själva, och skulle förmodligen klara de flesta utbildningar och jobb ganska bra. Fast visst är det bra att inse sina begränsningar. Men ser man dem inte själv är det inte helt lätt att veta vem man ska fråga. Vi skyddar varandra i våra sociala relationer, det är svårt att säga till en vän att hon nog inte har kapaciteten att göra det man vet att hon drömmer om.

Begränsningar kan övervinnas
Ett sätt kan vara att se om verklighets- och självuppfattningen har fungerat bakåt i tiden, menar Martin Holmberg. Eller att ta hjälp av studievägledaren för att komma fram till vad man vill och kan.
- Det är den spännande delen av mitt arbete, samtalet.
Men att se sina begränsningar i vitögat behöver inte innebära att böja sig för dem. Man kan pröva dem också, eller till och med revoltera mot dem.
- Vissa vågar satsa om de har en vision om vart de vill. Men då ska man också vara medveten om att det kan misslyckas. Å andra sidan, hur mycket kommer jag att ångra mig om jag inte prövar?
Och det man brinner för behöver inte alltid bli ens arbete, tillägger han.
- Man ska ju göra något vid sidan av också. Vissa saker kanske inte passar att ha som jobb - risken finns att man släcker glöden om man gör passionen till plikt.

Alla har skygglappar
Ett annat raster som man kan lägga på frågorna om livsval är autenticitet. Att leva autentiskt är enligt Martin Holmberg att vara medveten om de möjligheter och val som finns till hands, och att veta i vilken riktning man går. Men vi har alla skygglappar tidvis, menar han; ingen skulle orka ta ställning till alla möjligheter hela tiden. Själv tog det honom tio år innan han gjorde slag i saken och bröt upp från den akademiska bana han mer eller mindre halkat in på. Men till slut blev steget oundvikligt. Det brukar kännas när det är dags, säger han.
Vi pratar om hur man kan veta att en upplevd maning att gå vidare och välja nytt verkligen kommer inifrån, när samhället omkring är sådant att det ständigt uppmanar eller tvingar oss att välja nytt och stega vidare.
- Ja, att känna sig piskad att ta ett steg till kan i själva verket vara ett uttryck för inautenticitet, säger Martin Holmberg. Det kanske inte alls är vad man vill. Man får känna efter. Både känsla och intellekt måste vara med.