Den största stressen är mina egna krav

- Det började nog redan i slutet av mitt första år i Uppsala. Första terminen var mest bara kul och fest. Livet var väldigt enkelt. Men när jag började inse varför jag var här - för att plugga - blev pressen plötsligt stor, berättar Anna.
- Det är en extremt hög nivå på studenterna här. Och eftersom jag ständigt jämför mig med andra känner jag mig alltid sämre. Jag ser inte att jag utvecklas, snarare att jag borde kunna ännu mer. Det gör att jag ständigt känner mig osmart och att jag borde plugga mer, vilket är jättestressande.
Anna menar att mycket av stressen ligger i att få ihop hela hennes livssituation. Hon tänker ständigt på vad hon borde göra i stället för att ta tag i det.
- Jag släpper aldrig tankarna på allt som finns på min att göra-lista. Sitter jag och läser tänker jag samtidigt på att jag borde handla, ringa det där telefonsamtalet eller träffa mina vänner... Inte ens det som ska vara kul blir riktigt kul.

Till en början insåg inte Anna att det var just stressad hon var. Hon började bara plötsligt må sämre, psykiskt och fysiskt. Inget i livet kändes helt bra och rätt. Hon tvivlade ständigt på sina beslut. När hon började få fysiska symptom dök tanken på stress upp. Stela axlar, andningssvårigheter, svårt att komma till ro, koncentrationssvårigheter, oro i magen och stickningar i bröstet. Dessutom hände något i höstas som fick henne att bli riktigt orolig.
- En kväll när jag skulle sova började jag som vanligt tänka på vad jag borde göra imorgon, vad jag borde ha gjort idag, vad jag bör göra i sommar och i framtiden, osv. Och jag hade hysteriskt mycket i skolan. Helt plötsligt började alla tankar snurra och det kändes som att hela huvudet skulle sprängas. Jag fick panik och kunde knappt andas, det var sjukt läskigt. Jag insåg att jag inte kunde fortsätta så här, och tvingade mig själv att åka hem helgen därpå och försökte att inte göra någonting.

Själv tror Anna att de egna kraven är den främsta anledningen till hennes stress. Hon vill alltid vara bäst, i stället för att inse att hon är bra som hon är, på sin nivå.
- Jag pluggar jättemycket men kommer ändå aldrig upp i några högre betyg. Jag känner att jag måste klara av allt och blir besviken när jag aldrig gör det. Det är som att jag sätter en ribba för hur mycket jag bör klara av som jag aldrig når upp till.
Hon menar också att hon gör det som andra gör, snarare än att ta reda på vad hon själv verkligen vill.
- Jag läser ekonomi nu men tycker egentligen att det är jättetråkigt. Det är som att jag gör det för att jag måste. Jag vet egentligen inte vad jag ska bli, vad jag är intresserad av, vad jag tycker är riktigt, riktigt kul. Att inte veta vilken väg jag ska gå stressar mig enormt.

Idag har Anna försökt lägga ner pressen på sig själv. Men då blir det i stället att hon inte gör någonting. Plötsligt känns tentorna onödiga och lektionerna tråkiga. Å andra sidan har stressen faktiskt minskat.
- Jag har försökt sänka mina krav och ändra mitt liv. Jag ska till exempel flytta hem i vår och läsa en kurs som jag verkligen är intresserad av och inte en jag borde läsa. Det är små steg, men eftersom jag mår så dåligt känner jag att jag måste ta tag i det här. Det finns inget alternativ.

»Studentlivet är en prestationsinriktad miljö«
Symptom som ont i magen, stelhet i axlar, magkatarr och sömnsvårigheter ses lätt som normala tillstånd av många studenter. Men det är tydliga tecken på stress.

Enligt studentkårens undersökning från förra året känner sig fyra av tio Uppsalastudenter stressade eller mycket stressade. Anna-Lena Hedman är kurator på Studenthälsan i Uppsala. Hon förklarar varför hon tror att stress är så vanligt bland studenter.
- Som nybliven student ställs man inför en helt ny livssituation. Från att ha levt ett tryggt och inrutat liv med schemalagda dagar och en familj att gå hem till är det plötsligt dags att ta ansvar över sitt eget liv, med allt vad det innebär. Därtill är studentlivet är en väldigt prestationsinriktad miljö där det mesta handlar om att lyckas med saker.

Hon delar upp studietiden i tre delar där varje del bidrar med nya krav. I början handlar det om att hitta sin plats i den nya situationen. Att fixa boende, klara ekonomin och hitta nya vänner läggs till som nya måsten. När det efter några år är avklarat kommer insikten att studierna faktiskt bör leda fram till något i framtiden. Och i och med det frågor om vad man själv vill, vad som är kul och vad som är det bästa valet.

Den sista perioden i studietiden är när slutet börjar närma sig. Plötsligt ska studentlivet som då ofta börjat kännas väldigt tryggt, bytas ut mot en verklighet med krav på arbete, ny bostad och för många även familj.
- Det är inte konstigt att studenter är stressade om man tittar på hur deras liv ser ut, säger Anna-Lena Hedman. Inte nog med att de ska lyckas ta sig igenom alla de tre perioderna under studietiden, många jämför sig dessutom ständigt med det vi brukar kalla summan av alla andra.
Med det menas att istället för att titta på vad en person gör, lägger man ihop vad alla runt omkring en gör och försöker lyckas med allt det själv. Det låter som en självklarhet att det är en omöjlig uppgift, men det är så de flesta av oss gör.
- Att ständigt jämföra sig med andra är som att jaga en person som inte finns, det är extremt stressande. Du måste inse att du duger som du är och våga tro att allt ordnar sig.