Från Studenternas IP till dimman vid Donau
En viss spänning märks bland spelarna när GH Bandy lämnar hotellobbyn och går ut i den råa vinterkvällen på väg mot matcharenan.
- Jag är faktiskt lite nervös. Det är andra förutsättningar än vi är vana vid, säger Daniel Fredriksson, till vardags pol mag-studerande i Uppsala.
17 män med lika många bandytrunkar sneddar förbi statyerna och monumenten på Hjältarnas torg, viker av på Olof Palmes gata och vidare ned till isbanan i Stadsparken, Városligeti Mujégpálya.
Så här vid åttatiden på söndagskvällen är isen full av Budapestbor som skrinnar runt i lugnt tempo utan klubba eller boll, upplysta av starka strålkastare och ackompanjerade av diskomusik. Városligeti Mujégpálya är den näst äldsta konstfrusna utomhusbanan i Europa (anlagd 1926, bara Wien var före) och en källa till nationell stolthet. Skridskoåkning är ett folknöje och allmänhetens åkning har hög prioritet.
Men så tystnar musiken och inom några minuter är banan folktom. En ensam svart hund står tvekande kvar på isen en stund innan den också lommar iväg. Det börjar bli dimmigt.
De båda lagen kommer ut ur omklädningsrummen. Ungern i rött och grönt; GH Bandy i blått och vitt, med alldeles nya handgjorda rosa klubbor, levererade direkt från Edsbyn. Spelarna lägger själva ut sargen längs långsidorna och ställer sedan upp i en lång rad mitt på isen. Halvt dolda av den tätnande dimman stämmer lagen i tur och ordning in i den svenska och den ungerska nationalsången som strömmar ut ur högtalarna. Det blir dags för avslag och matchen är igång.
Hur kommer man på tanken att åka till Budapest för att spela bandy? Idén föddes när GH-spelaren Ronnie Alsén läste om en match mellan Uppsala Bois damlag och det ungerska damlandslaget förra hösten.
- Jag tänkte att vi borde göra samma sak, säger han.
Sirius Bandys ordförande Janne Sjonemark, som var med och drog igång ungersk bandy i slutet av 1980-talet, hjälpte till att förmedla kontakten mellan lagen.
Det ungerska landslaget tar gärna emot gäster. Här är bandy en smal sport. Ungern deltar i B-VM tillsammans med länder som Holland, USA och Mongoliet men har ingen nationell liga. Matcher mot lag som GH Bandy är alltså ett sätt för spelarna att skaffa sig erfarenhet.
Gästerna inleder matchen övertygande och gör mål redan i sitt första riktiga anfall. Men sedan förlorar laget initiativet, slarvar med anfallsspelet och har svårt att täppa till bakåt. Ungern kvitterar och tar kort därefter ledningen. Samtidigt kliver GH Bandys äldste spelare, 52-årige Håkan Södergren, över sargen för att byta.
- Vilket drällande Gjorde de mål nu också? Det är ju kriminellt, säger han och suckar.
Den spelande tränaren Anders Öberg är inte heller nöjd med matchbilden.
- Alla bara åker framåt. Vi måste komma hem och möta.
Det blir en jämn kamp, även om det syns att GH Bandy är det bättre laget. Spelet böljar fram och tillbaka genom dimman och det blir allt svårare att se vilka vägar den orangefärgade lilla bollen tar. Snart tycks ingen vara riktigt säker på ställningen i matchen. När slutsignalen går är frågan på mångas läppar: vad blev resultatet? Efter en stunds diskussion fastslås att svenskarna vann med 7-6.
Spelarna är överens om att laget presterade under sin förmåga ikväll. Kanske var inte uppladdningen inför matchen idealisk; den centraleuropeiskt stadiga middagen bestod av gåslår, rotsaker och rödkål, med pannkaka till efterrätt. Annars förklaras den skakiga insatsen med dimma och gropig is - något som de ungerska spelarna sägs vara mer vana vid - och spända nerver.
- Det kan låta löjligt men vi var nog lite tagna av stundens allvar, säger Ronnie Alsén.
Där hemma spelar GH Bandy i Division 3 Uppland. De flesta är studenter eller före detta studenter. Några har tidigare spelat bandy i större klubbar upp till juniornivå, andra har en bakgrund inom ishockey. Träningarna, på tisdagar klockan sju på morgonen och torsdagar tio på kvällen, brukar vara välbesökta trots de obekväma tiderna. Spelarna berättar att de håller på för att det är kul med skridskor, klubba och boll, och framhåller farten och ytorna som den speciella tjusningen med bandy. För många är gemenskapen i laget en viktig del.
- Snacket i omklädningsrummet efter träningar och matcher betyder mycket, säger Ronnie Alsén.
Men i nästa stund pratar spelarna om hur laget ska förbättra sitt spel och sin taktik. Lekfullhet och kamratskap blandas med tävlingsinstinkt och ambition.
I returmötet nästa kväll är väderförhållandena bättre och inte mindre än tre ismaskiner har spolat banan jämnare än kvällen innan. GH Bandy dominerar matchen totalt och vinner med 9-2. Lagen tackar varandra, drar på sig skridskoskydden och stapplar iväg till omklädningsrummen i det intilliggande huset som mest liknar en gammaldags järnvägsstation. Spelarna i GH Bandy är på gott humör.
- Ett fyrfaldigt leve för GH Bandy, ropar Håkan Södergren och spelarna hurrar för sin insats. Ikväll ska de göra en sista utflykt i Budapests nattliv innan det blir dags att ta planet hem till Sverige imorgon bitti.
Strålkastarna har släckts. Den svarta hunden från igår kommer fram igen. Den skäller tålmodigt medan de sista människorna skingras och tystnar först när den står ensam kvar på det mörklagda Városligeti Mujégpálya.
