Extrajobb utöver det vanliga

Som liten tyckte Ben Lundberg att killen som rev biljetter på biografen hemma i Piteå var den coolaste killen i stan. Nu står han där själv. Fast i huvudsak är han anställd som maskinist. Det innebär att han i början av varje arbetspass laddar projektorerna med kvällens filmer.
– Jag trivs med det analoga systemet, det blir lite mer av ett hantverk, att sitta och pyssla.

Tidigare visades varje film med två projektorer, vilket innebar att man som maskinist var tvungen att hänga med i filmen och sedan se till att byta projektor mitt under visningen, helst utan att publiken märkte det. Idag klarar maskinerna av längre spolar och därför sätter man ihop alla filmens akter på en och samma spole, något som också ingår i Bens jobb. Utvecklingen går mot att mer och mer av arbetet görs digitalt. I de nya systemen räcker det med ett musklick för att ändra ljudvolymen eller skärpan på bilden.
På en av Uppsalas biografer är det varje kväll filmvisning i fem salonger samtidigt, två filmer per salong, och Ben ansvarar för allihop.
– Många frågar om jag kollar mycket på film när jag jobbar här, men hur skulle jag hinna det när jag är ansvarig för fem filmer samtidigt?

Fast visst är han filmintresserad, precis som alla andra som jobbar på biografen. Om man inte är det så blir man det, tycks det som. Det är också en av de få nackdelar Ben kan se med jobbet. Här hör man talas om många intressanta filmer men att hinna titta på dem tar mycket tid i anspråk. Inte för att det är ett stort problem egentligen.
– Tidsmässigt är det här ett av de bästa extrajobb man kan ha som student, säger Ben.

Som maskinist jobbar man från fem på kvällen till tolv eller ett på natten, lite beroende på hur lång kvällens sista film är. nbsp; Det är bra stämning mellan kollegorna och dessutom är det flexibelt – om han inte hinner jobba så mycket så finns det oftast andra som kan hoppa in.
– Vissa veckor jobbar jag flera dagar, andra perioder måste jag prioritera annat, säger Ben och berättar att han just nu jobbar väldigt lite eftersom han samtidigt skriver C-uppsats i företagsekonomi.

Då tre biografer ägs av samma företag får man som maskinist jobba på flera ställen, och eftersom de visar olika typer av film blir jobbet också mer varierat.
– Det är inte samma typ av publik på de olika biograferna. Det gör att man träffar många typer av människor och det är också en viktig aspekt. Traditionellt ses nog maskinist som ett osocialt yrke, men det upplever inte jag att det är. Ibland kan det bli lite ensamt, men det är också en fin känsla att vara sist kvar, släcka ner en biograf och gå hem, säger Ben.

För Linnéa Mindemo är jobbet allt annat än osocialt. En eller två kvällar i veckan tar hon bussen från centralen, femton minuter senare är hon framme vid resans mål. nbsp;
– Jag arbetar som läxhjälpare för ensamkommande flyktingbarn, berättar hon.

På gården, där hon jobbar, bor omkring 20 ungdomar mellan 16 och 20 år. På kvällarna när de kommit hem från skola, träning och extra svenskundervisning, får de hjälp med läxorna av Linnéa och hennes kollegor.
– De behöver mest hjälp med språkförståelse, men de läser alla ämnen – historia, geografi, matematik…
Själv läser Linnéa lärarutbildningen vid Uppsala universitet. När hon är klar om drygt ett år kommer hon att vara lärare i bild och religion.
– De skrattar åt mig när jag försöker hjälpa dem med matten, det slutar ofta med att någon annan förklarar och att jag också får lära mig någonting, säger Linnéa och berättar att ungdomarna vet vem som är bra på vad, vissa frågor kanske får vänta till en annan dag när någon av de andra läxhjälparna är på plats.
– Samhällsvetenskapliga ämnen och historia är mer min grej.

Linnéa trivs bra med sitt jobb. Eftersom det var länge sedan hon jobbade – de senaste åren har ägnats åt studier – var hon till en början tveksam till att det skulle fungera, men det var egentligen aldrig något problem.
– Eftersom jag trivs så bra och ser en mening i det jag gör tycker jag att det funkar bra.

Hon fick höra talas om jobbet genom en kompis. Han tänkte att det skulle passa henne eftersom hon läser till lärare, och hon tyckte att det verkade intressant. Linnéa berättar att hon lär sig mycket på jobbet och att det är spännande att se hur olika individer ser på undervisning nbsp; och lärande. Ungdomarnas olika intressen kommer också fram vid undervisningen.
– Vi skrattar mycket, det är väldigt schyst stämning.

Hur bra de är på svenska varierar, liksom hur länge de har varit i Sverige. De flesta kommer från Eritrea, Irak och Afghanistan. De pratar sällan om sin bakgrund eller vad de har varit med om, men ibland dyker deras tidigare erfarenheter upp.
– Jag vill inte tränga mig på. Det kan vara ganska tunga saker som kommer upp.

När Linnéa sitter i vardagsrummet eller går runt till de platser där ungdomarna har valt att sätta sig med sina läxor märks inte de bristande svenskkunskaperna så mycket. Alla är ganska bra på att prata, det är först när de arbetar med skrivuppgifter som det blir tydligt hur kort tid de har varit här.
– En del är analfabeter när de kommer, berättar Linnéa, så de måste lära sig skriva från grunden.

Hon har inga planer på att fortsätta med just det här jobbet resten av livet, men hon skulle kunna tänka sig att arbeta som lärare i svenska för invandrare i framtiden. Fast då måste hon först läsa svenska, och just nu är hon inställd på att bli klar med de två ämnen hon håller på med, för att därefter läsa historia. Svenska kommer först på fjärde plats. Det bästa med jobbet som läxhjälp är att det känns konkret och meningsfullt.
– Det är givande för mig och jag hoppas att det är givande även för dem. De lär sig väldigt fort, avslutar Linneá.
nbsp;
Ludvig Orsen får egentligen inte berätta så mycket om sitt jobb som skiftarbetare på ett läkemedelsföretag.
– Industrigolvet, det är där jag står och tittar, säger han och berättar att det i alla fall inte handlar om labbjobb eller läkemedelsframställning.

Sekretessen är till för att skydda företagets produkter. På dagarna läser Ludvig till en kandidatexamen i biologi. Det ligger nära till hands att tro att han är intresserad av mikrobiologi och utbildar sig för att göra karriär inom företaget, men riktigt så är det inte. Även om han kan tänka sig att jobba med läkemedel i framtiden – det är där pengarna finns inom biologin – så är han helt inställd på att använda sina år på biologiprogrammet till att läsa grön biologi. Det handlar alltså mer om djur och natur än om labbar och celler.
– Jag har jobbat på företaget i snart ett år, men det är bara ett av flera jobb jag har, säger Ludvig och berättar att han har haft så många som tre extrajobb på samma gång.

Det är imponerande, men går det verkligen att hinna med tre extrajobb och samtidigt plugga heltid?
– Nej, inte alls, och det var väl det jag insåg. Men det är kul med lite miljöombyte ibland.
Därför provade han under en period på att jobba i en zooaffär. Det stora problemet var dock inte bristen på tid – ”Jag har inte fler omtentor än någon annan” kommenterar han – utan CSN.
– De börjar klaga om man tjänar för mycket, säger Ludvig som har valt att arbeta för att slippa dra på sig studieskulder.

Som det är nu jobbar han bara två till tre gånger i månaden på läkemedelsföretaget, men varannan helg står han i kassan på en mack, där han har jobbat i fyra år nu.
– Jag började plugga och insåg att det var ganska slappt. Då ville jag hellre ägna tiden åt att jobba istället för att sitta och rulla tummarna.

Han menar att det är det sociala livet, snarare än studierna, som blivit lidande av att han jobbar vid sidan av.
– Det är klart att jag har ett nöjesliv, men kanske inte lika mycket som andra studenter.

Fördelen är att han inte behöver känna någon press att bli klar – eftersom han inte tar studiemedel tycker han inte att det gör något om studierna tar något år extra. På läkemedelsföretaget går det dessutom alltid att säga nej.
– Jag är studentanställd. Det är väldigt fritt, men helst ska vi jobba tre till fyra pass i månaden. Annars finns risken att de slutar ringa.

Och det vill han inte, för han trivs med jobbet bland pillrena.
– Det kan hända att det blir lite monotont i längden, men det är väl samma sak med alla okvalificerade jobb, säger Ludvig. nbsp; nbsp;