Det handlar om kvinnohat
Det finns två frågor som provocerar extra mycket, konstaterar Elin Carlsson.
– Feminism och antirasism.
I november förra året, när hon var med och anordnade en föreläsning med Kawa Zolfagary bakom bloggen ”Vita kränkta män”, fick hon erfara hur mycket.
– Det var hot och trakasserier, allt väldigt sexistiskt. En skrev att han skulle våldta mig, att han skulle stå och vänta någonstans. En annan, som hade läst om ett överfall jag utsatts för tidigare, skrev att det var synd att personen inte lyckats våldta mig den gången.
Först kom rädslan, berättar Elin Carlsson. Den lades till den ständiga obehag som hon redan känner, som gör att hon till exempel aldrig går hem själv i mörkret.
– … sedan blev jag arg. Och då skrev jag en artikel på Laboremus (den socialdemokratiska studentföreningens, reds. anm.) hemsida.
Artikeln, med titeln ”Jag lever hellre torr som öken för resten av mitt liv än anpassar mig till antifeminister” spreds snabbt i sociala medier och fick nästan uteslutande positiv respons. Första dagen hade 5 000 personer läst den.
– Då kände jag att jag fick revansch.
Även om vissa politiska ställningstaganden triggar hat mer än andra är Elin Carlsson övertygad om att det främst handlar om kön. Nätet, poängterar Elin Carlsson, är bara ett forum där ett hat som fanns långt innan kan spridas. Det blir lättare att hota någon, och att vara anonym.
– Jag kan bli provocerad av att man säger ”näthat”. Man borde kalla det vid sitt riktiga namn – det handlar om kvinnohat. Även helt opolitiska kvinnor drabbas. Det spelar ingen roll vad vi säger, hur vi ser ut eller beter oss. Vi gör alltid fel, är alltid fula, tjocka och förtjänar det ena och det andra.
Elin Carlsson tycker det är viktigt att föra upp diskussionen på en strukturell nivå. Nättrollen agerar inte i ett vakuum, som hon uttrycker det, utan i ett samhällsklimat som tillåter det.
– Det är ett bevis på att Sverige är långt ifrån så jämställt som vi vill tro.
Hon är också noga med att lägga skulden hos dem som hatar, inte hos den utsatta individen. Till exempel vill hon inte fästa sig vid att hon borde ha polisanmält, eller gjort någonting annat annorlunda.
– I grund och botten är det de som inte borde ha skrivit så här till mig.
Som politiker och kvinna – ”de manliga kollegorna blir inte alls utsatta på samma sätt” – räknar Elin Carlsson med hot och hat även framöver. Detta, menar hon, är ett stort demokratiskt problem.
– Idag finns många kvinnor som avstår från uppdrag och låter bli att yttra sig, för att man vet vad som väntar. På ett sätt gynnar det män, som kan fortsätta ha tillträde till det offentliga rummet.
Åtgärder som att moderera kommentarsfälten hårdare kan säkert ha en effekt i ett mindre sammanhang, tror hon, som en trygghet för den enskilda skribenten.
– Kanske gör det att fler kvinnor vågar fortsätta att synas i media.
Men för att verkligen komma tillrätta med problemet krävs betydligt större förändringar, menar Elin Carlsson.
– Det är som med våldtäkterna – de kommer inte sluta för att kvinnor får överfallslarm. I och med att det är kvinnohat det handlar om måste vi få ett jämställt samhälle, krossa patriarkatet. Så länge vi har en könsmaktsordning där män står över kvinnor kommer det här hatet att finnas.
