Uppsala har blivit en trevligare stad

En vän som hjälper till att bära kassar och väskor uppför V-Dalas trappor vill inte vara med på intervjun.
– Jag är bara här som muskelkraft, säger han.
Bara och bara: i påsar, på galgar och i högar på bord ligger säkert uppemot hundra kilo kläder som finns kvar att sälja. Mycket har skänkts av vänner och bekanta – men också av främlingar som hört av sig. Hjälpen har fullständigt trillat in, låter det som på Milla Leskinen:
– Folk har lånat ut bilar och burit grejor. Och så alla poeter, skådespelare och dj:s som ställer upp gratis
– Uppsala har blivit en mycket trevligare stad, konstaterar Karin Sandelin.

Idén att göra någonting större i samband med insamlingen föddes när de båda under 2012 års upplaga av Musikhjälpen gav sig ut för att skramla bössa på stan.
– Vi fick ihop 11 000 kronor på två dagar, folk var så himla peppade, minns Karin Sandelin, som själv alltid följt Musikhjälpen.

I år satsar de på att kombinera insamlingen med sitt kulturintresse. Förutom loppmarknaderna kommer en klubbkväll på Kalmar nation och en teater- och poesikväll på Reginateatern att äga rum. Sammanlagt räknar de med omkring 25 000 kronor som oavkortat ska gå till Musikhjälpen – men utöver pengarna, och nyttan i att samla in dem, är allt väldigt roligt just nu, betonar de:
– Vi skapar evenemang som vi själva vill gå på, säger Milla Leskinen, som menar att det svåra varit att avgränsa sig och inte dra iväg och göra hur mycket som helst.

Att arrangera allt har helt klart motsvarat ett deltidsjobb.
– Det har varit mycket småsaker som vi inte tänkt på, säger Milla Leskinen och får medhåll:
– All mailkonversation, teknikfrågor, skattegrejor, allt det administrativa… räknar Karin Sandelin upp.
– Vi är visionärer, fyller Milla Leskinen i, vi tänker på estetik och fokuserar kanske mer på hur många glowsticks vi ska ha än vad som är rimligt att genomföra på sin fritid.

Att intäkterna går till Musikhjälpen tycks överlag ha varit bra för att få folk att hoppa på tåget och ställa upp utan lön. Till exempel när teater Prego, en Uppsaliensisk improvisationsgrupp, tillfrågades om de ville medverka på ett av evenemangen.
– De sa att de kände sig hedrade, säger Karin Sandelin.

Välgörenhet, tycker arrangörerna, är ett mossigt och problematiskt begrepp. De försöker ha så lite ”Jesuskomplex” som möjligt, förklarar Milla Leskinen:
– Man kan mer se det som en rättvisefråga: vi har mer och att andra har mindre.

De strukturella förändringar som behövs, menar de, kanske inte kommer till stånd genom musikhjälpen, utan kräver ett mer långsiktigt arbete.
– … det här passar vår generation väldigt bra, med en fråga att engagera sig i, säger Milla Leskinen.
Men att alls belysa frågorna – som i musikhjälpens fall ofta är undangömda och inte så högt prioriterande – kan vara viktigt i sig, tror Karin Sandelin:
– Kanske kan det väcka något engagemang för framtiden, säger hon.
Har ni hunnit plugga också i höst?
– Det har ibland varit lättare att prioritera det här, som ju är direkt belönande på ett annat sätt än studierna, säger Karin Sandelin.

Milla Leskinen stämmer in, och menar att arbetet med Musikhjälpen gett ett skönt avbrott.
– Det har varit en välbehövlig kontrast till akademien, där man pratar om att göra saker istället för att verkligen göra dem.
När muskelkraften burit klart för dagen och hjälpt till att hänga upp på galgar köper han med sig ett par jeans hem – för dubbla priset gentemot det angivna.