Moldavien ser framåt
I Moldavien har man sedan länge tröttnat på det ständiga epitetet ”Europas fattigaste land”. Få europeiska länder dras med ett mer skamfilat rykte: en snabbsökning på Google resulterar i rubriker om trafficking, massemigration, separatism och fattigdom. Detta till trots är invånarna i huvudstaden Chisinau optimistiska.
22-årige Valeriu Vlas studerar statsvetenskap. Det är andra gången vi träffas, senast var strax efter aprilkravallerna 2009 som i media kom att benämnas som ”Twitterrevolutionen”.
– Revolution, säger Valeriu med ett skratt. Var det verkligen en revolution?
I april 2009 deklarerade kommunistpartiet sin seger trots högljudda protester och anklagelser om valfusk. Liksom många andra av sina vänner vid universitetet fick Valeriu ett meddelande om att det skulle hållas en demonstration i centrum mot resultatet i parlamentsvalet. Antalet demonstranter som samlades i centrala Chisinau uppgick till tiotusentals, och bilderna kablades ut i massmedier och på nätet.
Meddelanden om demonstrationen nådde landets studenter via sociala nätverk. Voila, Twitterrevolutionen var född.
– Jag gick dit efter skolan, jag var förvånad över att se att så många var där, kanske 30 000. Det var poliser överallt och folk som började plocka upp stenar och kasta, säger Valeriu.
Då kommunistpartiet misslyckades med att säkra egen majoritet i parlamentet kunde man heller inte få sin kandidat vald till presidentposten, vilket resulterade i omval. Omvalet vanns istället av oppositionspartierna, Alliansen för europeisk integration. Dock har alliansen råkat ut för samma problem som kommunistpartiet, det vill säga man saknar mandat för att få sin presidentkandidat vald. Detta har resulterat i ytterligare ett omval, i november 2010, där alliansen vann valet – fortfarande utan egen majoritet.
När vi träffas på ett café i närheten av parlamentsbyggnaden, blir frågan självklar. Vad händer nu?
– Jag är positiv, säger Valeriu. Innan omvalen så kände jag mig inte lika säker, men nu ser vi att kommunistpartiet förlorar fler och fler väljare. Europa är också mer intresserat av Moldavien.
Något annat som han finner positivt är att medias roll håller på att förändras:
– Nu har vi fler oberoende kanaler, själv tittar jag på Publika varje kväll.
Publika TV är en nystartad tevekanal som lanserades på årsdagen av Twitterrevolutionen. Publika strävar efter att ge oberoende nyheter och ställa politiska ledare till svars på bästa sändningstid. Under tiden får tittarna kommentera och ställa frågor via nätet.
Här arbetar Igor Botan, politisk kommentator och analytiker, som vi möter på tevestationen strax innan han ska intervjua landets interimspresident Mihai Ghimpu. Han är av samma åsikt som Valeriu, valresultatet till trots så finns det många tecken på att Moldavien går mot en ljusare framtid.
– Vi har möjligheten att bli ett positivt föredöme för andra länder i regionen, vi har större politisk frihet än vad man har i Vitryssland eller Ryssland, säger han.
Dagen efter ses vi på Igors kontor, jag frågar honom vad presidenten sa kvällen innan. Igor skrattar.
– Ja du, han visade tydligt hur oense alliansen är i vissa frågor. Efteråt ringdepremiärministern upp och tillbakavisade vissa av hans uttalanden.
I direktsänd teve ringer alltså landets premiärminister upp för att tillbakavisa vad presidenten, en politiskt allierad, har sagt.
Det är Igors bestämda uppfattning att detta är vad som ligger landet mest i fatet:
– Gud älskar Moldavien, vi fick all den här fruktbara jorden. Europa älskar Moldavien, med tanke på all hjälp vi får från EU – nu är det bara våra ledare som måste börja älska Moldavien.
Ett annat problem är möjligheterna att hålla kvar den unga befolkningen i landet. Var fjärde moldavier befinner sig i utlandet.
– Det är ett stort problem för landet att vi tappat arbetskraft, säger Igor.
Att emigrationen skulle fortsätta i samma takt tror han dock inte på.
– Nej, de flesta som vill lämna landet har redan gjort det.
Jag envisas med att han ska vidareutveckla sitt resonemang, befolkningenkrymper ju för varje år. Igor svarar eftertänksamt, närmast filosofiskt:
– Naturen tillåter inga vaakum, om du frågar mig om jag tror att Moldavienkommer att bli en sådan plats så är svaret nej. Vi ser många som kommer tillbaka – man arbetar utomlands i ett par år, sen återvänder man.
Den politiska krisen är svårare att uttala sig om, men inte heller den gör Igorsärskilt oroad.
– Jag tror inte att kommunistpartiet vill ha val varje år med tanke på hur mycket de tappar. Snarare kommer man försöka att nå något slags överrenskommelse.
För att kunna utse landets president är alliansen beroende av stöd från minst två parlamentsledamöter tillhörande oppositionen. Om 2011 kommer att bli året då man äntligen lyckas enas återstå att se, eller som invånarna själva ofta uttrycker det: i Moldavien kan allt hända.
nbsp;
