Uppsala genom kameralinsen

Jag kan göra det betydligt bättre. Så tänkte Johannes Rousseau när allt han hittade i butikernas vykortställ var fem ynka trista motiv på Uppsala.
– Det fanns heller inga kalendrar eller almanackor med Uppsalamotiv. Ingenting, säger han, med eftertryck.

Där föddes idén, nischen. Domkyrkan, Slottet, Fyrisån – alla klassiska landmärken i olika kompositioner började han fotografera och publicera på facebook under namnet ”Beautiful Uppsala”.
– Jag ville nå ut till fler. Jag hade redan massor av fina naturbilder på min dator. Men det finns så många som fotar solnedgångar och vackra fjärilar och publicerar på nätet. För att kunna leva på fotandet måste man hitta sin egen grej och sticka ut, förklarar han, och menar att vackra bilder på Uppsala fyller en lucka som saknats.

Sedan fotosidans start, i oktober 2012, har drygt 9 000 personer gillat sidan, och dagligen droppar det in uppskattande kommentarer:
– Folk skriver att det har varit så hemmablinda och att de är stolta över att de bor i Uppsala. Andra tycks bli nostalgiska och skriver att de längtar tillbaka till barndomsstaden, säger han.

Själv har Johannes Rousseau bott i Uppsala i snart tre år. Det var en semesterflirt som ledde till giftermål och flytt hit. Han är född i Sydafrika och uppväxt i Tyskland. I uppväxtstaden Bremen började han plugga till idrottslärare. Men en pajad fot satte stopp för planerna. Fotointresset har emellertid alltid funnits där: på klassfester var det Johannes Rousseau som gick runt med digitalkameran i fickan och förevigade roliga ögonblick på sina kompisar. Den dyra fina kameran han fick i present av sin far och bror fick honom att på allvar börja drömma om att försörja sig på sina bilder.

Men varför fotar du bara Uppsalas innerstad?
– Om jag fotograferar i exempelvis Sävja eller Gottsunda är det inte så många utifrån som känner igen sig. Jag vill få folk att resa till Uppsala och då är Domkyrkan och Slottet vackra och välkända byggnader.

Att få till den ”perfekta” bilden kräver tålamod, berättar han. I timmar kan han sitta på huk någonstans för att invänta solstrålarna. I vintras var han nära att plurra i Fyrisån när han satte sin fot på en alltför tunn ishinna, för att få till en effektfull fotovinkel på Domkyrkan.
– Allting handlar om vädret när man jagar ljuset. Det gäller att vara ute i exakt rätt tid. Ibland blir jag besviken: Jag har kört fort med bil till en viss plats, och sen när jag kommer fram går solen i moln... nbsp;

Hur många gånger kan du fota Domkyrkan utan att tröttna?
– Ibland har jag funderat på om vinklarna kan ta slut. Men när jag väl är ute så hittar jag alltid något nytt, börjar han, och fortsätter:
– Jag har hört mig för och skaffat kontakter som gör att jag kan fota från privatpersoners balkonger för att få en bra vinkel och rätt zoom på Domkyrkan och Slottet. Jag har till och med varit uppe på sjunde våningen på Akademiska sjukhuset och fotat från ett fönster i ett terapirum

När Johannes Rousseau är ute med kamera, stativ och blixt tar han omkring 50–100 bilder. De allra bästa laddar han upp på facebook. Han fotograferar alltid med tre olika exponeringar.
– Jag har min egen stil. nbsp; På samma motiv tar jag först en ljus bild, en mittemellan och sedan en som är mörk. nbsp; Därefter väljer jag ut den bild där himlen ser bäst ut, där förgrunden är tydligast, och lägger dem över varandra – i photoshop – så att resultatet blir en enda vacker bild.

Det låter lite fuskigt?
– Nej. Kameran tar ju inte den bild som ögat ser i verkligheten. När jag ser en solnedgång med fina färger på himlen och vackra blommor i förgrunden, så blir sistnämnda mörkt på fotografiet. Då tar jag hellre tre olika exponeringar och får till bilden så som den såg ut i naturen, säger han, och förklarar att målet är att förmedla samma upplevelse som motivet gav i verkligheten. nbsp;
– Viktigt är att bilden inte ska se för bearbetad ut. Då blir det inte bra, säger han. nbsp; nbsp;

I våras ställde Johannes Rousseau ut flera av sina fotografier för allmänheten. Under sommaren – när han varit ledig från jobbet som personlig assistent – har han varit ute i stort sett varje solig dag för att fotografera sommaruppsala.
– Nu har jag fotat alla fyra årstider. Vissa motiv har jag fotograferat i exakt samma vinkel höst, vinter, vår och sommar. Så nu har jag material till att trycka upp almanackor, säger han.
– Jag har börjat förstå att jag kan leva på det här om jag vill och anstränger mig. Det känns fantastiskt roligt