Jakten på kårstatus

Ett trettiotal Uppsalaekonomer har dykt upp på det stormöte som hålls en vecka innan kårstatusfrågan ska behandlas av stämman, organisationens högsta beslutande organ. Man går igenom vad lagen säger, vilka argument som finns för att bli egna, och vilka nya kostnader och arbetsuppgifter som kan tillkomma om man bryter sig loss.
Därefter trycks det lite extra på att det mesta kommer att vara sig likt. Många medlemmar har haft funderingar kring framtiden för saker som gasker, företagssamarbeten i rekryteringssyfte och halloweenfester, men man kommer inte att bli ett nytt US, utan behålla allt som sorteras under föreningens rubriker ”Fritid” och ”Framtid”. Som ett positivt exempel visas bilder från några av kåren Lundaekonomernas aktiviteter: volleybollturnering, sittning och arbetsmarknadsmässa. Det finns alltså ingen motsättning mellan att vara kår och att gör allt det man gör idag.
– Vi kommer att behålla båda våra ben, säger ordföranden.
När de församlade får komma med frågor nämns representationen. Uppsalaekonomerna engagerar framför allt företagsekonomistudenter på grundnivå – hur ska man samla masterstudenter, doktorander och studenter inom ekonomisk historia och statistik?
– Det är allmänt känt att vi är väldigt fek-tunga, säger ordföranden, som själv pluggar kandidatprogrammet i företagsekonomi.
Ett breddat engagemang är en av de saker man måste bli bättre på, konstateras det.
Dagen efter stormötet träffar jag Daniel Gustavsson, som ordföranden heter. Vi ses i Borgen – det ljusrosa 1800-talshus i Ekonomikumparken som han hoppas ska bli kårhus snart. Tills det blir för litet, vill säga: redan nu ser man sig om efter någonting större. Kanske självaste Observatoriet, som ju blir ledigt 2017 när hela universitetsförvaltningen ska samlas i det nybyggda huset mittemot Blåsenhus.
Hur tyckte du det gick igår?
– Jag tycker att vi kunde ha tryckt ännu mer på ’varför oss som studentkår?’, men i övrigt tycker jag det gick bra, säger Daniel Gustavsson.
Och uppenbarligen har man lyckats trycka på det tillräckligt – för stämman bifaller enhälligt styrelsens förslag om att skicka in en kåransökan till universitetets styrelse.

Kunde man ha undvikit det här? Absolut, är svaret från ordföranden. Om US sektionaliserats fullt ut – alltså om det högsta beslutande organet utgjorts av representanter från de olika sektionerna istället för från kårpartierna – skulle det inte ha funnits någon anledning att bryta sig loss. Nu tycker man att vägen till inflytande är för lång och otydlig.
– Om vi hade haft ett formellt mandat, där vi hade kunnat ta vidare Ekonomikums röst till ett centralt organ, då hade vi nog känt att ’okej, vi behöver inte söka egen kårstatus.’ Det viktiga för oss är inte att vi är kår. Det har det aldrig varit, säger Daniel Gustavsson.

Ett sektionaliserat kårfullmäktige hade inte heller utgått från partipolitik. Och partipolitik har UE som organisation svårt för. Inte för att kåren leds av en rödgrönrosa majoritet – när de på en mässa hamnade bredvid en moderat studentförening var det lika jobbigt, berättar ordföranden. Men man vill helt enkelt vara supertydlig med att organisationen är partipolitiskt obunden. Eller, som han och många andra säger, opolitisk.
Du pratar om att ni ska vara opolitiska. Men om man vill ha förändring, om man har ett åsiktsdokument, så blir det väl automatiskt politik?
– Med politik som jag benämner det nu menar jag ju partipolitik. Men sen skulle jag vilja benämna det som just ett åsiktsprogram. Så fort man börjar kalla det politik så tänker folk på riksdagspartierna och det är det vi känner att man inte behöver blanda in.

Att kårpolitikerna hör till olika partier är i vägen för den enighet som egentligen finns, resonerar UE.
– Vi är av åsikten att oavsett politisk färg så vill många ha ungefär samma sak. Vi tror inte att det är politiskt kopplat utan snarare finns en viss typ av problem på Ekonomikum och en viss typ av problem på Engelska parken.
Men har det hänt att ni har velat någonting konkret, som fler microvågsugnar, och att det sedan stoppats högre upp i kåren för att någon där varit partipolitisk?
– Nej, just det kan jag inte säga har hänt, det vet jag inte. Men det handlar om den struktur som finns i kåren, där ekonomiska sektionen inte har ett mandat.
Ser ni några risker alls med att dela upp Uppsalastudenterna i flera små kårer istället för att ha en stor?
– Självklart, det finns risker med allt. En risk är att den centrala påverkan blir svagare. Och det måste man vara ärlig med att det säkert blir till en början, säger Daniel Gustavsson.

Men, tillägger han, det handlar om att börja i rätt ände: att tillgodose de lokala behoven först, och därefter skapa en stark central kraft.
– Om två till tre år, när det här har satt sig som en etablerad struktur, kan man skapa någonting som liknar LUS (Lunds universitets studentkårer, reds. anm.) tillsammans och utifrån god lokal förankring kan prata om utbildningsfrågor utifrån sina egna studenters syn och åsikter.

I vilket fall, tillägger Daniel Gustavsson så gör redan UE en del av det som en kår ska göra. Inte bara arbetet med att samla upp åsikter om utbildningarna och framföra till institutionerna, utan också en del av arbetet med att tillsätta studentrepresentanter.
– Institutionerna ringer oss och ber oss att tillsätta personer, och så gör vi det.

Inte bara institutionerna tycks emellanåt se UE som kår redan – för många studenter är det till den organisationen man vänder sig när man stöter på problem eller vill engagera sig. Detta, menar Daniel Gustavsson, leder till att UE redan gör kårsaker – men utan att få ersättning för det.
– Vi har känt i många år att det finns en snedfördelning, där den centrala organisationen har roffat åt sig lite för mycket och att det som finns kvar ute på campus är för lite.

***

nbsp;

Juridiska föreningen: Inte jättemissnöjda men…

Bristen på inflytande över påverkansarbetet är det första som ordförande Christina Odengran nämner när hon får frågan vad JF vill ha som de inte redan har.
– Vi känner inte riktigt att vi kan styra över vilka frågor som kommer upp och drivs på central nivå, säger hon.

Ibland, menar hon, kommer frågorna visserligen upp och drivs av kåren centralt – men för långsamt. Ett exempel är den om digitala tentor, som US nu arbetar för, men som JF har velat driva långt dessförinnan. Men mycket fungerar bra i övrigt, tycker Christina Odengran. Bland annat studiebevakningen, som de genom avtal med US sköter genom sitt studieråd.
– Vi är inte jättemissnöjda nu, det är snarare så att vi ser potential för förbättring.

I den utredning föreningen gjort inför beslutet att försöka bli egna nämns, precis som hos Uppsalaekonomerna, partipolitiken som någonting man vill slippa.
– Risken med att blanda in partipolitik är att frågor som är mer ideologiska eller knutna till rikspolitik ges för stort utrymme på bekostnad av saker som läsplatser och biblioteksöppettider, säger Christina Odengran.

Att föreningen vill förhålla sig neutral till politiska partier är också anledningen till att den inte uppmanat sina medlemmar att rösta det ena eller det andra i kårvalet. Och oavsett känner man från JF:s håll att det är effektivare att bli kår istället för att påverka US inifrån.

Även hos JF har diskussionen om verksamhetens natur kommit upp, men Christina Odengran tror inte att det stora sociala fokus som organisationen idag har är hotat.
– Det här betyder inte att någon av de andra delarna ska försvinna, snarare att vi bygger ut den studiebevakande delen.

Och riskerna för studenternas inflytande? Svaret från JF-ordföranden är snarlikt det från UE:
– Ja, det är klart det finns risker, det finns risker med all förändring, säger Christina Odengran och fortsätter:
– Om man bryter upp kåren och det blir flera småkårer så kommer det absolut finnas en period med barnsjukdomar.

Men, tror hon, det går att komma över problemen och bygga ett välfungerande samarbetsorgan. Som LUS, men gärna ännu mer långtgående. Och såklart samarbeta kring praktiska lösningar som ett kårgemensamt studentombud.
– Jag tror inte man kan bli en framgångsrik kår om man tror att man ska kunna sköta allt själva, säger Christina Odengran.