Yachay – City of Knowledge

– Det är det mest ambitiösa projektet som Ecuador har tagit sig an på över hundra år.
Videons lätt spanskklingande och tillrättalagda röst ackompanjeras av en medryckande, om än enformig, bakgrundslåt. Som om temamusiken till datorspelet The Sims har slagits samman med valfri Hans Zimmer-komposition. Intrycket blir både glättigt och illavarslande, vilket också är ungefär den känsla som fastnar hos mig medan den propagandaliknande videons budskap sjunker in. Datorgenererade konceptbilder av en massiv kunskapsstad mitt ute i Ecuadors bergsbeklädda ingenmansland varvas med genrevideor på forskare, provrör och mikroskop. Musiken tonar ut till ett sammanfattande förkunnande av rösten:
– Nu har vi nått starten på Ecuadors akademiska och vetenskapliga revolution. Det här är kunskapens era, Yachays era – en dröm som kan bli verklighet.

Jag hör först talas om Yachay, City of Kowledge, i mitten av januari. Uppsala universitets rektor Eva Åkesson får ett brev från Ecuadors ambassadör i Stockholm, Mario Guerrero Murguyetio. Brevet är en officiell förfrågan om samarbete mellan Uppsala universitet och Ecuadors nyligen etablerade universitet Yachay. Ambassadör Guerrero berättar att ”kunskapsstaden” är landets första experimentella universitet för tillämpad vetenskap och att de nu letar efter strategiska partners vid framgångsrika akademiska inrättningar världen över.
Ecuador, ett litet land med drygt 15 miljoner invånare i nordvästra Sydamerika, vars främsta inkomstbringare är olja och bananer, vill bygga upp en ny ekonomi baserad på kunskap och teknologi. Och Yachay ska bli kronjuvelen i den socialistiska regeringens satsning på högre utbildning, en del i president Rafael Correas medborgarrevolution – nbsp; La Revolución Ciudadana. Uppbyggnaden av kunskapsstaden är än så länge bara påbörjad, men redan i mars förra året invigdes universitetet. 174 studenter var då antagna för perioden mars till och med augusti 2014. Yachays främst prioriterade områden kommer att vara life science, petrokemi, nanoteknik, energivetenskap och informations- och kommunikationsteknologi.
Det är ett projekt som man hoppas ska sätta ecuadoriansk utbildning på kartan och som vid en första anblick låter vällovligt – att studera där ska till exempel vara gratis. Men efter att ha läst ambassadör Guerreros brev och sett informationsvideon om Yachay kan jag ändå inte låta bli att känna att någonting är lite ruttet i den ecuadorianska staten. För vem byggs egentligen miljardprojektet Yachay? När landet saknar akademisk tradition inom de utbildningsområden som de vill specialisera sig i och en stor del av landets befolkning inte ens är behörig till högre utbildning är det svårt att förstå vilken plats medborgaren egentligen har i medborgarrevolutionen.

Rickard Lalander är forskare på statsvetenskapliga institutionen vid Stockholms universitet och har doktorerat i Latinamerikastudier vid Helsingfors universitet. När jag pratar med honom över telefon för att bättre förstå bakgrunden till Yachay berättar han att han ska göra ett kort besök vid universitetet under en resa till Ecuador som han ska påbörja inom några dagar. Hans uppfattning av Ecuadors reform för högre utbildning är inte att den, som det beskrivs på Yachays hemsida, helt ska omvandla landets ekonomi ”från att vara baserad på export av råvaror till att baseras på kunskap”.
– Det ligger inte inom en snar framtid att ta bort oljeexporten i Ecuador, den har snarare ökat under senare tid, men man vill göra sig mindre beroende av den. Det gäller att inte fastna i den så kallade holländska sjukan där man blir helt beroende av en råvara. Men nu har ju staten tagit över oljeindustrin så att intäkterna fördelas mer jämnt, innan var det privata internationella företag som ägde oljan, säger han.
Men oljan är på väg att sina. 2013 började man utvinna det svarta guldet ur nationalparken Yasuní som är bland de regnskogar i världen med störst biologisk mångfald. Detta efter ett misslyckat initiativ från president Correa som riktade en förfrågan till omvärlden att bistå Ecuador med pengar för att de inte skulle exploatera marken under Yasuní; ett initiativ som hyllades av miljöförkämpar, men som många kritiker upplevde som en slags ekologisk utpressning. I takt med att landets oljedepåer bokstavligt talat sjunker har fokus på alternativa inkomstkällor – i det här fallet kunskap – ökat.
Under en utvärdering av universitets- och högskoleutbildningar som genomfördes i Ecuador för några år sedan underkändes flera lärosäten och man har därför varit tvungen att bygga upp utbildningssystemet på nytt, med ett examenssystem som bättre överensstämmer med hur det ser ut på andra universitet världen över. Just därför är det så uppseendeväckande att de nu har valt att investera i ett helt nytt, experimentellt universitet, som byggs från grunden i den rurala provinsen Imbabura och där de vill satsa på ämnesområden som de inte har någon tradition att undervisa inom och därför saknar inhemska professorer och högre utbildade akademiker som kan leda vägen. Varför inte börja i mindre skala eller investera mer pengar i de redan etablerade universiteten?
– I nuläget har inte Ecuador all den spetskompetens som behövs inom de områden som de vill specialisera sig i vid Yachay, men på längre sikt kommer de kanske få det. De vill skapa de bästa förutsättningarna för investeringar i humankapital. Projektet är ju än så länge i sin linda och jag har inte varit där. Men möjligheterna för Yachay att lyckas beror nog mycket på hur man hanterar de internationella samarbeten som man kommer vara beroende av, säger Rickard Lalander och tillägger:
– Men Yachay är inte ett helt okomplicerat projekt. Det hörs en del missnöjda röster bland de inhemska universiteten som anser att man satsar för mycket pengar på Yachay i förhållande till de andra lärosätena.

Vid en enkel googling är det inte helt enkelt att hitta kritiska åsikter om Yachay. Särskilt svårt är det om man inte förstår spanska. I mycket engelskspråkig media hyllas nämligen Yachay som Latinamerikas svar på Silicon Valley (”Andean Silicon Valley”, ”New Silicon Valley”, ”Ecuador’s Silicon Valley”). Kunskapsstaden är till och med nummer nio på klickfiskesidan Buzzfeeds underligt specifika topplista över ”10 New Silicon Valleys in Latin America”. Prestigefulla California Institute of Technology har hjälpt till utforma den plan som ligger till grund för Yachay och bland annat Korean Advanced Institute of Science and Technology är med och stöttar projektet.
Med framstående internationella universitet i ryggen och med regeringens goda intentioner att skapa en ekonomi baserad på kunskap är det kanske föga förvånande att Yachay prisas i många medier. Desto mer förvånande är att de flesta av dessa artiklar inte förtäljer att president Correa har satt en tvångströja på inhemska medier genom att konsekvent stämma dem för förtal understött av den lag om restriktiv mediebevakning som antogs 2013. Lagen innebär bland annat att media är skyldiga att bevaka händelser som regeringen anser vara av allmänintresse och att deras bevakning måste vara korrekt och balanserad i enlighet med regeringens bedömning. Det har lett till en drastisk nedskärning av medias rapportering av regeringens arbete därför att de helt enkelt inte vill riskera att bli stämda. Rapportering om Yachay har därigenom blivit lidande och många kritiska frågor rörande projektet har uteblivit. Men det hindrar inte ecuadorianerna från att ha åsikter om satsningen.

Via mejl får jag kontakt med Daniel. Han är ecuadorian, men har studerat bland annat socialantropologi i USA. Jag hittar honom genom en uppsats som han har publicerat som berör bland annat Yachay. Några direkta kontaktuppgifter till honom är svåra att hitta, men det finns ett twitterkonto som delar hans namn. ”Is this you?” frågar jag med en länk till uppsatsen. ”Yes”.
Daniel är inte hans riktiga namn, men han ber mig att inte röja hans identitet.
– Jag är i Ecuador nu, så det skulle kunna vara farligt för mig och min familj om du nämner mitt namn. Parlamentsledamöter och personer från olika sociala rörelser förföljs här för att de fördömer regeringens maktmissbruk och korruption.
Enligt Daniel är Yachay det enda universitetet i Ecuador som inte ”syns i landets allmänna budget” och att ingen riktigt vet exakt vad som händer med de pengar som universitetet får.
I sin uppsats argumenterar han för att projektet misskrediterar de redan existerande universiteten och att Yachay, som enligt planerna kommer att ta 16 år att färdigställa, preliminärt beräknas kosta totalt 20 miljarder dollar. Daniel har räknat ut att Yachays studenter kommer att kosta ungefär en miljon dollar vardera under det första året universitetet är öppet. Att jämföra med Ecuadors största offentliga universitet, Guayaquil, som får ungefär 400 dollar per student och år. Även om själva byggnadskostnaderna ingår i prislappen på Yachays studenter, rör det sig om en, enligt Daniel, ”reglementsvidrig fördelning av statliga medel” mellan universiteten.
– René Ramírez skrev universitetslagen, är ordförande för universitetsnämnden, är Ecuadors minister för högre utbildning, teknologi och vetenskap, och är ordförande för Yachays ledning – en riktig feodalherre. Yachay har noll ansvarsskyldighet. De har väldigt få studenter (vilka ännu inte har någon examen), men de får mer pengar än de andra universiteten i landet sammanslaget. Du behöver inte vara ett geni för att förstå vad det är som händer där, skriver Daniel i sitt mejl.
Jag har ingen möjlighet att veta om allt det Daniel skriver är sant – han menar att viss fakta inte finns i officiella dokument och mycket av den information som faktiskt finns är bara tillgänglig på spanska.
I sin uppsats kommer Daniel fram till att Yachay är regeringens försök att kontrollera produktionen av vetenskaplig inkomst genom elitistisk byråkrati – projektet är en enorm institutionell maskin som kontrolleras av en liten grupp människor med mycket makt.

Frågan om projektet Yachay tycks i mångt och mycket tudela landet. I kommentarsfältet på den amerikanska journalisten Eric Macks artikelserie på cnet.com om Yachay från 2013 är det många som upprörs. Hans texter är några av få engelskspråkiga som jag har läst som på något sätt problematiserar Yachay. Personerna i kommentarsfältet tycker antingen att Eric Mack förskönar regeringens arbete (”Den här artikeln är full av luckor och är inget mer än propaganda för en regering som har slösat miljontals dollar från oljeintäkter och som inte har någon respekt för mänskliga rättigheter.”) eller att han är alldeles för kritisk (”Ilska, avundsjuka, närsynthet, och de personer som tycker att allt regeringen gör är dåligt har inget arbete, eller är misslyckade. Precis som presidenten säger, de är ’NO Faced people’”).
Jag har försökt att få svar från ledningen på Yachay angående hur de svarar på folkets kritik, men trots att jag sedan två veckor har blivit lovad ett uttalande från Yachays rektor, Fernando Albericio, har jag i skrivande stund fått något. Inte heller Ecuadors ambassad i Stockholm, som skickade brevet till Eva Åkesson, har kunnat ge svar på mina frågor. I ett mejl förklarar Iván Garcés Burbano, ambassadråd, att de inte är tillräckligt insatta och hänvisar till Yachays ledning. Han avslutar dock mejlet med att understryka att Yachay är en del i ett projekt som är genomförbart och välplanerat.

Så hur blev det med det efterfrågade samarbetet mellan Yachay och Uppsala universitet? Kay Svensson, biträdande universitetsdirektör och internationell samordnare vid Uppsala universitet, upplyser mig om att de i nuläget inte har något samarbete med dem och att de är tveksamma till om de kommer ha möjlighet att inleda ett mer omfattande nytt arbete med Ecuador.