Ska studenterna få betalt eller betala?

Det är första men förmodligen inte sista gången som Ina Djurestål (Moderata studenter, MST) och Elin Ylvasdotter (S-studenter) träffas. Om inte annat ses de väl om någon månad under Almedalsveckan, för att debattera ungefär vad jag förberett dem på att jag vill diskutera idag. Inte för att de ska komma överens eller lyckas övertyga varandra – utan precis som nu främst för att visa upp sina ideologiska skiljelinjer.

En av de frågor MST just nu profilerar sig i är att det ska betala sig bättre med högskoleutbildning. Ina Djurestål hänvisar till en sammanställning från OECD-länderna, där Sverige står ut som det land där man tjänar minst på att ha pluggat.
– Om man vill att fler ska utbilda sig så måste man göra utbildning mer lönsam, säger hon.
Elin Ylvasdotter stämmer inte in i problembeskrivningen. Det är ens bakgrund och inte lönen som främst styr om man väljer att plugga, och dessutom finns ju en stor inkomstskillnad mellan de som har en utbildning och de som inte har det, säger hon. Och det är just eftersom man i Sverige velat minska löneskillnaderna som man sticker ut i statistiken.
– Att säga att utbildning inte lönar sig är fel. Tar man en utbildad manlig ekonom vs en kvinnlig undersköterska så kan det skilja tjugo till trettio tusen kronor i faktiskt månadslön och det är ju jättestor skillnad. Däremot lönar det inte sig för många kvinnor att utbilda sig och det har att göra med värdediskrimineringen som finns på arbetsmarknaden, säger hon och tillägger:
– Det här skulle jag säga är någon av de största skiljelinjerna mellan oss. Jag vill ju ha så små löneskillnader som möjligt. Tyvärr har lönegapet växt enormt i Sverige säger hon.

Att fler behöver utbilda sig och att det finns ett problem med att folk arbetar med sådant de är överkvalificerade för, är båda däremot överens om. Ina Djurestål tycker att högskolan och arbetsmarknaden måste komma närmare varandra – eftersom det är vad studenterna efterfrågar.
– När över hälften inte får ett jobb inom sitt examensområde så gör ju det att människor går in i en utbildning med en förhoppning om att man ska kunna få ett annat liv, lägger ner tre eller fem år, sliter och belånar sig – men sen när man väl kommer ut så kan man inte betala av sina studieskulder just för att en högre utbildning inte är lönsam. Vi måste förändra högskolan så att den blir mer kopplad till arbetsmarknaden, så att studenter kan få det liv de har förhoppningar om när de påbörjar sin utbildning, säger Ina Djurestål.
Ett sätt att lösa att folk inte får jobb inom det de är utbildade för tror S-studenter är mer ekonomisk trygghet för de nyutexaminerade.
– Det handlar om att många är stressade när man tagit sin examen – CSN är slut och man måste ut på arbetsmarknaden och får ta första bästa jobb. Där har vi idéer om att till exempel återinföra en a-kassa för studenter i ett halvår eller liknande för att man ska få lite mer tid att hitta ett arbete som man är kvalificerad för, säger Elin Ylvasdotter.

Ina Djurestål tror det är mer effektivt att motivera högskolorna att utbilda för arbetsmarknaden.
– Jag tror man kan göra det genom att jobba med ekonomiska incitament. Idag får ju en högskola pengar när de tar in en student och när de examinerar en student. Om man skulle ge en påse pengar också om studenten får ett jobb inom sitt examensområde, så skulle det göra att högskolorna skulle försöka titta på arbetsmarknaden: vad är det de efterfrågar? Då skulle vi kunna få en tydligare koppling, och fler i arbete.
Men skulle inte den trevliga kursen i litterär gestaltning som jag har gått försvinna då?
– Inte nödvändigtvis. Det finns många utbildningar som inte är kopplade till något jobb men som är väldigt attraktiva. Filosofiutbildningen här i Sverige är en jättebra utbildning men som har svårt att matchas till arbetsmarknaden, medan i Storbritannien är de här studenterna efterfrågade just för att de utformat utbildningen på ett annat sätt.

Här bryter Elin Ylvasdotter in för att påtala att högskolan är mer än en arbetsmarknadsåtgärd.

– Man har mer och mer börjat prata om utbildning som nån sluss alla ska igenom, en korvstoppning med en ”är du anställningsbar, lille vän”-attityd. Utbildning fyller också en annan funktion. Det är ett viktigt bildningsinstrument att man också ska kunna studera saker som kanske inte är uppenbart lönsamma i ekonomiska termer. Det tycker jag förloras i debatten.

– Men 95 procent av alla som läser vidare gör det just för att de vill ha ett jobb. Då kan man inte komma och säga att ”bildningsidealet är det viktiga, det är det vi ska eftersträva” – för det är inte vad studenterna bryr sig om.

– Det står inte i motsats till varandra, för mig är det egentligen en ickedebatt. Att det är ett viktigt arbetsmarknadspolitiskt instrument och fyller funktionen av bildning och livslångt lärande kan kombineras.

– Det är klart att om jag går en utbildning kommer jag att lära mig saker oavsett om det leder till jobb eller inte. Men om man inte lägger fokus vid att det ska leda till jobb så är inte chansen lika stor att det kommer att göra det.

MST föreslog för ungefär ett år sedan att alla studenter – inte bara utomeuropeiska som idag – skulle betala studieavgifter. Ungefär 50 000 per termin, talades det om då. Ett sådant system är Ina Djurestål principiellt för, även om hon tror det krävs en del förändringar innan det skulle gå att införa.
– Det förutsätter att man har välfungerande arbetsmarknad och en välfungerande högskola och det har vi inte idag. Men om en utbildning skulle vara mer lönsam och det skulle vara lättare ett få ett jobb inom sitt examensområde och om man sen inte skulle ha en lika hög skattebörda, så skulle man också lättare kunna betala av sitt lån, säger hon.
För det är med utökat lån studenterna skulle kunna betala avgifterna – vilket också gör att de inte skulle leda till att färre kan studera, säger Ina Djurestål.
– Undersökningar från OECD visar på att studieavgifter i andra länder inte har gjort att människor från socioekonomiskt svaga bakgrunder i mindre utsträckning valt att plugga vidare, så att påstå det stämmer inte.
Vinsten med avgifter skulle bland annat vara höjd kvalitet, menar hon.
– Det skulle signalera värdet av en utbildning. Man skulle se det mer som en investering för sig själv: om jag är med och betalar för någonting så är jag också mer mån om den saken och ställer högre krav, säger Ina Djurestål.

Var ska jag börja någonstans? frågar Elin Ylvasdotter som reaktion på avgiftsförslaget, och lägger till ytterligare en fråga:
– Varför vill man ta bort någonting som är så uppenbart fantastiskt med det svenska samhället?

Avgifterna skulle vara en dålig idé både ur ett humanistiskt och ekonomiskt perspektiv, tror hon.
– Konsekvensen om vi skulle införa studieavgifter är att det bara är människor med rika föräldrar som skulle ha möjlighet att studera. Det är inte ett samhälle jag vill ha. Vill man använda utbildningsväsendet till att förstärka klassamhället och skillnaderna mellan människor så är studieavgifter perfekt. Det exkluderar och förstärker skillnaderna. Vill man däremot motverka skillnader, segregation och klassamhället – då är en avgiftsfri högskola en extremt viktig pusselbit.

Elin Ylvasdotter tror att kostnadsfri utbildning redan ses som tillräckligt mycket av en investering – eftersom man lever på lite pengar i flera år och belånar sig för ännu fler. Och oavsett möjligheten till generösa studielån för att finansiera avgifterna skulle det utestänga vissa grupper mer än andra, menar hon:
– Studier visar tydligt på att benägenheten att belåna sig hänger tätt ihop med din socioekonomiska bakgrund, det vill säga din klassbakgrund.

S-studenter vill på sikt se studielön. Avgiftsfri utbildning är det inte tillräckligt, säger Elin Ylvasdotter.
– Vi ser att den sociala snedrekryteringen idag är fortsatt extremt hög. Lägg då på avgifter så kommer den bli ännu högre. Jag tror att om man pratar kvalitet så ju mer blandad studentgrupp och fler olika perspektiv, desto bättre.
– Men ska man kvotera in människor utifrån bakgrund? frågar Ina Djurestål.
– Nej, politiken måste se till att fler från studieovana hem får möjlighet att studera vidare, svarar Elin Ylvasdotter.
De politiska lösningar hon räknar upp utöver fortsatt avgiftsfri högskola är en översikt av studiemedlet och fler möjliga vägar in i högre utbildning. När CSN förs på tal kommer Ina Djurestål med ytterligare ett påpekande: vad gör S-studenters moderparti med studiemedlet?
– Det är intressant att du pratar om att man ska se över studiebidraget och se över studielön medan regeringen nu sänkte studiebidraget. Jag har inte sett s-studenter kritisera det i något forum.

Och vem ska betala för studielönen? frågar Ina Djurestål vidare. Betalar staten innebär det att även de som inte pluggar betalar för studierna:
– nbsp;De som läser vidare tjänar, som du säger, mer än människor utan högre utbildning. Och det gör ju också att människor med lägre lön betalar för de som kommer bli rikare. Ska man då fortsätta straffa de som inte pluggat? Ska de betala för högutbildades levnadskostnader så att de sen ska kunna bli ännu rikare? Det tycker jag är orättvist.

Elin Ylvasdotter svarar:
– Framför allt så tycker jag att löneskillnaden mellan olika grupper ska vara så liten som möjligt. För det andra vet man att studiefinansieringssystemet vi har idag redan stänger ute väldigt mycket människor. Man har utrett frågan om studielön tidigare och konstaterat att det skulle få fler att utbilda sig. Och det är en omfördelningsfråga. Det är så jag ser på samhället och på skatt. Det är ett sätt att hjälpas åt och att människor utbildar sig tjänar hela samhället på.
Ina Djurestål tror att högskolestudier måste bli mer attraktiva för att folk ska välja att utbilda sig.
– Det är i den änden man måste börja: man måste se att om jag börjar på den här utbildningen kommer det leda till det här jobbet. Idag gör det inte det och det gör att människor få felaktiga förväntningar – och det tycker jag är gravt allvarligt.