Det colombianska kriget om universiteten

Atmosfären inne på Universidad de Antioquia är närmast idyllisk. Området är fullt av grönska, studenter sitter på parkbänkar och fikar eller roar sig med laptops. Vid utomhuspoolen är det simlektion.
Men det politiska våldet i Colombia gör sig påmint även här, på miljonstaden Medellins största institution för högre utbildning. Studenter beväpnade med molotov-cocktails och hemgjorda bomber drabbar samman med kravallpolis. Pamfletter undertecknade av paramilitära grupper hotar att göra processen kort med bråkmakare. Maskerade och svartklädda personer paraderar med flaggor tillhörande de båda gerillagruppernas Farc (Colombias väpnade revolutionära styrkor) och ELN (Nationella befrielsearmén).
Victor Tobón började på universitetet redan 1994 och blev snabbt engagerad i studentrörelsen. Nu är han 35 år gammal och har nyligen tagit ut sin kandidatexamen i sociologi.
- Jag blev visst kvar tio år längre än normalt, säger han.

Åren innan hade föregåtts av en av de mer brutala perioderna i Colombias historia, och den politiska verksamheten på universitetet hade avstannat. Men inte länge. Victor Tobón och andra studenter krävde bland annat att det skulle bli enklare för ungdomar från stadens fattiga förorter att läsa vidare.
- Vi ville att de skulle få något mer i livet än att stå i gathörnen och röka marijuana, och vänta på att få ett erbjudande av något gäng, säger han.
Han blev snabbt ett känt ansikte. Även om han nu äntligen avslutat sina studier och börjat jobba för en organisation som stöder småbönder, hälsar han fortfarande på bekanta till höger och vänster.
Under slutet av 90-talet hårdnade klimatet igen. Stadens förorter, där gerillans miliser haft stort inflytande, togs över av olika paramilitära grupper. Även på universitetsområdet började de märkas.

1997 såg sig Victor Tobón tvungen att fly fältet.
- Jag märkte att jag var förföljd av ett antal personer. Jag tänkte de kommer verkligen att döda mig, så jag drog.
Ett år senare fick han höra att en av de mest kända studentledarna hade mördats.
- Maktlösheten... man känner när man inte kan göra något för att hjälpa en vän, säger Victor Tobón.
Han återvände inte förrän 2004, för att fortsätta med studier och aktivism. Snart anhölls han tillsammans med flera andra studentledare, anklagad för att samarbeta med gerillan. På grund av ett formellt misstag släpptes han. Senare i samma veva knuffades han nedför en trappa av två personer som vittnat mot studentledarna.
- Min dotter och min före detta har tvingats fly till Kanada på grund av det här, säger Viktor.
Under hösten har colombiansk press rapporterat om att universitetsledningar på Colombias atlantkust infiltrerats av paramilitärer, som vill lägga beslag på delar av budgeten.
Samtidigt orsakade några videoinspelningar på Youtube en skandal. Maskerade personer som sade sig tillgöra Farc hälsade nya studenter välkomna i en aula i ett av de större universiteten i huvudstaden Bogotá. Det förekom uppgifter om att Farc gjort en strategisk plan för att utöka kontrollen över universiteten, och att studentrörelsen infiltrerats av gerillan. Det förnekar Viktor Tobón.
- Studentrörelsen är inte satellit till någon utomstående. Varken staten eller gerillan, säger han.

I medierna framställs ibland alla de maskerade som gerillasympatisörer. Victor Tobón förklarar att en del av dem mycket riktigt är stödtrupper till gerillan, medan andra är personer utan sådana kopplingar som ändå är rädda för att få underrättelsetjänsternas ögon på sig för att delta i demonstrationer mot regeringen.
Bland övriga studentkåren är de maskerade måttligt populära för kaoset de skapar och för hänsynslösheten de visar mot andra studenter. När de förbereder en aktion kastar de helt sonika ut folk från toaletterna de vill ha som ombytesrum. De har också hotat lärare som lagt föreläsningar på dagar som vikts åt studentaktiviteter.
Viktor Tobón stöder inte gerillan, men menar att man i Colombia har rätt till uppror mot staten som, enligt honom förtrycker medborgarna och är i händerna på en oligarki.
- Antingen försvarar man sig med lagliga medel, eller så förvarar man sig på annat sätt.

Colombias väpnade grupper

Vänstergerillorna Farc (Colombias väpnade revolutionära styrkor) och ELN (Nationella befrielsearmén) bekämpar regeringen sedan över 40 år tillbaka. Gerillorna nådde sin storhetstid under 90-talet men har sedan dess försvagats. Farc tros i dag ha cirka 10 000 medlemmar. Organisationen anses ha förlorat mycket av sin ideologi och allt mer koncentrerat sig på knarkhandel.
Militär och polis räknar tillsammans 400 000 personer. Säkerhetsstyrkorna har vid ett otal tillfällen bevisats bryta mot de mänskliga rättigheterna och samarbeta med paramilitärerna.
Paramilitärerna har ett blandat ursprung i allt från jordägares privatarméer för skydd mot gerillan till en militär strategi exporterad av USA på 60-talet. De nådde sin höjdpunkt runt år 2000 under paraplyorganisationen AUC (Colombias förenade självförsvarsstyrkor), som framställde sig som allierade till säkerhetsstyrkorna. Från 2003 till 2006 demobiliserades 32 000 paramilitärer. De grupper som trätt fram sedan dess är ofta svåra att skilja från vanlig maffia.

Källor: Council on Foreign Relations, Wikipedia, Amnesty International, Noam Chomsky

Ett ögonblick...Catalina Jaime, 28, bördig från Bogota, som den här terminen studerar i Uppsala. Tidigare har hon jobbat för FN:s matprogram och säkerhetsavdelning i Colombia.

Berätta om dina erfarenheter från universitet i Colombia.
- Min historia är lite speciell. Jag läste industriell ekonomi på Militäruniversitetet Nueva Granada. Jag såg ingenting av väpnade grupper men å andra sidan kan det ju finnas fall av infiltrering, man vet aldrig Säkerhetskontrollerna vid ingången till universitetet, den militära närvaron, även i vissa klasser, skapar inte direkt en miljö för illegala väpnade grupper. Beträffande studenterna var det intressant att se att även om det var ett militärt universitet där man tror sig träffa ganska så stängda människor, så fanns det folk av alla typer: progressiva, nationalister.

Förekom det oroligheter?
- Jag minns att 2006 exploderade det en bomb. Det var just under en kongress om mänskliga rättigheter och generalen var där. Jag var inte på området då men jag fick ju reda på det ändå. Fallet skapade vissa frågetecken för enligt försvarsminister Santos var det Farc som låg bakom, men det förekom också uppgifter om att det i själva verket var säkerhetsstyrkor själva.

Vad tycker du om Uppsala universitet hittills?
- Universitet vad gäller infrastruktur och service är helt underbart. Detsamma gäller biblioteken och databaserna. Lärarna och kvaliteten på undervisningen är jag också väldigt nöjd med... men inte kylan.