Brett men splittrat kulturutbud på nationerna
Martin Sundin är kulturminister på Östgöta nation sedan fyra år tillbaka. Hans erfarenhet säger honom att det kulturella utbudet på Uppsalas nationer även varierar kraftigt över tid. Vissa kulturföreningar kan ligga nere helt en period, medan de nästa termin får mota folk i dörren.
- Undantaget för oss är väl teaterföreningen, de verkar alltid få ihop folk, säger han.
Östgötarnas kulturutskott, i vilket Martin Sundin sitter som ordförande, försöker arrangera åtminstone en aktivitet i veckan. När Ergo möter dem är de på väg att se ett utkast från Strindbergs Ett drömspel på Stadsteatern, med efterföljande föreläsning och diskussion. Projektet är ett samarbete mellan teatern och universitetet. Martin Sundin har bokat föreställningen och mailat ut till föreningens medlemmar, och ett tiotal har sedan anmält intresse.
I övrigt ordnar föreningen spelkvällar, chokladprovning, utflykter och dylikt. Man har även en pubrunda med kulturtema inplanerad.
- Vi kanske läser någon dikt från landskapet i fråga på
varje nation, eller något liknande, berättar Martin Sundin.
Nationerna i Uppsala har oftast ett utskott, en nämnd eller en ämbetsman med ansvar för de kulturella aktiviteterna. Dessa har dock sällan någon kontinuerlig kontakt med nationernas föreningar, såsom körer, spexklubbar eller storband. På Östgöta arrangeras visserligen något så sällsynt som månatliga kulturmöten, men Martin Sundin skulle ändå gärna se en större samordning, gärna även mellan nationerna. Ökat samarbete skulle kunna underlätta arbetet och öka utbudet, framför allt för de mindre nationerna. Martin Sundin berättar att han tidigare i samarbete med Kalmars Kulturanter försökt få till ett kulturkonvent i kuratorskonventet, men att det inte kommit till skott.
- Det har också funnits ett nations-VM i kultur, men det blir inte alltid av numera, säger han.
Problemet beror delvis på en tydlig uppdelning mellan de föreningar som producerar och de som konsumerar kultur. Martin Sundin verkar helt på det klara med på vilken sida av gränsen hans förening återfinns.
- Vi tillhör dem som mest konsumerar, säger han.
Ett gäng som ibland korsar denna gräns är den värmländska dansföreningen Benwermarna. De 10-15 tjejerna som är med träffas tre gånger i veckan och övar dans, men de har även åkt iväg och sett andra dansuppsättningar tillsammans. Ordförande Anna-Karin Jonsson håller med om bristen på samordning, men ser också problemen med en större organisation.
- Alla som pluggar har ju olika liv och viljor. Ibland kan det vara svårt att få något gjort bara i vår lilla grupp, säger hon.
Benwermarna sätter upp dansshower till nationens gasquer och middagar, men har även tidigare varit del av större projekt. Anna-Karin Jonsson saknar samarbetet med den för närvarande nedlagda nationsteaterföreningen, med vilken de satte upp En midsommarnattsdröm på Den lilla teatern för två år sedan. Just nu tränar Benwermarna inför Värmlands julgasque, och det är en av medlemmarna, Helena Boberg, som står för koreografin. I övrigt är rollerna inte satta, det återstår att se vilka som faktiskt kan den kvällen.
Det är främst i samband med reccemottagningarna som nationerna går ut med information till de nyanlända studenterna. Hakar man inte på tåget redan då finns risken att hamna utanför nationssvängen.
- Vi brukar lyckas locka en del nya medlemmar varje termin, och sedan gör vi allt för att de ska fortsätta. Många nationsföreningar jobbar nog så. De som vill haka på senare får ofta själva ta initiativet, säger Anna-Karin Jonsson.
Överhuvudtaget kan det vara svårt för nationerna att nå ut även till de studenter som inte redan är nationsengagerade. Det görs inte alltid särskilt mycket extern reklam, och eftersom kontinuiteten ofta saknas blir den långsiktiga planeringen och informationsspridningen lidande. Men även om många föreningar har ett begränsat antal medlemmar, förblir variationen stor. Anna-Karin Jonsson har i alla fall ingenting att anmärka på.
- Jag gillar dans, och det finns ju här, säger hon.
Den som rattar in Studentradion 98,9 antingen onsdag klockan 14.30 eller torsdag klockan 15.30 kan få sig ett gott skratt. Då sänder nämligen Morgan Lengbrandt Smålands nationsprogram Sultanens show. Tidigare har det funnits flera nationsprogram i Studentradion, men just nu ser man en liten nedgång.
- Smålands program har också legat nere, men då beslöt jag mig för att gå in och testa på att sända. Jag kör en del sketcher och musik, men försöker även göra reklam för de kulturella evenemang vi har på gång på nationen, säger Morgan Lengbrandt.
Enbart den relativt lilla nationen Smålands har en kör, storbandet Glasblåsarna, en teaterförening, en syjunta och en kulturnämnd som slåss om utrymmet. Så för dem som rattar in och lyssnar till Sultanen Morgans nationsinformation finns en uppsjö av kultur att sätta tänderna i. Både produktion och konsumtion.
FOTNOT: Nej, Ergo är inte så elitistisk att vi håller popmusiken utanför kulturbegreppet. Men nationernas alla utmärkta livescener får mycket uppmärksamhet ändå.
