Jag var en perfekt lögnare

Det började med vanligt pokerspelande hemma med kompisar i tonåren, berättar Tomas.
– Snart övergick jag till nätpoker och började spela mer och mer på datorn. Jag såg det som ett sätt att tjäna pengar.

Den första tiden som student i Uppsala var Tomas social, utåtriktad och engagerad i korridorslivet i Flogsta där han bodde och det var sällan fest utan honom. Men spelandet tog allt större utrymme i hans liv och tid för studier fanns inte.
– Det var ingen som visste att jag hoppat av mina studier. Mina föräldrar, min brorsa, mina kompisar i Uppsala – alla trodde att jag pluggade. Jag ljög om allt, vad som helst. Som en mytoman hittade jag på en massa historier för att dölja mitt spelande. Jag var en perfekt lögnare.
Tomas fortsatte att vara inskriven på kurser vid universitetet under 2008-2009, men var i själva verket aldrig där.
– Under mitt tredje år i Uppsala började det spåra ur totalt. Jag fick mitt csn-lån indraget och kunde inte betala räkningar eller hyra. Jag hamnade i en depression av stressen i och med jakten på pengar, hot om vräkning, inkasso från sms-lån och kravbrev från kronofogden. Jag sökte jobb men ville inte jobba – jag ville bara spela.

När det var som värst spelade Tomas hela sin vakna tid.
– Jag köpte knappt någon mat. På några månader gick jag ner nästan tio kilo, inte för att jag tränade utan för att jag satt still framför datorn. Jag hade självmordstankar och paranoia. Tv:n stod alltid på för att jag skulle kunna se den och koppla bort tankar och känslor så fort jag vaknade.
– Också spelandet blev en flykt. När jag spelade slapp jag tänka på allt runt omkring. Mot slutet spelade jag bara för att fly undan. Jag hade inga pengar men jag satt framför datorn utan att satsa något. Det var inte pengarna det handlade om då. Beroendet fanns i det maniska spelandet, förklarar han.

Dagen före nyårsafton 2009 ringde kronofogden Tomas föräldrar. De fick reda på hur han egentligen hade det och stöttade och uppmanade honom att söka hjälp.
– Då hade jag fortfarande inte själv erkänt att jag hade problem, men att söka hjälp var det enda sättet att bättra mig inför mina föräldrar. Det var det som motiverade mig, säger han.

Tomas spenderade fyra månader på Kolmårdens behandlingshem för spelmissbrukare. Sedan dess har han lyckats att medvetet hålla sig borta från beroendeframkallande spel och undvikit återfall. Nu har han återupptagit sin utbildning och ser ljust på framtiden.
– Idag kan jag prioritera studierna med gott samvete. Det är min chans att ta igen mina förlorade år och jag känner att jag har livet framför mig.

nbsp;

Tomas heter egentligen något annat.