Internationella relationer

”Tänk om vi är ihop bara för vi måste?”
Sarah träffade sin sambo Sebastian genom gemensamma vänner under sitt utbytesår i Uppsala. När hon kom till Sverige var planen att bara plugga i Uppsala under en kortare period för att sedan återvända hem och avsluta sin kandidatexamen, men strax innan hon skulle åka hem träffade hon Sebastian. Tanken var att de bara skulle ha vad Sarah kallar en ”fling” innan hon åkte hem. När den dagen väl kom var ingen av dem redo för att göra slut. Eftersom Sarah skulle resa runt i Europa ett tag innan hon flög hem bestämde dem sig för att fortfarande vara ihop så länge de var i samma världsdel. När Sarah reste tillbaka hem bestämde de istället att de skulle vara tillsammans i en vecka till. Sen en vecka till, och sen en till. Nu har de varit tillsammans i tre och ett halvt år.

Under året hon var tillbaka hemma för att avsluta sin examen hördes de via FaceTime minst en gång om dagen, och efter ett halvår bestämde sig Sebastian för att hälsa på Sarah och hennes familj och fira jul. Det här var en väldigt stor sak för Sarah, eftersom det här var hennes första riktiga pojkvän och definitivt den första som skulle få träffa hennes familj. Mötet gick över förväntan och Sarah beskriver sin pojkvän som en svärmorsdröm.
– Han var charmig och artig mot mamma och kunde dra dåliga skämt med min pappa. Min familj gillade honom verkligen. nbsp;

Efter examen planerade Sarah och Sebastian att flytta ihop i Uppsala och hon var då som utomeuropé tvungen att ansöka om uppehållstillstånd i Sverige, något som hängde på att de skulle bli sambos. På den svenska ambassaden i sin hemstad var Sarah tvungen att svara på många ingående frågor om deras förhållande, om hur och när de träffats och specifika detaljer om Sebastians familj. Sarah var också tvungen att visa upp flygbiljetter från julbesöket, men hon blev inte speciellt förvånad över ambassadens alla frågor.
– Jag förstod att de skulle be oss om den här typen av saker för att vi skulle kunna visa att vi faktiskt var ihop. nbsp;

Jag har ju sett hur det brukar gå till på film, förklarar hon.
Varken Sarah eller Sebastian hade några problem att svara rätt på frågorna men oron kom när man fick förklara hur de två skulle bo i Uppsala. Sebastian letade efter en lägenhet men tillsvidare bodde han kvar i sitt studentrum i Flogsta.
– Jag var så orolig att han inte skulle hitta någon lägenhet eller att ambassaden skulle förstå att jag egentligen inte kunde flytta in i hans studentrum. Hela uppehållstillståndet hängde ju på att vi kunde bo ihop, berättar Sarah.

Ambassaden ifrågasatte aldrig deras boendesituation och Sarah fick ett uppehållstillstånd som förutsätter att hon bor tillsammans med Sebastian. Flyttar de isär måste hon lämna allt och flytta tillbaka hem, något som hon varit orolig för skulle påverka deras relation. Sarah erkänner att hon har haft tankar som spökar.
– Det är klart jag har tänkt tanken att vi kanske bara är ihop för att vi måste. Därför har det känts extra viktigt för mig att ha ett jobb eller studier som gör att allt inte hänger på att jag och Sebastian är ihop, att jag kan klara mig själv.

Nu studerar Sarah och Sebastian på samma mastersutbildning och har nu bott tillsammans i två år i sin gemensamma lägenhet och har inga planer på att lämna varken varandra eller Uppsala i första taget.

nbsp;

***

”Jobbigt att vänta på besked i nästan ett år.”
Josh kom till Uppsala från USA 2011 för att läsa ett mastersprogram i Uppsala. En av hans vänner försökte under en längre period att para ihop honom med vad hon kallade för ”the perfect girl”. När Josh sedan blev presenterad för Emma förstod han varför. Förra våren flyttade paret ihop, främst för att de ville det men även för att detta skulle ge Josh möjlighet till uppehållstillstånd. Även de var tvungna att gå igenom processen med att bekräfta sin relations äkthet. Josh berättar att det tog en hel del tid att svara på alla frågor men att processen på många sätt var ganska fin.
– Det var faktiskt rätt mysigt att gå tillbaka och prata och minnas hur vi träffades för att kunna berätta om det i min ansökan.

På grund av en hel del byråkratiska misstag från myndigheternas sida så tog ansökningsprocessen mycket längre tid än den borde. Josh var orolig att den skulle dra ut så mycket på tiden att han skulle behöva åka tillbaka till USA under väntetiden. Att behöva vänta så länge som i 11 månader på ett besked var det allra svåraste för paret som började fundera över en plan B. En plan B som innebar att Emma skulle kunna spendera i alla fall en del av sommaren med Josh i USA. För de hade bestämt sig, de ville bo ihop och det spelade ingen större roll var. Men Josh fick sitt uppehållstillstånd och de har nu varit tillsammans i över ett och ett halvt år och börjar nu diskutera sin framtid. Nästa vinter planerar paret att kanske flytta till norra USA, någonstans där det finns snö och berg. Då startar den komplicerade visumansökan igen, men den här gången för Emmas del.

nbsp;

***

nbsp;

”Med dubbelt medborgarskap får jag stanna så länge jag vill, om jag får ett jobb.”
Jakob och Michael träffades med hjälp av en dating-app för lite över ett år sedan när Michael kom till Uppsala från Australien för att läsa sitt mastersprogram. Planen var att han skulle stanna kvar i Sverige på obestämd tid, något som underlättas av att Michael mamma är britt och att han därför har dubbelt medborgarskap, ett australiensiskt och ett brittiskt.
– Universitetet ser mig som en europeisk student och eftersom jag räknas som EU-medborgare har jag också rätten att stanna här så länge jag vill, om jag hittar ett jobb, berättar Michael.

Det måste han göra inom de första sex månaderna efter sin examen, sedan måste han, som han själv beskriver, åka över gränsen till Danmark och vända. Det handlar helt enkelt främst om en formalitet. Michael är inte säker på hur länge han faktiskt kommer att stanna i Sverige. När han är färdig med sin utbildning kommer han kanske att flytta tillbaka till Australien, dels för de mycket högre lönernas skull, dels för att hjälpa familjemedlemmar som har haft en del problem med hälsan. Både han och Jakob är beredda på att ha ett långdistansförhållande om det skulle behövas och sannolikheten för att det blir så är stor. Även Jakob planerar att plugga utomlands, först under ett par månader i början av 2015 och senare under ett utbytesår. Att tanken på distansrelationen inte alls verkar vara skrämmande för Michael och Jakob kan handla om att båda två har tidigare erfarenhet av detta. De oroar sig mest för att tidsskillnaden kulle kunna vara jobbig beroende på var de bestämmer sig för att bo. Jakob säger att de vetat om att en distansrelation kanske var att vänta från dag ett och att de har haft ett år på sig att acceptera det.
– Vi tar det en dag i taget. Om vi får göra de saker vi vill i livet ska vi inte känna oss tvungna att ändra på det för varandra.

Alla personer i detta reportage heter egentligen något annat.