Sydkorea gav perspektiv på plugget

Det finns bara en väg i Sydkorea, och det är att plugga, konstaterar Josef Dahlberg. Han är en av sju lärarstudenter i styrelsen för Lärarnas Riksförbunds studerandeförening, som nyligen kommit hem från en studieresa i landet.

Och sydkoreanerna pluggar: skolresultaten rankas år efter år bland världens högsta. Medan 75 procent av Sveriges gymnasister går ut med högskolebehörighet är motsvarande siffra i Sydkorea 95. Detta, liksom den omtalade psykiska ohälsan och den höga självmordsfrekvensen hos de studerande, fascinerade de fackligt engagerade Uppsalastudenterna.

Den verklighet som mötte dem under studiebesöken på olika skolor var olik den svenska – till exempel vad gäller pedagogiska modeller. Förmedlingspedagogik, alltså klassiska föreläsningar istället för till exempel diskussioner och grupparbeten, dominerar.
– Synen är verkligen att man ska fylla ett tomt kärl med ytkunskap som man häller över i eleven, säger Josef Dahlberg och fortsätter:
– Den traditionen kommer ju allt mer hit också. Man pratar om en kunskapsskola, om att komma ifrån ”flumskolan” och så vidare.

Tills de unga kommer in på universitetet – där tempot och därmed studenterna är något lugnare – gäller det att ständigt ligga på topp.
– Cirka fyra timmars sömn är inte ovanligt för eleverna. Man går i skolan 8-16 och pluggar sedan till klockan 22. Sedan är det många som åker iväg på olika aktiviteter och kommer hem efter midnatt, säger Josef Dahlberg.
Emil Elfving stämmer in i bilden av ett extremt prestationsinriktat samhälle.
– Själv hade jag fått enorm prestationsångest. Det finns ingen jaguppfyllelse, säger han.

Klassrummet präglas av en tydlig hierarki, med ordning och reda och respekt för läraren, berättar Eva-Maria Sandin:
– Utbildningstraditionen kommer från Konfucianismen, som värderar studier väldigt högt. Det är inte kreativitet som premieras, utan att kopiera mästarnas verk. Unga ska lära sig av äldre.

Ordningen är inte enbart negativ, konstaterar Sofia Neovius, som tidigare bott och arbetat i Asien.
– För mig är det både och. Det är fruktansvärt tacksamt med disciplinen: du behöver inte spendera halva din tid med att få klassen att sitta still, för det gör de redan. Någonting jag skulle önska här är att en strikt ordning i klassrummet accepteras bland eleverna, säger hon.

De så kallade pisa-testerna, som ska visa hur bra ett lands femtonåringar är i till exempel matematik och läsförståelse, brukar placera Sverige mellan mitten och de lägre delarna av det internationella spannet, medan Sydkorea hamnar först eller bland de första. Även om pisa-testerna ofta kritiseras som kunskapsmått tycker Eva-Maria Sandin att det här visar någonting.
– Viss kunskap behöver vi höja nivån på i Sverige, till exempel i matematik. Man kan inte bara tänka kritiskt utan att ha någonting att utgå ifrån. Vissa saker behöver sitta i ryggmärgen, säger hon.

Men varken hon eller de andra studenterna vill importera det sydkoreanska systemet. De många självmorden och den utbredda psykiska ohälsan väger över. Och att hela skolsystemet ”kokas ner till ett prov” är inte rimligt, tycker de.
– Kunskapsbegreppet blir så snävt, säger Sepand Doroudian.

En annan sak som inte direkt imponerade på en grupp genusutbildade lärarstudenter var de tydliga könsrollerna i skolan; både i klassrumsmiljön där pojkarna tar betydligt större plats än flickorna, och vad gäller möjligheterna efter examen.
– Som kvinna pluggar du för att jobba i ungefär fem år. Sedan ska man gifta sig och vara hemma resten av sitt liv, berättar Sofia Neovius.

En träff med den sydkoreanska motsvarigheten till Lärarnas Riksförbund var en av de inplanerade aktiviteterna under veckan.
– Det här mötet berörde oss starkt, säger Sepand Doroudian.
Under 1980-talet olagligförklarades facket och mängder av dess medlemmar fick sparken från sina lärarjobb. Sedan dess har situationen blivit bättre, men organisationen arbetar fortfarande i motvind, och enskilda anslutna drabbas ofta av påtryckningar.
– Det händer att föräldrar hotar fackligt anslutna lärare med att flytta sina barn från skolan, säger Anna-Maria Martinsson, som säger sig ha insett vikten av fackligt engagemang under resan:
– Utan det hade vi inte haft de rättigheter vi har idag, men det känner allt färre till, säger hon.

Mycket av skepsisen mot facket i Sydkorea grundar sig i en rädsla för socialism, förklarar Josef Dahlberg.
– Allt som liknar kommunism associeras till Nordkorea.
Han visar några exempel på uttalanden som lärare har blivit avskedade för. Ett av dem är en för alla, alla för en – de tre musketörernas ledord.